Sida 35
Abrus
Napoleons missnöje, sändes han 1807 till Portugal i spetsen för den truppstyrka, som skulle besätta detta land. Från staden Abrantes företog han mot Lissabon ett anfall, som till en tid förskaffade Frankrike öfvermakten i Portugal och honom sjelf hertigtiteln. Men då A. 1808 af Wellington tvungits att utrymma Portugal, föll han i onåd hos Napoleon, och från denna tid var hans lycka i ständigt nedan. Hans deltagande i fälttågen mot Österrike och Ryssland var utan någon större betydelse, och sedan han någon tid vistats i Venedig såsom guvernör öfver de illyriska provinserna, återvände han sinnessjuk till Frankrike, der han afled 1813.
2. Abrantes [abrangt], Laure Junot d', den förres maka, f. 1784, dotter till en rik köpman, Permon. Bosatt i Paris under revolutionen, slöt hon der en nära bekantskap med dåv. brigadgeneralen Bonaparte och hans adjutant Junot. Såsom denne senares maka spelade hon derefter en lysande rol inom det parisiska sällskapslifvet, öfverhopad för en tid af Napoleons ynnestbevis, hvilka dock snart förvandlades i onåd till följd af hennes gemåls olyckliga kapitulation i Cintra 1808. Efter Junots död, 1813, förbjöds hon att uppehålla sig i Paris, hvilket förbud hon samma år öfverträdde, i det hon återvände till Frankrikes hufvudstad, der hon slöt sig till Bourbonerna, då kejsarens penningeunderstöd uteblefvo. -- Laure J. är känd såsom författarinna till en del memoirer, hvilka, hållna i en lätt och behaglig stil, genom en mängd historiska notiser och anekdoter karakterisera Napoleon och revolutionstiden. Den förut firade hertiginnan af A. dog i största armod 1838.
Abrantes, befäst stad i Portugal, prov. Estremadura, n. ö. om Lissabon, vid Tajo. 5,590 innev. (1864). Har många kyrkor, bland hvilka den präktiga S. Vicente. Liflig handel på Lissabon. -- Franske generalen Junot gjorde derifrån, 1807, ett djerft och lyckligt angrepp mot Lissabon, hvarför han af Napoleon fick titel hertig af Abrantes.
Abravanel l. Abarbanel, Don Isaac ben Jehudah, en lärd jude af förnäm slägt, f. 1437 i Lissabon. Delande sin tid mellan statsangelägenheter och teologiska studier, innehade han länge ett hofämbete hos kon. Alfons V; men då han efter dennes död, 1481, fallit i onåd hos efterträdaren, flydde han till Spanien, der han inträdde i kon. Ferdinand den katolskes tjenst. Vid judarnes fördrifning ur Spanien 1492 måste emellertid äfven A. utvandra. Han begaf sig då först till Neapel, derefter till Messina, Korfu, Monopoli och slutligen, på uppdrag af den portugisiska regeringen, till Venedig, der han dog 1508. Bland hans många i flere afseenden värdefulla skrifter må nämnas teologiska exegeser till pentateuken och Daniels bok samt kommentarier till talmud, kabbala och till den berömde judiske teologen och filosofen Maimonides' arbeten. -- Hans ättlingar åtnjöto under 16:de och 17:de årh. stort anseende i Italien, Holland och Turkiet.
Abraxas-stenar l. A.-gemmer kallas skurna stenar af vexlande form, på hvilka jämte en fantastisk figur (med menniskokropp, tupphufvud, ormliknande fötter o. d.) finnes graveradt det grekiska ordet Abraxas l. Abrasax. Detta var det namn, hvarmed gnostikern Basilides (i 2:a årh.) betecknade det högsta väsendet, urväsendet, från hvilket han antog, att lika många andar utströmmade, som året har dagar. Summan af de i ordet A. förekommande grekiska bokstäfvernas talvärden är också 365, och de med detta mystiska ord försedde stenarna ansågos ega 365 undergörande egenskaper. I konstsamlingar förekomma de talrikt och uppgifvas vanligen härstamma från gnosticismens tider i Syrien, Egypten och Spanien. Både deras ålder och värde hafva dock troligen blifvit öfverskattade, ty sannolikt ha de fleste nu kända abraxas-stenar blifvit arbetade till amuletter under medeltiden, då gnostiska symboler plägade upptagas af alla de sekter, hvilka sysslade med magi och alkemi.
Abrégé [abresjé], Fr. (af Lat. abbreviare, af brevis, kort), förkortning, sammandrag; utkast.
Abrenuntiation (af Lat. abrenuntiare, afsäga) kallas det i katolska kyrkan vid dopet brukliga afsägandet af djefvulen. Abrenuntiationen, som har sin grund i den äldre kyrkans föreställning att verlden står under onda makters herravälde, upptogs i den protestantiska kyrkan genom Luther. När barnet hölls öfver dopfunten, frågade presten först efter barnets namn, hvarefter han fortfor: "Afsägs du djefvulen?" Sedan faddrarne å barnets vägnar jakat dertill, följde ytterligare frågorna; "och alla hans gerningar?" "och allt hans väsende?" Abrenuntiationen fortfor att vara gällande i svenska dopformuläret till 1811, då den borttogs ur kyrkohandboken. I både Danmark och Norge är den likväl ännu bibehållen.
Abrogation (af Lat. abrogare, afskaffa), afskaffande, upphäfvande. -- Abrogera, upphäfva, afskaffa, förklara ogiltig, t. ex. en lag, författning.
Abrolhos [ahrålljos] l. S:t Barbaras öar, samling af klippor och öar vid brasilianska kusten, s. s. ö. om Porto Seguro, 18° s. br.
Abroma (Kakao-malva), bot., växtslägte af nat. fam. Büttneriaceæ, Polyadelphia, Polyandria, hvaraf A. angusta Lin. fil., med vackra svartröda, nedhängande, ganska varaktiga blommor, ofta odlas i varmhus eller soliga rum. A. fortplantas genom frön och sticklingar samt lemnar på Filippinerna och uti Indien, liksom A. fastuosa på Timor och Nya Holland samt A. molle DC. på Sundaöarna, en stor myckenhet vackra bastfibrer.
Abrudbanya [-banja], bergstad i Siebenbürgen, komitatet Unter-Weissenburg, vid floden Ompoly. 4,129 innev. (1870). Guld- och silfververk. -- Romarne hade här en koloni, Auraria Daciæ.
Abrupt (af Lat. ab, af, och rumpere, bryta), tvärt afbruten, osammanhängande; plötslig.
Abrus precatorius, bot., nat. fam. Papilionaceæ, Diadelphia Decandria, en art af ärtväxternas familj, inhemsk i Egypten och Ostindien, klängande, busklik, med parbladiga blad,
Källa: Project Runeberg ·
