Sida 111
6. Tiden efter inbördeskriget.
sjukdom ock nöd i sådan grad att ungefär hälften af kolonisterna omkommo ock under de följande åren uppstodo ständigt nya stridigheter med rödskinnen, stridigheter, under hvilka många tusental livita föllo för vildarnes vapen och som med kortare eller längre afbrott varade ända till midten af sjuttonhundratalet. Nya invandrare strömmade dock ständigt till från Europa, bildande nya kolonier i närheten af de äldre och småningom sammanslutande sig till ett helt, som snart blef så starkt att endast do mera aflägsna byarna och nybyggena hade något att befara af rödskinnen.
Bland dessa senare anlända kolonister var den viktigaste kontingenten den som år 1G28 landade vid Massachusetts-viken och där, under ledning af John Endicott, an-lade ett nybygge, hvil-ket, efter guvernör John Winthrops tvänne år senare timade ankomst med icke mindre än sjutton skepslaster européer, snart blef det förnämsta och efter ett par flyttningar omdöptes till Boston. Dessa kolonister egde betydligt större ressurser än puritanerna vid Plymoutk, hade inflytelserika vänner i England och kunde där- j)en första kartan öfver Massnchusetts-kolonierna. för genast för sig ut-
värka ett kungligt privilegiebref, enligt hvilket de ordnade koloniernas styrelse och almänna angelägenheter på en grund, hvilken i hufvudsak fortfor att gälla inom Massachusetts tils denna betydande koloni slutligen blef en själfständig stat. Ingenstädes möttes den engelska regeringens alla försök att uppkäfva koloniernas fri- och rättigheter af en mera bestämd opposition än inom Massachusetts, ingenstädes var man mera villig att om så vore med vapen i hand häfda dessa fri- och rättigheter och därför utgick också den första signalen till frihetskampen från de gamla puritanernas ätlingar, därför dånade det första kanonskottet inom denna stats gränser och därför kämpade inga andra med större tapperhet, seghet och dödsförakt än sönerna af Massachusetts
Källa: Project Runeberg ·