Sida 489
Araucaria
Ararat. 1) I bibeln namn på den delen af det nu varande Armenien, som ligger i den mellersta delen af Aras' (Araxes') floddal, på fornarmeniska kalladt Airarat, i de assyriska inskrifterna Urardi. Det utgjorde länge ett sjelfständigt konungarike, som låg i oupphörliga krig med Assyriens herskare. När den hebreiska flodsägnen omtalar, att Noaks ark stannade på "Ararats berg", menar hon ej den nu under detta namn bekanta bergstoppen, utan hela detta berglandskap med dess höga toppar och dess stora allmänna höjd öfver lågslätterna i söder. - 2) Den väldiga bergklump, som reser sig på södra gränsen af Aras' dal och i s. v. skiljer denna från högslätten kring sjön Van. Af armenierna sjelfva kalladt Masis, fick A. sitt nu varande namn genom ett missförstånd af de äldre bibeltolkarna, som derpå öfverflyttade det nyssnämnda landskapets namn. Af turkarna kallas det Agri dagh ("det branta berget"), af perserna Kuhi-Nuh ("Noaks berg"). Det bildar en vidsträckt, majestätisk bergmassa, med två vulkaniska toppar: Stora Ararat och Lilla Ararat, af hvilka det förra uppstiger till en höjd af 15,871 f. öfver hafvet och är täckt med evig snö. A. är den högsta punkten i vestra Asien och utgör sedan 1828 liksom en gränssten emellan Turkiet, Ryssland och Persien. Till 1840 kände man ej med visshet om A. var af vulkanisk natur, men d. 2 Juli nämnda år inträffade ett fruktansvärdt utbrott, åtföljdt af jordbäfning, som förstörde den vid bergjättens fot liggande byn Arguri och till en stor del förändrade äfven sjelfva bergets utseende. Bestiget blef A. första gången, 1829, af naturforskaren Parrot från Dorpat, sedermera af bl. a. M. Wagner och den ryske öfversten Chodzko, hvilken sistnämnde 1850 för triangelmätning uppehöll sig en hel vecka på toppen af Stora Ararat.
Aras, Armen. Erasch, Grek. och Lat. Araxes, flod i Armenien Hon rinner upp på det höga berget Bingöl-dagh, genomflyter i nordöstlig riktning högslätten Pasin, der hon heter Passinsu (Phasis hos Xenophon), vänder sig derefter åt öster och bildar till slut på en lång sträcka gränsen mellan Ryssland och Persien samt utfaller, efter ett lopp af 106 mil, i Kur, som först derefter blir segelbar för större fartyg. Vid Aras' stränder låg fordom Armeniens hufvudstad, Artaxata.
Araslöf l. Areslöf, egendom i Skåne, Östra Göinge härad och Färlöfs socken, nära Kristianstad. Det består nu af 7 1/4 mtl säteri och 1 1/2 mtl insockne frälse samt har en areal af 895 tnld. Ända till 1868 var A. ett af Skånes största gods, med 70 ofm, (44 1/2 fm.) mtl och 10,000 tnld, fördelade på hufvudgården och 11 stora välbyggda farmer.
När Skåne afträddes till Sverige, egdes A. af riksrådet Ebbe Ulfeld och har sedan dess efter hvarandra tillhört slägterna Bonde, Staël von Holstein, Wrangel af Adinal och Hamilton.
Arason, Jon, Islands siste katolske biskop i Holum, är bekant för sitt häftiga, beväpnade motstånd mot reformationens införande på Island under Kristian III. Han hade till och med satt sig i förbindelse med kejsar Karl V. Jon blef dock tillfångatagen af bonden Dade Gudmundsson och, utan den danska regeringens bemyndigande, jämte sina tvänne söner halshuggen i Skalholt 1550. Jon Arason var en varm fosterlandsvän, men hersklysten och verldsligt sinnad. Han införde boktryckerikonsten på Island.
Aratus (Grek. -os), grekisk statsman från Sicyon, f. 271 f. Kr. Då han var sju år gammal, mördades hans fader, Kleinias; han sjelf räddades och fördes till Argos, der han upptogs af sin faders vänner. Vid 20 års ålder samlade han omkring sig en mängd sicyoniska flyktingar samt lyckades med deras hjelp fördrifva tyrannen Nikokles och befria sin fädernestad (251). På hans inrådan slöt sig nu Sicyon till det Achæiska förbundet. År 245 valdes han till förbundets anförare (strateg) och beklädde sedan denna värdighet 17 gånger. Under Aratus' skickliga ledning höjde sig Achæiska förbundet till en makt och betydenhet, som det förut aldrig egt, och verkade framgångsrikt för sin bestämmelse: de grekiska staternas frihet och enighet. Aratus var mera diplomat än fältherre, och hans hersklystna sinnelag förledde honom understundom att ställa sitt eget inflytande inom förbundet framför det allmänna bästa. När derför den spartanske konungen Kleomenes med sin segrande krigshär ryckte mot Sicyon, tillgrep A. den olyckliga utvägen att kalla konung Antigonus Doson af Macedonien till hjelp och ställa förbundet under dennes skydd. Under macedonisk öfverhöghet fortfor A. att utöfva stort inflytande på förbundets och Greklands angelägenheter, till dess konung Filip III fann honom besvärlig och lät taga honom af daga genom gift (213). A. beskref sjelf sina lefnadsöden och dermed samtida tilldragelser i ett vidlyftigt verk, som numera är förloradt, men hvilket såsom källa begagnats af Polybius och Plutarchus. A. M. A.
Aratus (Grek. -os), från Soli i Cilicien, grekisk skald i 3:dje årh. f. Kr. Han vistades omkring 275 hos Antigonus Gonatas i Macedonien och författade på dennes uppmaning en astronomisk och meteorologisk lärodikt (Stjernbilder och väderlekstecken), egentligen en metrisk bearbetning efter astronomen Eudoxus från Knidos. Denna dikt, som ännu finnes i behåll, skattades högt af de gamle och öfversattes på latin af bl. a. Cicero. A. M. A.
Arauan, oas i vestra Sahara, på alla sidor omgifven af sandkullar. Genom sitt läge vid den direkta vägen mellan Marokko och Niger är A. medelpunkten för en betydlig handel. Omkr. 1,500 innev.
Araucaria Juss., bot., växtslägte af nat. fam. Abietineæ, Dioecia Polyandria L., innefattar ett fåtal barrträd, som tillhöra södra hemisferen i nya verlden och utmärkas genom sina vackra, egendomliga former. Några äro vigtiga, derför att de frambringa ätliga frön eller lemna ett värdefullt byggnadsvirke. De nå ofta en betydande höjd, hafva regelmässigt, pyramidlikt växtsätt, kranssittande, rakt utstående grenar samt ständigt gröna, tegellagda, breda, styfva barr. Den märkligaste af
Källa: Project Runeberg ·
