Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Acceleration

Ämne: Mekanik och maskiner · Fysik, mekanik och instrument

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 73–74 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Acceleration (jfr accelerera), påskyndande, tilltagande hastighet. 1) Astron. Fixstjernornas acceleration är den qvantitet, med hvilken dessa beskrifva sitt dagliga omlopp hastigare än medelsolen. Denna har nämligen en egen skenbar rörelse från vester till öster, till följd hvaraf en längre tid måste förflyta mellan två på hvarandra följande kulminationer, än om hon vore skenbart orörlig. Fixstjernorna fullborda sitt dagliga omlopp på 3 m. 55,8 s. kortare tid än medelsolen. - Månens acceleration, månens tilltagande hastighet i sin bana omkring jorden och omloppstidens samtidiga aftagande. Detta fenomen, som upptäcktes af Halley, kunde icke förklaras förrän 1787, då Laplace fann, att det uppkommer af den ständiga förminskningen i jordbanans excentricitet, hvarigenom månen alltjämt närmar sig jorden. Detta förhållande kommer att fortgå till år 36,900 e. Kr., hvarefter excentriciteten åter kommer att tilltaga. R. N.

2) Mek. En kropps rörelse kan antingen vara likformig eller föränderlig. Hon är likformig, om kroppen på lika tider går lika stora vägstycken; hastigheten är då lika stor i alla ögonblick. Om kroppen deremot på lika långa tider tillryggalägger olika stora vägstycken, är hans rörelse föränderlig. Accelerationen är just ett mått på den förändring hastigheten undergår så väl till storlek som riktning. Är rörelsen rätlinig och likformigt föränderlig, d. v. s. om hastigheten under hvarje sekund tillväxer eller förminskas lika mycket, så angifves accelerationen genom denna under tidsenheten undergångna förändring. Så t. ex. då en kropp får fritt falla i lufttomt rum, växer hans hastighet under hvarje sekund med omkring 33 fot, hvilket följaktligen är accelerationen för en fritt fallande kropp. G. R. D.