Sida 48
Acerra
riddareslaget, dels ceremonien i dess helhet. - Musikt., klammer eller streck, som förenar två eller flere liniesystem. - Handelst., sammandragning af flere poster i en räkenskapsbok.
Accolti, en mycket berömd toskansk slägt af rättslärde och höga ämbetsmän. Hon blomstrade på 14-, 15- och 1600-talen och utdog 1699 i Florens. Bland hennes mera framstående medlemmar må nämnas: 1) Francesco A., f. 1418 i Arezzo, professor i juridik i Bologna, d. 1483. Han ansågs för sitt århundrades mest betydande jurist och fick såsom sådan binamnet: Il principe de' giureconsulti, "fursten bland rättslärde". Dennes brorson 2) Bernardo A., skald, f. 1465, d. 1535, kallades af sin samtid l'unico Aretino, "den ende från Arezzo". Denne vann genom sin poetiska begåfning påfven Leo X:s gunst och derigenom höga ämbeten i Rom. Hans dikter äro likväl nu bortglömda. De bästa af dem äro hans i ottavaform affattade lyriska epigram, de s. k. strambotti.
Accordion l. Accordeon, musikt., drag- eller handharmonika, ett 1829 af Damian i Wien uppfunnet, populärt instrument af litet format med en blåsbälg och en klaviatur, hvars stålfjädrar sättas i verksamhet genom bälgens utdragning och sammanpressning. Sidoväggarna äro nämligen af veckadt läder och derför tänjbara. Melodien angifves på tangenterna och harmonien genom den omvexlande användningen af tvänne klaffar. Hvarje tangent har två toner, af hvilka den ene fås genom instrumentets utdragning, den andre genom dess sammanpressning. - Några accordion-instrument sakna klaviatur, andra hafva en dubbel sådan.
Accorso. Se Accursius.
Accoucheur [-sjör], Fr., med., konstförfaret manligt biträde vid förlossning, är endast läkaren. Dennes hjelp anlitas dock hos oss vanligen endast vid svårare förlossningsfall; de allra fleste anförtros åt examinerade qvinliga biträden, barnmorskor.
Accrescens-rätt, jus accrescendi, rom. rätt, rättighet för arfvingar att, vare sig deras arfsrätt grundar sig på lag eller testamente, i förhållande till hvarderas arfslott sig emellan fördela den del af arfvet, hvilken skulle hafva tillfallit en annan af arfvingarne, men som denne af en eller annan orsak ej kommit att tillträda. Ett nödvändigt vilkor för rättighetens utöfning är, att den arfvinge, som ej emottagit sin arfslott, ej varit berättigad att öfverflytta sin arfsrätt på sina egna arfvingar, samt att ej häller i hans ställe annan arfvinge blifvit nämnd af den döde.
Accursius l. Accorso, Franciscus, italiensk rättslärd, professor i juridik i Bologna, född 1182 i Bagnolo, död omkr. 1260. Han är berömd såsom författare till den s. k. Glossa magistralis seu ordinaria, som är en kommentar öfver romerska rätten och vid medeltidens domstolar åtnjöt samma anseende som sjelfva lagen, hvaraf den var en förklaring.
Accusativus, kasus i nominas deklination. Se Ackusativ.
Acefaler l. Akefaler (af Grek, nekande part. a och kefalä, hufvud), egentl. utan hufvud, benämning på de stränga monofysiter i Egypten, hvilka år 482 söndrade sig från sin patriark, Petrus Mongus, derför att han förklarat sig villig att på grund af det af kejsar Zeno utfärdade s. k. Henotikon förena sig med den romersk-katolska kyrkan. Jfr Monofysiter.
Acefalisk, hufvudlös, utan början. Acefaliska böcker kallas sådana, hvilkas början gått förlorad. Jfr Acefaler.
Acephala, musslor, zool. Se Musslor.
Acer, lönn, bot. Se Lönn.
Acerbi [atje'rbi], Giuseppe, en italiensk resande och naturforskare, som på sin tid väckte ett mindre behagligt uppseende i vårt land. Öfver sina resor i de skandinaviska länderna åren 1798 och 99, under hvilka han i dåvarande öfversten A. F. Skjöldebrands sällskap utsträckte färden ända till Nordkap, utgaf han nämligen 1802 i London och på engelska ett arbete i två delar: Travels through Sweden, Finland and Lapland, som visserligen hedrades med öfversättningar till flere andra språk, men hvilket, åtminstone i allt som rör svenska förhållanden och personer, förråder så mycken löslighet i iakttagelsen och till den grad öfverflödar på dels skarpa, dels oriktiga och orättvisa omdömen, att det här väckte hos några löje, hos de fleste förtrytelse och ovilja. Det blef ej häller på svenska öfversatt. Skjöldebrand, som personligen fick lida mycket obehag till följd af denna resebeskrifning, och Leopold, hvars sinne upprördes af A:s många för Gustaf III:s minne smädliga yttranden, skyndade att blotta halten af den unge resenärens arbete, den förre i Premier suplément du Voyage au Cap Nord, den senare i fyra, till tysken Rühs ställda, digra bref, i hvilka han bland annat förklarar, att Acerbis skildring af vårt land borde hafva fått till titel: "Sverige, satirisk roman", eller "Sverige, dröm af ett italienskt hufvud".
Acerbi var sedermera (1826-36) österrikisk generalkonsul i Egypten, om hvilket land han skref ganska värdefulla artiklar för den af honom sjelf 1816 i Milano grundade tidskriften Biblioteca italiana, hvarjämte han under sina resor i Egypten och Asien gjorde rika naturaliesamlingar, hvilka han ofverlemnade till museerna i Milano, Pavia, Padua och Wien. Han var född 1773 i Castel Goffredo nära Mantua och dog derstädes 1846.
Acerineæ DC, växtfamilj, innefattande trän med motsatta, oftast handnerviga blad, knippvis sittande blommor, som ega ett femdeladt foder och vanligen fem fria, grönaktiga kronblad med kort klo, ståndare på ett starkt utveckladt skifformigt blomfäste, vingfrukt och hvitelösa frön. Denna familj har tre slägten och vid pass 60 arter uti norra halfklotets tempererade zon. De utmärka sig genom en ymnig sockerhaltig saft. Jfr Lönn. A-n.
Acerra [atje'rra], stad i Italien, provinsen Caserta, nordöst från Neapel. 13,633 innev. (1871). Dess gamla berömda katedral förstördes 1788 genom en jordbäfning. Acerra är en urgammal stad, förstördes af Hannibal, men
Källa: Project Runeberg ·
