Sida 280
2 7 G
VIKTOR RYDBERG
ästetikern C. H. Weisse — Schleiermachers lärjunge — o. a. representerade kampen mot Hegels panteism, intagande »en förmedlande ståndpunkt mellan idealism och realism».
Han valde sin utgångspunkt från clen senare formen af faderns lära, men tog tillika i arf af sin moder en orubblig förvissning om de etiskt religiösa idéernas berättigande. Han blef »personlighets-filosof», trädde inom skrankorna mot panteism och ensidig spiritualism, så väl som mot materialism, och inlade i sin forskning en alldeles uppenbar tendens, hvilken, enligt Höffding, hos honom var starkare än tänkareintresset. Han ville se världen såsom ett teologiskt belt, hvilket styres af ett högsta absolut väsende,, som på en gång är inneboende i världen och står utanför den som absolut personlighet. Detta hufvudsakligen i sin »Speculative Theologie». I sin skrift >i Die Idée der Persönlichkeit und der individuellen Fortdauer» söker han gifva vetenskapliga bevis för odödlighetens realitet.
Det behöfver icke påpekas, efter hvad förut är sagdt, huru en dylik filosofi skulle tilltala Rydbergs sinne, med dess religiösa behof och dess varma odödlighetsöfvertygelse. För systemets brister hade han då mindre öppen blick. Han erkände Immanuel Hermann v. Ficlite såsom sin filosofiske mästare, då han — i en anmälan i november 1857 — nämner honom »samtidens inflytelserikaste filosof, den segerrike bekämparen af såväl den ensidiga spiritualismen som materialismen», och i Siste Athenaren syftar han i en redogörelse för extasen på Fichte d. y., då han talar om »nittonde århundradets teistiske filosof, mannen på höjden
Källa: Project Runeberg ·
