Sida 277
FILOSOFISKA UTTALANDEN
27 5
ägl förut, och en mark under fötterna, som den hitintills saknat.
»Kvarnen som förut malde i^el luft får nu sakförhållanden att göra mäld af, och beviset för att kvarnen duger, erkännes icke ligga endast däri, att hon låter manipulera sig och att hennes hjul, kuggverk och stenar bilda ett sammanhängande helt, utan förnämligast däruti att hon kan gifva oss ett godt och närande mjöl.» Och han tillägger: ' Jag läste i mina studentdagar rätt mycket hegeliansk litteratur, och jag läste med uppriktig önskan att lära och få veta något; men sedan jag läst Mar-heineke den ena dagen och ]Michelet den andra och sett dem med samma skicklighet draga sitt logiska schemas nät genom de behandlade problemen, fann jag dock aldrig, att dessa problem blifvit lösta eller i någon mån närmade sin lösning, utan hvad jag fann var endast det, att de läto behandla sig efter den hegelska metoden. Men aldrig ett försök att gifva deduktionerna en bevisningskraft, som icke berodde på de i systemet liggande förutsättningarna. Behandlingen förekom mig rent formell och aldrig gående annorledes på sak än däruti att den gaf saken den äskade formen.»
En med Rydberg befryndad ande, Pontus Wikner, har i ett bref till en vän kallat Hegel-studiet »en filosofisk sjöresa»:
»Hegel är ett haf som omsluter allt, en ocean i hvilken himlen speglar sig och jorden, men ett fotfäste finner man hos honom icke. Allt är gungande vågor, som drifva den ena den andra och öfvergå den ena i den andra. Synkretsen är vidgad och land ser man icke; hvart man än vänder sitt öga, sammansmälter i fjärran himlen och det böljande elementet. Är det vår
18. — V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·
