Sida 333
F.N VANDRING I NORGE 41
upplösta. De saknade sedlig grundval och klart praktiskt mål — måste således gå sin undergång till mötes. Agitationens hufvudfel var, att densamma tillskref orsakerna till eländet uteslutande de själfägande klasserna och betraktade arbetarne själfve hvita som snö och alldeles oskyldigt lidande. Men de hotelser, som under dessa dagar yppades och ingalunda voro blott munväder, hotelser, hvilka likt dystra blixtar kastade sitt ljus öfver en afgrund af hat och förbittring, hvars tillvaro man förut aldrig anat, dessa hotelser hafva icke varit alldeles fruktlösa. De talade till känslor, som äro lättare alt väcka än den kristliga kärleken och den mänskliga pliktkänslan, när dessa väl hunnit somna. Mången gårdsägare har sedan dess bemödat sig att förbättra sina under-hafvandes ställning och bemöter dem med större aktning. Den lätthet hvarmed dessa föreningar stiftades vittnar för öfrigt om tillvaron af krafter, som, luttrade och förenade för ett eftersträfvansvärdt och klart uppfattadt mål, kunna åstadkomma något godt. Husmännens ställning var i förflutna tider icke bättre än nu; men de funno den lättare, emedan gårdägarnes var sämre och skillnaden mellan de bägge klasserna således icke stor. Det är just denna skillnad, som väckt så mycken ond blod. Med större tillgångar än husmannens, lefde dock bonden för 50 år sedan på ungefär samma fot som denne efter fädernes ärfda skick. Han grep med tio fingrar i fatet, emedan knif och gaffel voro honom en besvärlig lyx; hans trånga dagligstuga var tillika kök, matsal och sängkammare för honom, familjen, tjänarne — och hönsen. Allt, ända till ohyran, okunnigheten och likgiltigheten för allt annat än dagens bestyr, var gemensamt för husbonde, folk och tjänare.
Nu är förhållandet ett annat. Bonden eller gårds-
Källa: Project Runeberg ·
