Sida 544
5(32
VIKTOR RYDBERG
granskare framhåller såsom hans fel, atl han »intagen af sin för skriften främmande uppfattning» — vid skriftens ransakande begagnat en rabbinsk och neoplatonsk gnosis' »dimmiga glas» och »omsmält dessa läror i en nyare filosofis eller rättare teosolis degel».
Franz Delitsch yttrar i sin »System der christlichen Apologetik» (Leipzig 1869, sid. 436, 438) att Rydberg missbrukat ofullkomligheten i de judiska Messiasföreställningarna till det felaktiga beviset, att icke heller Nya testamentet ansåge Kristus såsom gudamänniska, emedan den judiska Messias-läran, äfven i sin mest transcendenta gestalt, icke ginge längre än att i Messias se ett Gud närstående, præexisterande men icke gudomligt väsende; och han anmärker alt Rydberg för att finna judiska pàrallelställen efter hvilka paulinska utsagor vore att förstå äfven upptagit judisk litteratur efter Kristi tid.
N. m. domprosten J. Personne (J. P.), vill i sin mycket häftiga motskrift af 1880, till hvilken vi skola återkomma, göra gällande, att Bibelns lära om Kristus ej kunde räknas som ett vetenskapligt alster, »trots de aktningsbjudande studier, hvarom den bär vittne».
Och för att anföra ännu ett ord från ortodox sida, så uttalar professor Valdemar Rudin i sitt inträdestal i Svenska akademien (1896), under erkännande af en del arbetets förtjänster, likväl den öfvertygelsen, att detsamma, »så vidt det vill vara ett angrepp på den kristna kyrkoläran, är ett stort, ett allvarligt misstag».
o
A andra sidan må först erinras om professor Axel Nyblæus' likväl mera från rent filosofisk
Källa: Project Runeberg ·
