Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf

mängd goda porträtt-byster, -statyetter och -statyer, t. ex. Webster, Chickering, Lincoln, Clay samt Washingtons ryttarestaty i brons (i Boston, aftäckt 1869). Berömda äro äfven hans idealstatyer, t. ex. Eva (1866). Konstnären har sedan 1865 vistats i Rom och i Florens.

Ballad (Ital. lattäta, af Lat. ballare, dansa), en episk-lyrisk diktart. De ballader, som skref-vos i Italien under medeltiden, voro kortare lyriska kärleksdikter, som ursprungligen sjöngos till dans. Med dem beslägtade voro fransmännens lättades, hvilka förekommo ända till Ludvig XIV:s tid. Vidare brukas ordet om episka folkvisor, i synnerhet de skotska och engelska från 14:de t. o. m. 16:de årh. Bland dessa märkas de s. k. börder-ballads ("gräns-ballader"), hvilka besjöngo striderna på gränsen mellan England och Skotland. Dessa utgåfvos af Percy (1765) o. a. Tyskland eger flere utmärkta balladdiktare från senare tider, såsom Göthe, Bur-ger, Uhland, Heine m. fl. - Balladerna äro merendels dystra och vemodiga samt hafva dialogformen. De äro aningsfulla och mera antydande än egentligen beskrifvande. Drag ur ande- och sagoverlden förekomma ofta. Som diktart kan balladen sägas vara ett uttryck för de germanska och nordiska folkens anda, i motsats mot romansen (se d. o.), hvilken egentligen tillhör de romanska, sydliga nationerna, i främsta rummet spaniorerna. Gränsen mellan de båda diktarterna är dock mycket sväfvande.

Ballagi, ungersk språkforskare. Se Bloch (Moritz).

Ballanche [-a'nsch], Pierre Simon, fransk skald och filosof, f. 1776 i Lyon, d. 1847 i Paris, var först anställd vid ett boktryckeri, förenadt med bokhandel, men egnade sig sedermera uteslutande åt författare skåp. B. skref åtskilliga filosofisk-politiska skrifter, i hvilka han redogör för huru hela det gamla samhället borde ombildas efter hans nya åsigter. Dessa väckte på sin tid uppseende i Frankrike. Den mystiske stilen i hans arbeten gör dem dock mycket svårfattliga. B. blef medlem af Franska akademien 1842. - Hans hufvudarbete, Essai de palingénésie sociale (1827-28), en historiens filosofi, är ofullbordadt. B. utgaf sjelf sina Oeuvres, 4 dlr (Paris 1831).

Ballarat, stad i en af de rikaste guldtrakterna i kolonien Victoria i Australien, v. om Melbourne. Omkr. 74,000 innev. (1874). Bergsakademi sedan 1873.

Ballast 1. Barlast. 1) Sjöv. Då ett fartyg ej innehar någon last, eller ock ringa eller lätt sådan, har det icke tillräcklig styfhet eller förmåga att motstå krängning, utan kan lätt kantra, synnerligast om det är segelfartyg. För att få tillräcklig styfhet måste fartyget tryckas tillräckligt djupt i vattnet genom intagande af någon tyngd, såsom sand, sten. singels, krita eller annan lätt anskafflig och billig materiel, som då får namn af ballast. Då lätt last skall intagas och ballast är behöflig, utjämnas dennas yta och lasten lägges ofvanpå. Nutidens ångare begagna ofta s. k. vattenballast och äro för detta ändamål försedda antingen med dubbel botten eller med en eller flere stora ci-

sterner, fastnitade vid fartygets botten. Genom bottenventiler insläppes vattnet i dessa mellanrum eller tomrum, till dess de blifva fulla. Då fartyget ej längre har behof af ballast, utsläp-pes cisternernas vatten i fartygets botten och utpumpas sedermera medelst maskinpumpen. Cisternerna begagnas stundom till förvaring af last eller kol. På örlogsfartyg - som i allmänhet icke föra last, utan blott nödig utredning och proviant samt i öfre delen af fartyget kanoner och andra svåra tyngder - begagnas jerntackor som ballast. Smärre båtar nyttja merendels stenar, sandpåsar o. d. Någon gemensam bestämmelse för den qvantitet ballast, som fartyg bör intaga, kan svårligen uppgöras, till följd af fartygens olika form, segelytor, tyngder ofrni däck o. s. v.; dock torde tredjedelen af den tyngd, som fartyget lämpligen kan föra, i de flesta fall vara tillräcklig. Då ett fartyg är ballastadt, är det mera välseglande och lättare att manövrera, än då det är fullastadt. Ett fartyg säges gå i ballast, då det ej innehar last, utan endast ballast. - Ballast-kaj, ställe der ballast-upplag finnes och der fartyg inoch uttaga sin ballast. - Ballast-port, fyrkantigt hål eller öppning i sidan på handelsfartyg, för inoch utkastning af ballasten. Denne port begagnas äfven för in- och uttagande af jern-och planklaster m. m. R. N.

2) Väg- och vattenl. Den fyllning å jernvä-gar, i hvilken slipers (bjelkunderlag) och räls (skenor) hvila. Kallas äfven grusbädd.

Balle, Nikolai Edinger, dansk biskop, föddes 1744 på Låland. Efter att hafva genomgått Slagelse latinskola, dimitterades han 1762 till universitetet, der han år 1765 tog teologisk examen. Sedan han studerat några år i Tyskland, först i Leipzig och sedermera i Göttingen, der han blef erbjuden en professur, återvände han 1770 till Danmark. Ar 1771 utnämndes han till kyrkoherde i Jylland, men kallades redan 1772, efter Struensees fall, till teologie professor vid Köpenhamns universitet och verkade såsom sådan till 1782, då han blef med-hjelpare hos biskop Harboe. Vid dennes frånfälle, 1783, blef han biskop öfver Själlands stift. Utan att vara blindt ortodox var B. en allvarligt troende kristen, hvilket hade till följd, att han kom i strid med en af representanterna för den nyare "upplysningen", den andlige vältalaren och prestmannen Bastholm, då denne sökte att få liturgien ombildad i modernt rationalistisk anda. B. hindrade detta försök, men som han saknade religiös entusiasm och sinne för den poesi, som finnes i hvarje religion, mäktade han icke värna sig mot rationalismens sträfvande att ensidigt göra pligtuppfyllelsen till religionens grundval. Spår af denna riktning finnes i den genom B:s medverkan utgifna "Evangelisk-christelige psalmebog" - der all must och kraft var utpressad ur de gamle psalmerna - och likaså i B:s Lcerelog i den evan-gelisk-christelige religion (1794), som påbjöds till begagnande vid alla folkskolor äfvensom vid nattvardsundervisningen. Först på senare tiden har detta arbete börjat lemna rum för bättre undervisningsböcker.