Achilles

Achilles, Grek. Achillevs, den mest berömde af de grekiske hjeltarne vid Troja, föddes enligt Homerus, som besjunger honom i Iliaden, af hafsgudinnan Thetis och myrmidonernas konung Peleus, hvars fader Aeacus var son af Zeus. Ynglingen undervisades tillsammans med sin fosterbroder Patroclus i sång och strängaspel; Phoenix, hvilken som flykting kommit till Peleus' hof, ledde hans öfningar i vältalighet och vapnens bruk; äfven omtalas centauren Chiron såsom hans lärare i läkekonsten. Redan tidigt visade sig hans håg för stora hjeltebragder. Då valet lemnades honom fritt mellan en lång, dådlös lefnad och en kort men ärorik, föredrog han den senare. På Odysseus' uppmaning samlade han derför gerna sina myrmidoner och seglade med femtio skepp för att deltaga i striden mot Troja. Der blef han snart trojanernas största skräck. Öfver tjugo städer i Trojas omgifningar ödelades af hans hand. Men på tionde året af Trojas belägring uppstod en tvist mellan honom och grekernas gemensamme anförare, Agamemnon. En pest hade nämligen utbrutit i grekernas läger, hvilken enligt den grekiske siaren Calchas' råd endast kunde hämmas genom att den trojanske Apollopresten Chryses' dotter, Chryseis, hvilken såsom krigsbyte fallit på Agamemnons lott, återlemnades åt sin fader. Agamemnon fordrade då att såsom ersättning för henne få Achilles' älskarinna, Briseis. Achilles gaf vika; men, lågande af harm öfver orättvisan, drog han sig tillbaka till sitt tält och afhöll sig och sitt folk från allt deltagande i striden. Dermed var det ock slut med grekernas vapenlycka. Achilles' moder skyndade till allherskaren Zeus för att utverka hämd åt sin son. Trojanerna framträngde segerrikt ända till det grekiska lägret, och snart stodo några af grekernas skepp i lågor. Då lemnade Achilles sina vapen åt Patroclus och lät denne draga ut i striden i spetsen för myrmidonerna. Men i kampen stupade Patroclus för Hectors hand, och Achilles' vapen blefvo Hectors byte; likväl lyckades grekerna efter hårda strider rädda Patrocli lik. Nu först kunde Achilles förmås till strid. Han försonade sig med Agamemnon, som återlemnade Briseis, och han svor att icke förr begrafva sin vän, än han hämnats hans död. I en ny, af Hephaestus smidd, rustning jagade han trojanerna framför sig till deras stads murar. Endast Hector hade mod nog att invänta hjelten, men icke ens han kunde hålla stånd. Efter att hafva förföljts tre hvarf kring Trojas murar, blef han upphunnen af Achilles, som nedgjorde honom och släpade honom bunden vid sin vagn till lägret. Här firade Achilles sin väns likfärd med ett grymt offer af tolf trojanska ynglingar och skydde icke att misshandla Hectors lik genom att släpa det kring Patrocli graf. Slutligen kom dock en natt Hectors fader, Priamus, Trojas konung, till Achilles för att bedja honom om tillåtelse att begrafva sin son. Achilles rördes vid åsynen af den gamles sorg, i synnerhet vid tanken på att hans egen fader snart skulle komma att begråta honom sjelf, och lät Priamus föra med sig sin sons lik till Troja. Kort derefter föll Achilles, träffad af en pil, som Paris riktat med Apollos hjelp. En grafhög uppkastades åt honom vid Hellespontens strand, der hans ben förvarades i samma urna som Patrocli. - Achilles' karakter är Homeri intressantaste skapelse. Gynnad af gudarne med inre och yttre företräden, var han den tappraste, starkaste, snabbaste och skönaste i grekernas här, och i sorgens och grämelsens dagar kunde han äfven finna lättnad vid sången och lyran. En hängifven kärlek egnade han sina föräldrar och sina vänner; mot sina fiender var han fruktansvärd, ja grym, men han var aldrig sen att ångra en öfverilning. Mot våldet och orättvisan brusade han upp, men han böjde sig undergifvet under gudarnes vilja och motsåg utan knot eller bäfvan sin tidiga död. - En senare saga omtalar, att Thetis för att göra sin son osårbar neddoppat honom i den underjordiska floden Styx, men att dervid hans häl, i hvilken Thetis höll honom, icke kom i beröring med vattnet och derför var hans enda sårbara ställe. (Deraf uttrycket Achilleshäl, som betecknar en persons sårbara punkt, svaga sida.) - Likaledes af senare skalder diktadt är, att Thetis, för att icke hennes son skulle blottställas för krigets faror, förklädt honom till flicka och skickat honom till konung Lycomedes' hof, men att Odysseus genom en list upptäckt förhållandet. Förklädd till köpman, utbredde nämligen Odysseus för den förmenta flickan och hennes väninnor åtskilliga handelsvaror, bland hvilka han äfven lagt vapen. Då i detsamma ett stridsrop höjdes, ryckte Achilles vapnen till sig för att skynda mot den inbillade fienden och förrådde sålunda sitt kön.