Acanthia

Acanthia lectularia, vägglus, zool., en välbekant, till skinnbaggarnes (Hemipterernas) ordning och familjen Membranacei Latr. hörande insekt, brunröd till färgen, utan vingar, öfver hela kroppen försedd med små hår. Liksom de öfrige skinnbaggarna har han sina tugg-organ (maxiller och mandibler) förvandlade till borr- och sug-redskap. Sjelfva munnen består af en ledad slida, som ligger bakåtriktad, under hufvudet och en del af framkroppen, till framhöfterna. Med denna apparat borrar han in i menniskans hud, och genom de borstlika mandiblernas och maxillernas rörelse fram och tillbaka pumpar han blodet in i sin matstrupe. Äfven dufvor och några andra djur angripas af honom. Han är ett nattligt djur, som för dagen och ljuset gömmer sig i springor uti sängar, möbler och under tapeter o. d. Vid mörkrets inträde kryper han fram och är då, både genom sin blodtörst och sin lukt, en bland de förargligaste af insekterna. Till Europa skall han hafva kommit från Ostindien, ehuru man ej känner den tidpunkt, då han infördes. Redan Aristoteles kände honom i Grekland, der han kallades koris. Romarne kallade honom cimex. I Tyskland har han varit känd sedan 11:te århundradet. I England var han okänd eller åtminstone sällsynt i början af 1500-talet; de landsflyktige hugenotterna beskyllas för att hafva fört honom med sig till London. Han förökar sig hastigt: honan lägger i Mars, Maj, Juli och September hvarje gång omkring 50 ägg; efter elfva veckor äro ungarne utvuxna och fortplantningsskickliga. Vägglusen kan stelfrysa i köld utan att dö, och lär kunna lefva i åratal utan föda. Bland alla de utrotningsmedel man föreslagit, torde intet vara bättre än renlighet och ett upprepadt eftersökande och dödande af dessa djur, i synnerhet före de ofvannämnda månaderna, innan honorna hunnit lägga sina ägg. F. A. S.