Sida 550
5(32
VIKTOR RYDBERG
Denna anmälan gaf Rydberg anledning till ett genmäle till Väktaren, som han fogade till den redan samma år i september utgifna andra upplagan af sin skrift.
Detta genmäle, ett mästerstycke af skarp men sansad polemik mot ett mycket häftigt angrepp, utgör ett viktigt komplemeni till hufvudskriften.
Gent emot påståendet, att hans skrift vore »ett nytt alster af den gamla otron», betonar Rydberg, att frågan ej handlade om tro eller otro, ulan vore af rent vetenskaplig natur: om kyrkans lära öfverensstämde med nya testamentets eller icke. Och han försvarar därefter sin ståndpunkt och bemöter angriparens exegetiska och filosoferande invändningar samt häfdar gent emot hans slutord och angreppen på hönom, därför att han upptändt tviflets förtärande brand i nästans själ, manligt och kraftigt forskningens frihet.
Han slutar med dessa öfverväldigande ord:
»Den som vill, att man i mänsklighetens högsta och heligaste angelägenheter skall förtiga och undertrycka i stället för att meddela och utbreda, hvad man efter samvetsgrannaste undersökning funnit sant vara, han vet ej hvad kärlek till sanningen är, han har aldrig rätt innerligt förnummit sanningens helige ande i sitt hjärta, ban måste därtill tvifla på sin egen sak och betrakta den som tryggad endast genom skriftforskarens tystnad. Förgäfves skall han fordra denna tystnad genom att hänvisa på de tvifvel, som det fria ordet kan och måste väcka. Genom det tvifvel, som eggar till användande af förnuftets himmelska gåfva, var det från begynnelsen bestämdt, att folkens tro skall luttras, religionen förklaras,
Källa: Project Runeberg ·
