Sida 265
1. Almqvist, Erik Jonas
glas vatten", Frosine i "Den girige", Madam Rundholmen i "De unges förbund", Monika i "Evas systrar". -- År 1874 blef hon lärarinna för den Kongl. scenens qvinliga elever.
Almnäs, gods i Vestergötland, Kåkinds härad, Foglås socken, består af 3 5/8 mtl säteri, 17 5/8 mtl frälse och 1 3/8 mtl kronoskatte, med en ytvidd af omkr. 37,000 qv.-ref -- allt taxeradt (år 1873) till 625,000 kr. Herregården, uppförd åren 1773--1776 af generalen grefve V. R. Stackelberg, är belägen vid en ovanligt täck vik af Vättern samt omgifves af en smakfull park och en vidsträckt trädgård. -- Genom bytesbref af 24/7 1592 bortbytte Johan III till Axel Johansson (Natt och Dag) till Göksholm Almnäs och en del af hemmanen i Foglås socken mot fastigheter dels på Öland, dels i Kronobergs län. Ofvannämnde Axel Johansson var sannolikt den, som först byggde A. till sätesgård. Sedermera tillhörde egendomen flere olika familjer (Sparre, Bjelke, Horn, Ehrensten m. fl.), till dess han år 1859 köptes af sin nuvarande egare, kammarherren grefve N. G. A. Sparre. B. S.
Almohader, muhammedansk fanatisk sekt och dynasti i Afrika och Spanien under 12:te och 13:de århundradena. Den uppstod omkr. 1130. Almohaderna störtade almoravidernas välde i Afrika genom Marokkos eröfring, 1146, och utbredde sig sedan i Spanien, der de under sin anförare, Jakob Al-mansur, vunno en afgörande seger öfver kastilianerna vid Alarcos (1195). Jakobs närmaste efterträdare, Muhammed, kom 1210 till Spanien med en talrik här, men blef 1212 slagen vid Tolosa af de förbundne konungarne af Kastilien, Aragonien och Navarra. Med detta nederlag, i hvilket 200,000 morer sägas hafva stupat, började arabernas välde i Spanien att luta till fall. Det slutade i nämnda land 1257 och snart derefter äfven i Afrika, då en son till konung Alfonso af Kastilien eröfrade Marokko (1273).
Almonacid, by i spanska prov. Toledo i Nya Kastilien, vid Tajo. Historiskt märkvärdigt genom fransmännens seger öfver spaniorerna d. 11 Aug. 1809.
Almonte, Juan Nepomuceno, mejicansk statsman, f. 1804 i Valladolid i Mejico. Han egnade sig först åt handelsgöromål i Washington, var 1824--28 anställd vid mejikanska legationen i London, sedermera, efter sin återkomst, medlem af kongressen. A. fick derefter en mängd vigtiga offentliga uppdrag, var flere gånger sändebud vid olika hof samt deltog under Santa Anna i fälttågen mot Tejas (1835) och Förenta staterna, (1847). Sedan han 1857 blifvit sändebud i Paris, verkade han der till förmån för den klerikale och reaktionäre pretendenten Miramon och blef derför afsatt af de liberales ledare, Juarez, när denne 1861 blifvit president. A. nyttjade nu sitt inflytande för att framkalla det fransk-spansk-engelska tåget till Mejico, i det han föreställde franske kejsaren, att många af hans landsmän skulle med tacksamhet se Mejico förvandladt till en monarki. 1861 åtföljde han de i Mejico inbrytande trupperna och lyckades genom s. k. "Pronunciamentos" från en del af kuststäderna få Juarez afsatt och sig sjelf utnämnd till diktator. Sedan fransmännen intågat i Mejicos hufvudstad 1863, blef A. satt i spetsen för det af segrarne inrättade "regentskapet i mejicanska kejsardömet". Af kejsar Maximilian blef han 1864 utnämnd till riksföreståndare och kort derpå till "rikets stormarskalk". Efter kejsardömets fall bosatte han sig i Paris, der han dog 1869.
Almoravider, muhammedansk sekt och dynasti, som herskade i Afrika och Spanien 1073--1146. Almoravider var ursprungligen namnet på anhängarne till Abdallah-ben-jasin, som i midten af 11:te årh. med svärdet sökte utbreda Muhammeds lära i nordvestra Afrika. Deras förste, af Abdallah utsedde, herskare var Abu-bekr, som grundlade Marokko (1070). Dennes närmaste efterträdare, Jussuf-ben-tassin, utvidgade almoravidernas makt, slog de kristne vid Zalacca i Spanien och underlade sig derefter hela det arabiska Spanien. Deras välde störtades af almohaderna 1146.
Almosa (af Grek. eleemosyne, medlidande, barmhertighet), gåfva, som frivilligt gifves åt fattiga eller nödlidande. -- Almoseutdelare (Med. Lat. eleemosynarius, Fr. aumonier, Eng. almoner) var ursprungligen en benämning för den medlem af en religiös orden, som hade sig ålagdt att utdela almosor åt de fattige. Sedermera voro vanligen de katolske furstarnes biktfäder tillika almoseutdelare. Äfven drottningar, prinsar, prinsessor och åtskilliga offentliga inrättningar, såsom hospital, lyceer o. d., hade sina särskilde almoseutdelare. -- I Frankrike fans sedan Frans I:s tid en s. k. "stor-almoseutdelare", Grand aumônier de France, som i sin person förenade flere vigtiga befattningar. Han var vanligen kardinal och ansågs som en af rikets och hofvets högste ämbetsmän. Denna värdighet indrogs under revolutionen. Napoleon I och Napoleon III återinförde henne dock. Ludvig Filip hade deremot ingen dylik ämbetsman. -- I England finnes en liknande ämbetsman, Lord high almoner, vanligen en biskop. Han skall två gånger om året utdela den s. k. Queen's bounty, d. v. s. gifva ett silfvermynt åt hvar och en af lika många fattiga, som drottningen räknar lefnadsår.
1. Almqvist, Erik Jonas, universitetslärare, teologisk författare, föddes 1729 i Täby socken i Upland. Han studerade i Upsala, tog 1752 den filosofiska graden, blef 1757 docent i teologi och sedermera teologie kandidat. Prestvigd 1759. Han uppfördes trenne gånger på förslag till adjunktur i teologiska fakulteten, blef 1766 lektor i grekiska och hebreiska vid gymnasiet i Gefle, 1774 pastor i Vendel. Riksdagsman 1778, 1786 och 1792. Teologie doktor 1779. Pastor i Tierp 1789. Utan ansökan utnämndes han 1790 till professor i dogmatik med bibehållande af Tierps pastorat såsom prebende. Död 1808. -- Erik Jonas A. är bekant för sin ovanligt djupa teologiska lärdom, med hvilken han förenade en sant kristlig fromhet. Hans arbeten utmärka sig icke blott för ett troget fasthållande vid kyrkans bekännelse, utan äfven genom en för den tiden ovanlig sjelfständighet.
Källa: Project Runeberg ·
