Sida 270
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
Enhvar, som känner, huru den kristna asketismen gått tillväga för att kväfva sinnliga lidelser och vinna andlig harmoni, må, med tanken på t. ex. Origenes' själf-stympning läsa efterföljande ord af Buddha och sedan opartiskt bedöma hvem som innehar den högre ståndpunkten: 'Ar anden, som härskat,, bunden, så blifva ock hans tjänare (de onda lustarne) af sig själfva till-bakahållna. Hvad hjälper det om förmågan, men icke det förvända sinnelaget, urvägenrödjes?'
Med allt detta har en Gud — enligt konsekvensen af hr Cornelius' åsikt — icke haft något att skaffa. Förhållandet mellan Honom och mänskligheten är ett rent" yttre och mekaniskt. De sedliga och religiösa krafterna i människan äro ej att tänka såsom Guds andes fortgående och nödvändiga verkan i henne, utan de äro ett slags utredningspersedlar, som han en gång för alla gifvit henne att slita på — ett slags hjulverk i människo^ lokomotivet, som han tillverkar och sedan låter, utan ledare löpa fram af sig själft, tills det stannar i något träsk. — Vi finna emellertid att folken åstadkommit rätt mycket »på egen hand»! Resultaterna af deras sträfvanden, medan »de vandra sina egna vägar , äro ganska lysande.»
I motsats härtill framhåller Rydberg, att det judiska folket under den tid det ännu hade ett nationellt lif, dock icke, trots dess goda egenskaper, i mänskliga utvecklingen utfört en mission jämförlig med hellenernes.
Historien visade för öfrigt, att judarne för sin religiösa utveckling stodo i stor tacksamhetsskuld till ett af de folk, som Gud skulle hafva lämnat »på egen hand , nämligen perserne. % »Först under persiskt inflytande blef
Källa: Project Runeberg ·
