Sida 499
DET UTTERÄRA GÖTEBORG 185 5 — ß2
En annan gång, då tillfälligtvis en byråkamrat kände den roman, ur hvilken Nyberg hämtat något själfbiografiska och anmärkte, att det i alla fall var besynnerligt, att ban läst den historien bos Fredrik Gerstäcker eller Balduin Möllhausen, svarade den gode Sigfrid med orubblig kallblodighet: Hvad är det för underligt? Gerstäcker har den från mig.»
Det var Rydbergs synnerliga nöje att gå ut med Sigfrid Nyberg, helst på tumannahand, och låta honom hopa Pelion på Ossa af märkliga lef-
o
nadshändelser. Åhöraren höll god min, under del berättaren vågade sig allt längre och längre ut. Skildringen kulminerade, när Nyberg berättade, hurusom han råkat in i en apkoloni, valts till kung där, men nödgats taga till flykten, då en af de förnämste aphanarne af svartsjuka anstiftat en revolution! Jag minnes, hurusom Rydberg ännu vid ett af våra sista sammanträffanden under godt skratt omtalade just denna sin oförliknelige, i grunden så godmodige ungdomsväns fantastiska »historia».
Maximilian Axelson (född 1823, d. 1884) var en begåfvad skald af mera elegisk läggning, som likaledes tillhörde Rydbergs förtrogna umgänge under denna tid.
Efter att ha tjänstgjort i Stockholm som e. o. kammarskrifvare och i 1850-talets första år väckt en viss uppmärksamhet genom ett par af Svenska
Max. Axelson.
Källa: Project Runeberg ·
