Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Ablativ

Ämne: Grammatik och språkvetenskapliga termer · Språk, skrift och grammatik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 46 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Ablativ l. Ablativus (af Lat. ablatus, af auferre, bortföra), namn på en kasus i nominas deklination. Den har i sanskrit, latinet och fornbaktriskan en särskild form, som i andra indoeuropeiska språk ersättes genom genitiv, dativ eller ett nomen med preposition. I sin ursprungliga betydelse betecknar ablativen ett hvarifrån i rummet. Till ablativen har derjämte öfverflyttats de funktioner, som ursprungligen tillhörde lokativen och instrumentalis. Ablativen har derigenom erhållit betydelserna hvarest (lokativ) och när samt öfvergått att beteckna orsak, medel eller verktyg (instrumentalis) och sätt eller beskaffenhet. Ablativens form är i singularen ofta, i pluralen alltid lika med dativens.