Sida 784
Bardwan
att få erforderlig mjukhet. Numera förarbetas fiskbenet hufvudsakligen till paraplyspröten och käppar. Det lämpar sig dertill särdeles väl, emedan det bibehåller sin spänstighet äfven i köld och till följd af sin hornartade beskaffenhet lätt kan efter uppvärmning böjas eller pressas. På senare tiden har stål börjat undantränga fiskben vid tillverkningen af paraplyspröten.
Bardesanes (Bar-Deisan), syrisk gnosti-ker, f. 154. I sin lära närmade han sig Yalen-tinus, men i sin praktiska verksamhet uppträdde han aldrig mot ortodoxien. Han förfäktade men-niskans frihet mot andra gnostikers fatalism. B. författade utmärkta hymner, och det var hufvudsakligen genom dessa, som hans åsigter spredos. Hans anhängare, bardesaniterna, existerade ännu i 4:de årh.
Bardhvalar, djurgruppen Mysticete, zool., de hvaldjur, som äro försedda med barder (se d. o.). Med dessa redskap att gripa födan äro de hänvisade till att lefva af jämförelsevis små djur med mjuk kroppsbyggnad (blötdjur, små kräftdjur och fisk). Det oaktadt uppnå bardhva-larna den största storlek, hvartill någonsin ett djur hunnit. Somliga af dem blifva öfver 30 m. (100 f:) långa. Den rätt ofta förekommande åsigten, att det jättestora i naturen uteslutande tillhör försvunna tider, förlorar sin hållbarhet, när man betänker, att nutidens bardhvalar i vidunderlighet aldrig haft sina likar på jorden. En tandhval, kachelotten, är den ende, som kan tafla med dem. Emellertid finnas äfven mindre bardhvalar - den minste ännu lefvande, den vid Norge tämligen ofta förekommande vikhvalen, har en längd af omkring 9 m. (30 f.) eller der-utöfver - men de minste bardhvalar, som funnits, tillhörde forntiden och lefde i tertiär-perioden. Utom för sin storlek utmärka sig bardhvalarna genom sin fetma. Under ytter-huden ligger stundom, såsom på Grönlandshvalen, ett späcklager af mer än Ya m. (ända till 2 f.) tjocklek. Dettas värde, jämte värdet af barderna, har lockat till jagt på dessa djur, hvilken haft till följd, att, åtminstone i de mera åtkomliga hafven, i synnerhet de större bardhvalarna blifvit mer och mer sällsynta.
Utom genom den karakter, som är att hemta från barderna, skilja sig bardhvalarna från sina närmaste slägtingar, tandhvalarna, genom egendomligheter, som stå i samband med deras ännu mer utpräglade lefnadssätt såsom vattendjur. Så har bröstkorgen hos dem fått en byggnad, som ännu mer än tandhvalarnas bröstkorg närmar sig fiskarnas, derigenom att intet enda refben har mer än en ledförbindelse med bröstkotorna; och bröstbenet, som endast är förbundet med främsta ref bensparet, har blifvit reduceradt till en del, som motsvarar främste delen af öfriga däggdjurs bröstben.
Bardhvalarna tillhöra två zoologiska familjer: Balcenidce, räthvalar, Grönlandshvalens familj, utan ryggfena eller hudflik på ryggen - af denna familj träffas numera ingen art vid Skandinaviens kuster - och Balcenopteridce, fen-hvalar, med ryggfena eller åtminstone en upphöjd kant på ryggen, en familj, som har flere representanter vid Skandinaviens kuster. F. A. s.
BardTli, Christoph Gottfried, tysk filosof, f. i Wtirtemberg 1761, professor i filosofi i Stuttgart 1794, d. 1808. Han anslöt sig i början väsentligen till Kants filosofiska läror, men trädde sedermera i bestämd opposition mot dessa och kan med allt skäl anses såsom en förelöpare till den idealistiska filosofi, som de fleste af Ränts efterföljare hyllade, och särskildt till den panteistiska riktning inom denna, hvilken sedermera fick sina hufvud-representanter i Schelling och Hegel. I sitt år 1800 utgifna arbete Grundriss der er sten logik sökte han göra den meningen gällande, att tänkandet såsom sådant måste tillerkännas icke endast subjektiv, utan äfven objektiv betydelse och giltighet - i motsats mot Kants lära om ett utom medvetandet fallande "ting i sig" såsom ett moment i verkligheten. Bland B:s öfriga skrifter må nämnas hans år 1808 offentliggjorda brefvexling med Keinhold.
Bardisän (Fr. pertuisane). krigsv. Före uppfinningen af eldhandvapnen utgjordes allt fotfolkets beväpning af s. k. pikar, ungefär 5 m. (lo-18 f.) långa. Dessa pikar, hvilka sedermera bibehöllos tillika med eldhandvapnen, förkortades under Gustaf II Adolf till omkr. 11 f. och kallades, sålunda förkortade, bardisaner. Detta slags vapen försvann småningom ur fpt-folkets beväpning. Innan de alldeles bortlades, begagnades de dock någon tid af en del af befälet som dess beväpning. w. G. B.
Bardon [bardå'ng], (Michel) Franc, o is André 1. d'André, oftare skrifvet Dandré B ar don, fransk historiemålare, raderare, kompositör och skriftställare, f. 1700 i Aix (Provence), der flere stora målningar af honom finnas i behåll. Han flyttade 1748 till Marseille och -stiftade kort derefter akademien för de sköna konsterna derstädes. Från 1752 utöfvade han en gagnande verksamhet såsom lärare vid konstakademien i Paris, der han dog 1783. - Bland hans skrifter må nämnas Tratte de pein-ture etc. (1765), Costumes des andens peuples (1772) samt stridsskriften L'impartialité dans la musique. EpUre ä M. J. J. Rousseau.
Bardu-dalen i Norge. Se Måls-elfdalen.
Barduner, sjöv., kallas de tåg af stående godset, hvilka från öfverste delen af en stång (hvarje förlängning af en mast) på ömse sidor gå ned till akterste delen af rostet i fartygssidan eller stundom till en bult i relingen. J)e tjena att vid bidevinds- och fördevinds-segling stötta stången såväl sidovägen som akterifrån. Bardunerna hafva olika namn, allt efter den stång de tillhöra, såsom: för-bram-barduner, stor-öfverbram-barduner, kryss-stäng-barduner o. s. v. De fästas och ansättas (styfhalas) på olika sätt, allt efter fartygets storlek, bardunens svårlek o. s. v. Stundom begagnas jungfrur eller kau-ser med taljerep, stundom går bardunen direkte genom en kaus och "ansattes på tamp". - Lof-b ar du n, en på hvardera fartygssidan, går genom en klyka på salningshornet ner till rostet i lovart och ansattes med 'tälja, hvars löpare le-des in på däcket. K. N.
Bardwan 1. Bur d w an, distrikt i britisk-ostindiska presidentskapét Bengalen, n. ö. om
Källa: Project Runeberg ·
