Sida 278
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
eller vinter? Det vet jag icke. Böljan är icke frusen, men hon är kall. Vill du tro, att jag blef sjösjuk?»
Det fanns mer än en tänkare i Hegels hemland, hvilken liksom Wikner kände det kyligt i den store mästarens konstfullt byggda ispalats.
Framför allt syntes detta palats icke lämna utrymme vare sig för en personlig gud eller en personlig odödlighet. Hegels system var panteistiskt, och den meningen var länge tämligen allmän, att all spekulation nödvändigt ledde till panteism, från hvilken man endast genom ett tankens saltö mor-" tale kunde räddas (Jacobi). Ludvig Feuerbach och Friedrich Richter, två män ur Hegels skola* hade ock såsom systemets konsekvens förnekat läran om ett nytt lif hinsidan grafven, och särskildt väckte den senares skrift, som utkom 1833, mycken uppmärksamhet, då ban med allvarlig, varm öfvertygelse uppträdde mot tron på en individuell odödlighet såsom en fördom, hvilken lefvat sin längsta tid. Väl bekämpades denna lära äfven från Hegel-ianernas sida (af Göschl). Men särskildt trädde Here kämpar inom skranket för att gentemot Hegel-ianismen häfda krafven på en vetenskapligt grundad teism och på en filosofi, som gaf det personliga odödlighetsbegreppet lifsluft. Ty det hade gått många af dem som studerat det Hegelska s3Tstemet som det gick ynglingen i Schillers dikt »Das ver-schleierte Bild zu Sais», hvilken, då ban lyfte slöjan för att skåda sanningens bild, greps af förtvillan och föll blek och vanmäktig ned vid Isis altare, sedan han förlorat sin forna lefnadslust.*
* Jmfr Rydbergs- uttalanden om Hegelianismens ställning till odödlighetsteorien i föreläsningarna om Idealism och materialism, 18:de föreläsningen.
Källa: Project Runeberg ·
