Sida 541
BIKELNS LÄRA OM KRISTUS 533
som däremot strida, liksom mot den Messiaslära hvari Jesu lärjungar uppvuxit i skola och synagogor. Han var för dem »profet, mäktig i ord och gärningar inför Gud och folket». Därefter häfdas, att bibeln uppfattar Kristus som ett skapadt väsende, och att nya testamentet låter honom själf, just då han talar om det högsta och som det vill synas öfvermänskliga i sin mission, vittna att han är människa.
Rydberg dröjer vidare vid frågan om Kristi underbara börd och anmärker, att denna nu ej längre af orto-doxerne anföres som bevis för hans gudom. Slutligen påpekas, att de dogmer, hvari den kristna världens ungdom uppfostras, till större delen formulerats af prästmöten under en tidrymd, som är den dystraste i historien.
För mången kunde det visserligen synas likgiltigt, om denna dogmbyggnad reformerades eller icke; mången ansåge det kanske bekvämast, att den finge kvarstå i oförändradt skick, tills eftervärlden en gång kunde betrakta den som ett fossilt skelett, ur hvilket lif och ande vikit. Men författaren hade velat inskärpa, att det gåfves en stridighet mellan kyrkoläran och de kristna urkunderna, alt förkastelsedomen öfver den förra ej rättvisligen drabbade de senare och att dessa ännu och för alltid äro lämpliga att utgöra grundvalen för en kyrka, som vore i stånd att omfatta hela mänskligheten, sedan det blifvit uppenbart, att Jesu lära är ett uttryck af det allmänna, i mänskligheten verkande gudomliga förnuftet.
Att författaren till Bibelns lara om Kristus studerat utländsk teologi, är själfklart. Sina mästare såg ban nog företrädesvis i ty§ke bibelforskare som
Källa: Project Runeberg ·
