Sida 334
32 6
VIKTOR RYDRERG
ägaren har en våning af putsade rum, i hvilka husmannen skulle finna sig främmande, äfven om de stode honom öppna; han, bonden, resonnerar öfver saker, dem husmannen icke begriper; hans son, den blifvande stortings-mannen, söker ett högre kunskapsmått än den ambula-toriska skolan förmår bestå husmannens; hans dotter klinkar piano på fristunderna från de husliga göromålen och trifves ej så godt som förr bland drängarne och jäntorna i fähuset; fosterbrödralaget som ingicks under de gemensamma mödorna på åkern, ängen och i skogen är upplöst, ty gårdmannen leder det hela, men lägger sällan handen vid själfva arbetet. Och till det afstånd, som olika förmögenhetsvillkor hittills skapade mellan bondens dotter och husmannens son, kommer nu ett annat, ett svalg, som är vida värre att öfverstiga, nämligen den olika bildningsgradens. Med ett ord: här har i tysthet föregått och föregår ännu en social revolution. Bonden förvandlar sig småningom till hvad vi i Sverige kalla herreman, och förvandlingen inskränker sig icke blott till röck, utan till bildningsgrad och seder. Den mindre själfägaren följer impulsen gifven från honom. Han bygger sin stuga med större fönster, han brädfodrar dess ^stockväggar, han föredrager järnkaminen framför spiselröken och »sotad ås», han finner det numera otrefligt, att hans dräng eller fullvuxne son ligger i samma säng med honom och hustrun, såsom förut var brukligt, han studerar sin tidning och följer världshändelserna, han vill hafva en smula hum om naturlagarne, han föredrager ett väl tillskuret framför ett illasittande plagg och tycker om att se sina barn rena i synen. Allt delta är småsaker, som tillsammanlagda vittna om en stor social förändring. Men husmannen står på samma punkt som forr; jämlikheten är således försvunnen och kan endast
Källa: Project Runeberg ·
