Sida 337
F.N VANDRING I NORGE 333
egoism. Han var utan synnerligt deltagande för Danmark i den slesvig-holsteinska frågan — »dansken har gjort oss mycket ondt den tid han var herre i Norge, nu må han stå sitt kast». Han var väl hemmastadd i sitt lands litteratur och bekant med Here dess skriftställare; lör öfrigt en gästvänlig, intelligent man.
Mindre angenäma, säger Rydberg, voro minnena af andra samtal med odalmän i Gudbrands-dalen, hvilka icke hade goda ord om sina bröder hinsidan Kölen, utan dömde dem efter de sämsta invandrarne; om Sveriges forntid eller nutid hade de föga kännedom.
Och han knyter härtill följande uttalande om folkundervisningen och känslan för det nationella äfven i vårt eget land:
»Detta är bedröfligt; men ännu bedröfligare och vida oförlåtligare är, att hos massan af vårt eget folk råder samma okunnighet. Jag tänker härvid på våra utvandrare. Hur mången af dem har väl vetat, att han genom ett ovärdigt uppförande bland främmande människor och i kretsar som endast döma af hvad de se för ögonen har icke blott skadat sig själf, utan äfven skymfat ett namn, som borde vara honom heligt, nämligen namnet svensk? Hur mången af dem har icke i det främmande landet saknat det kraftiga moraliska stöd, som finnes i medvetandet af att tillhöra ett ädelt och högaktadt folk? Måhända hafva de fleste knappt vetat, att de äro svenskar. Ty sådan är folkundervisningen i vårt land. Sveriges historia är för de flesta Sveriges barn en förseglad bok; det bästa arf deras fäder efterlämnat, i stora och höga föredömen, frånstjäles dem släkte efter släkte; den rikaste
Källa: Project Runeberg ·
