Sida 161
2. Aivasovski
Aira L. bot., artrikt grässlägte af nat. fam. Gramineæ, Triandria Digynia, hvaraf A. cæspitosa, tuf-tåteln, utgör ett utmärkt högräs på något fuktiga ängar. En annan art, A. flexuosa, krus-tåteln, frodas på backar och berg samt i våra skogar. A-n.
Airdrie [årdri], fabriksstad i det skotska grefskapet Lanark, ö. om Glasgow. 12,922 innev. (1861). Jernhandtering, stenkolsbrytning och bomulls-industri äro rika inkomstkällor för befolkningen såväl i A. som i de kringliggande orterna. Nära A. ligger badorten Monkland Well.
Aire [är]. 1) Stad i franska depart. Landes, vid Adour, s. v. om S:t Sever. 4,885 innev. (1872). Staden hette fordom Atures eller Vicus Julii, senare Atura, och var den vestgotiske konungen Alarik II:s residensstad. Der stod en drabbning mellan engelsmännen och fransmännen den 2 Mars 1814.
2) Aire sur la Lys [är syr la liss], befäst stad i franska depart. Pas de Calais, vid floden Lys, s. ö. om S:t Omer. 8,803 innev. (1872). Malebranche's födelseort. A., som grundlades i 9:de århundradet, tillhörde Flandern till 1713, då det eröfrades af fransmännen.
Airolo, det tyska Eriels, ort i schweiziska kantonen Ticino (Tessin), vid foten af S:t Gotthard, 3,629 fot öfver hafvet. 1,760 innev. (1870). Eger ett af longobardernas konung Desiderius uppbygdt torn, vid bergsklyftan Stalvedra. Den 13 Sept. 1799 stod der en drabbning mellan fransmännen och ryssarne, hvilka senare under anförande af Suvarov blefvo de segrande. I framtiden kommer A. att vinna en särskild betydelse såsom den sydlige slutpunkten för den stora jernvägstunneln genom S:t Gotthard.
Airy [äri], George Biddell, engelsk astronom, f. 1801 i Alnwick i Northumberland. Han blef 1828 professor och direktor för observatoriet i Cambridge och utnämndes 1835 till Astronomer royal eller direktor för observatoriet i Greenwich. Åren 1871--73 var han direktor för "Royal Society of London". A. är bekant för sina många värdefulla arbeten inom den teoretiska och praktiska astronomien samt inom den högre optiken och mekaniken. Bland de vigtigare må nämnas Astronomical observations made on the Royal observatory at Greenwich (1845--57, 11 Bd), Reductions of observations of the moon (1848), Catalogue of 2,156 stars (1849), Treatise on magnetism (1870).
Aisne [än]. 1) Flod i Frankrike. Den rinner upp i depart. Meuse och faller ut i Oise, ofvanför Compiègne. 35 mil lång. -- 2) Depart. i norra Frankrike, 132 1/3 qv.-mil, med 552,439 innev. (1872). Norra delen af A. är slättland, den södra uppfylld af höjder. Klimatet är högst föränderligt, och utsädet blir ofta skadadt genom nattfroster. Så väl åkerbruk som industri äro högt uppdrifna.
Aiss [ajs], musikt., den genom ett kors (#) höjda tonen a; förvexlas enharmoniskt med b.
Aistulf, longobardernas konung 749--756, angrep 751 det till grekiska kejsardömet hörande s. k. Exarkatet, eröfrade dess hufvudstad, Ravenna, och hotade Rom. Påfven Stephanus II sökte då hjelp hos frankernas konung Pipin den lille, som 754 tågade till Italien och slog longobarderna samt tvang A. att återlemna så väl Exarkatet som eröfringarna från den romerske stolen. Då Pipin gått tillbaka till Franken, angrep A. icke dess mindre å nyo Rom, hvarigenom Pipin nu understödd af Tassilo från Bajern, nödgades att än en gång gå öfver Italiens gräns och straffa A., som då uppfyllde alla fordringar. A. dog 756 under tillrustningar till ett nytt krig.
Aitoler, Aitolia. Se Ætoler, Ætolia.
Aiton [e'tön], William, skotsk botaniker, föddes nära staden Hamilton i Skotland 1731, dog 1793 såsom föreståndare för de redan på hans tid berömde kunglige trädgårdarne i Kew nära London, hvilka för närvarande intaga främsta rummet bland institutionerna för botanisk kultur. Af hans utmärkta botaniska verk Hortus Kewensis (1789) bearbetade Rob. Brown den sista upplagan. -- Aitonia, ett efter honom benämndt växtslägte, har arten A. capensis, med mörkt rosenröda eller hvita blommor. A-n.
Aitzema, Lieuwe van, holländsk historieskrifvare, f. 1600 i Dokkum i Friesland, d. i Haag 1669. Han beklädde under 40 år en tjenst såsom hansestädernas agent i Haag. Med flit och omtänksamhet uppsamlande och kommenterande en mängd urkunder och aktstycken, lemnade han ett vigtigt källverk till den nederländska historiens mest glänsande period, 1621--68: Saken van staat en oorlogh, in ende omtrent de vereenigde Nederlanden, ett arbete, som är af vigt äfven för Sveriges historia.
Aivaly, Turk., Kydonia, Grek., är en hamnstad vid Adramyttiviken i Mindre Asien, midt emot ön Lesbos. Staden, hvars befolkning utgöres af greker, egde före 1821, då han af turkarne i grund förstördes för sitt deltagande i grekernas uppresning, omkring 35,000 innev., men har nu efter sitt återuppbyggande blott omkr. 20,000. Olivodling och skeppsbyggen äro hans förnämsta inkomstkällor.
1. Aivasovski, Gabriel, skriftställare, f. i Feodosia på Krim 1812. Han var först lärare i klostret Saint-Lazare nära Venedig och blef 1848 rektor i en armenisk skola i Paris. Till följd af söndring bland lärarne i denna skola grundade han sedermera en annan dylik anstalt i Grenelle nära Paris. Af hans verk må nämnas Histoire de l'empire ottoman och Pasmaveb eller Polyhistor, en armenisk literär tidskrift. Derjämte har han varit en af teologen och historikern Auchers förnämste medarbetare vid utgifningen af Grand dictionnaire de la langue arménieune.
2. Aivasovski, Ivan Konstantinovitsch; framstående rysk marinmålare, den föregåendes broder, föddes 1817 i Feodosia på Krim. Redan som ung väckte han kejsar Nikolai uppmärksamhet och kom derigenom i tillfälle dels att begagna undervisningen vid konstakademien i Petersburg, dels att under flere år idka sjelfständiga naturstudier på resor i södra Ryssland, Italien, Holland, England och Spanien,
Källa: Project Runeberg ·
