Æacus

Æacus, Grek. Aiakos. Grek. myt., son af Zeus och flodguden Asopi dotter Ægina, föddes på den efter modern uppkallade ön Ægina. Denna ö var i början öde och menniskotom, men enligt Ovidii berättelse förvandlade Zeus hennes myror till ett menniskoslägte, myrmidonerna (namnet har gifvit anledning till sagan), öfver hvilket Æacus herskade med mildhet, rättvisa och klokhet. Såsom gudarnes älskling kunde Æacus genom sina böner tvänne gånger afvända hungersnöden från Ægina och Hellas. Äfven berättas, att han med Apollo och Poseidon deltog i Trojas grundläggning, hvars undergång blef en möjlighet, just derigenom att en dödlig lagt sin hand vid dess uppbyggande. Efter sin död åtnjöt Æacus gudomlig dyrkan af sitt folk, och gudarne satte honom att jämte Minos och Rhadamanthys skipa rätt i de dödas rike. -- Æaci ättlingar, de för sin styrka beryktade Æaciderna, äro mycket omtalade i den grekiska sagan. Af hans söner blef Telamon fader till Ajas, och Peleus fader till den genom striderna vid Troja berömde Achilles.