Sida 271
RFLlfilONS- OCH KULTUR 11 (STOKISKA A.MNI.X 'iln
judarnes benägenhet för bilddyrkan och terafimtjänst bruten; först genom beröringen med Zendlärans anhängare blef medvetandet om de sedliga motsatserna, om godt och ondt, rätt klart och lefvande hos Palestinas folk; och från dessa samma perser hämtade de den i religionen så
viktiga läran om själens odödlighet.--— Betrakta
vi slutresultaterna af den religiösa utvecklingen, såsom de vid Jesu lid framstå å ena sidan hos judarne, å andra sidan hos t. ex. hellenerne, så möta oss hos de förra antingen materialistisk skepticism (sadueeism) eller bud-dhaistiskt munklif (essenism) eller en afgüdisk dyrkan af yttre stadganden (fariseism), hvilken visar sig så godt som alldeles otillgänglig för andens religion; medan hellenernas religiösa oc-h filosofiska utveckling gjort jordmånen beredd för det nya utsädet som der spirar upp och bär världshistorisk frukt».
Om man sålunda jämförde resultaten hos de folk, som skött sig på egen hand, och hos det, åt hvilket enligt den kritiserade förf:n Gud ägnat sin speciella omsorg genom mirakler, så skulle konklusionen på förf:ns premisser blifva: Att ingen Gud behöfdes, emedan mänskligheten skulle sköta sig bäst på egen hand. »Oförnuftiga premisser leda alltid till en gudlös konklusion.»
Den religionshistoriska åsikt som framträdde i det kritiserade arbetet, vore i sin oförnuftighet hvarken förenlig med ett renadt kristligt medvetande eller med historiens intyg. Att förfrns åsikt vore af gammal dato kunde man fördenskull icke neka. Den visade sig vara en bland de första frukter, som vidskepelse och högmod burit inom den kristna församlingen, och den store kyrkoläraren Clemens af Alexandria hade offrat sitt lifs krafter för att undan denna vidskepelse, detta högmod åt kristenheten rädda medvetandet om Guds allmänna verkan
Källa: Project Runeberg ·
