Sida 95
Ægisthus
Æacus, Grek. Aiakos. Grek. myt., son af Zeus och flodguden Asopi dotter Ægina, föddes på den efter modern uppkallade ön Ægina. Denna ö var i början öde och menniskotom, men enligt Ovidii berättelse förvandlade Zeus hennes myror till ett menniskoslägte, myrmidonerna (namnet har gifvit anledning till sagan), öfver hvilket Æacus herskade med mildhet, rättvisa och klokhet. Såsom gudarnes älskling kunde Æacus genom sina böner tvänne gånger afvända hungersnöden från Ægina och Hellas. Äfven berättas, att han med Apollo och Poseidon deltog i Trojas grundläggning, hvars undergång blef en möjlighet, just derigenom att en dödlig lagt sin hand vid dess uppbyggande. Efter sin död åtnjöt Æacus gudomlig dyrkan af sitt folk, och gudarne satte honom att jämte Minos och Rhadamanthys skipa rätt i de dödas rike. -- Æaci ättlingar, de för sin styrka beryktade Æaciderna, äro mycket omtalade i den grekiska sagan. Af hans söner blef Telamon fader till Ajas, och Peleus fader till den genom striderna vid Troja berömde Achilles.
Æchmea Ruiz och Pav., bot., växtslägte af nat. fam. Bromeliaceæ, Hexandria Monogynia L. Arterna af detta slägte äro inhemska i Amerikas tropiska nejder, växa ofta parasitiskt på trän och likna i sitt växtsätt Ananas. De hafva präktiga blå eller purpurröda blommor inom bägarformiga skärm. Odlas i varmhus. A--n.
Æcidium, bot., kallade man fordom en utveckling af en parasitsvamp, som genom nyare undersökningar befunnits vara endast ett fruktstadium hos vissa rostsvampar, Puccinia. De ansågos förr som ett eget växtslägte. Se Parasitsvampar. A--n.
Ædesius och Frumentius, tvänne grekiska ynglingar från Tyrus, hvilka lefde i 4:de århundradet. De fördes såsom fångar till Abessinien och grundlade den första kristna kyrkan derstädes. Jfr Etiopiska kyrkan.
Ædil, ett slags ämbetsman i Rom. Se Edil.
Aedon ("näktergal"), Grek. myt., var dotter till Pandareos, konung på Kreta, och gemål till Zethus, som var konung i Thebe. A. hade blott en son, Itylus, och afundades derför Niobe hennes barnrika äktenskap. Hon ville för den skull taga den äldste af Niobes söner af daga, men dödade af misstag i stället sin egen son. Af medlidande förvandlade Zeus henne då till en näktergal. -- Enligt en annan saga var Aedon maka till konstnären Polytechnus i Lydien. För att hämnas på sin make för den skymf, som han låtit öfvergå hennes syster, Chelidonis, dödade de båda systrarna Aedons son, Itylus, och satte honom fram till måltid åt fadern. Då de derefter förföljdes till sin faders hus af Polytechnus, förvandlades alla tre till foglar: Aedon till en näktergal, Chelidonis till en svala, Polytechnus till en pelikan. Jfr Philomele.
Æduer l. Hæduer, mäktigt galliskt folkslag mellan Loire och Saône. Deras hufvudstad var Bibracte, som sedan kallades Augustodunum, hvaraf det nuvarande namnet Autun uppkommit. Vid Galliens underkufvande af romarne voro æduerna, som först af alla galliska folk slutit sig till dessa och derför af romerska senaten hedrats med namnet "bundsförvanter", Cæsars förnämsta stöd bland infödingarne.
Æetes, Grek. Aietes, Grek. myt., konung i Colchis, fader till Medea och Apsyrtus. Se Argonauterna.
Ægadiska öarna.Doctor fundatissimus. Æ. ingrep äfven i politiken, bl. a. genom sin skrift De ecclesiastica potestate, en försvarsskrift för påfven Bonifacius VIII mot kon. Filip den sköne af Frankrike, hvilkens lärare han varit. Nämnda arbete utgafs i fransk öfversättning i Paris 1858.
Ægilops, bot., växtslägte af nat. fam. Gramineæ. Triandria Digynia L., hvaraf flere arter förekomma 1 medelhafsfloran. En af dem, Æ. triticoides, har blifvit ansedd som en bastard af hvete, hvilket den till det yttre liknar. Till följd deraf hafva några botanister framställt den åsigten, att hvete genom odling uppkommit af Ægilops ovata -- en åsigt, som dock af många blifvit bestridd. A--n.
Ægina, Grek. Aigina, ö i Saroniska viken vid Greklands vestra kust. Se Egina.
Æginetisk konst. Se Eginetisk konst.
Ægion,
Källa: Project Runeberg ·
