Sida 761
Bandaksvandet
1505
Band-Bandaks-vandet.
1506
land, England, Schweiz och Italien återvände j han 1822 till Amerika, der han i början egnade sig åt undervisning. Detta lefnadskall öfvergaf han efter några år för att uteslutande egna sig åt politiken och historiska studier. 1838 utnämndes han till of v er tulldirektör (collector) i staden Boston och innehade detta ämbete till 1841. Presidenten Polk gjorde honom 1845 till sjöminister samt 1846 till amerikanskt sändebud i London, der han stannade till 1849. Följande året vistades han i Paris och begagnade sin tid der liksom i London till flitiga forskningar i arkiven. Efter sin hemkomst (l850) afböjde han många år alla offentliga anställningar och sysselsatte sig uteslutande med sitt stora verk History of the United states, som i 10 band behandlar unionens historia från Nord-Amerikas upptäckt till frihetskrigets slut, 1782. Af de första banden hafva i Amerika utkommit tjugo upplagor. - B. är ostridigt den mest utmärkte framställaren af Amerikas historia. Med en omfattande och klar blick förenar han grundliga källstudier, djup kunskap om Europas andliga och politiska lif och rik statsmanna-erfarenhet. Hans stil är ädel och varm, om ock något för mycket blomstrande. Från 1867 till 1874 var B. amerikansk minister i Preussen och hos Nordtyska förbundet. F. n. är han bosatt i Washington.
Band, någonting att binda med, något som binder.
1) Skeppsb. Krumma timmer eller grofva jernskenor, hvilka sättas i fartygets skarpare delar, för att sammanbinda bägge skeppssidorna med hvarandra. Då banden äro af trä, bröstas de öfver kölsvinet och stäf-följarna, fogas emot garneringen (inre beklädnaden) och sträcka sig så långt på ömse sidor om medellinien, som fartygets form och virkets beskaffenhet medgifva. Allt efter de ställen,, der de anbringas, få banden olika namn: bottenband, hvilka sitta i skärpen for och akter oin den siste helbotten-stockeri-, däcksband sitta på höjden af hvarje däck och utgöra tillika stöd för däcksplankornas ändar; klysband komma straxt nedom klysen; hvalfband bröstas öfver hvalftimren; katt-spårband eller mastspår sitta midt under eller på för- och akterkant om mastfötterna.
Bogband kallas (å större jernfartyg) de plåtar, som - i ändamål att förstärka och förbinda for-skeppet längst fram vid för-stäfven - g! ungefär horisontal riktning från förstäfven bort till det främsta vattentäta skottet och medelst hörnjern äro förenade med nämnda skott samt med spanten och bordläggningen inom förenämnde del af bogen. B. N.
2) Musikt. De fina spjälar, som gå tvärs öfver gitarrens gripbräde och utvisa de punkter, der strängarna skola nedtryckas för att ange vissa toner. A. L.
3) Anat. Band L Ligament kallas smalare eller bredare sträckningar, vanligen af blandad bindväf och elastisk väf, hvilka förena särskilda organ eller delar. Oftast och starkast uppträda de å ställen, der två eller flere ben mötas, såsom kring ledgångar - de band, som under dessa förhållanden förekomma
Tryckt den */io 76.
inom menniskokroppen, skildras i syndesmo-logien (bandläran) -; de stärka der delarnas sammanhang och tjena rätt ofta såsom medel att hämma allt för vidsträckta rörelser. Sådana band finnas ock å en del inelfvor, i mer eller mindre mån fästande dem vid om-gifningen. Dessa band äro dock af annan natur, än öfverdragna med serös eller slemhinna, än utgörande endast fördubblingar af sådana hinnor. Såsom exempel må nämnas tungbandet. G. v. D.
Banda, Ital., musikt. 1) "Janitsjar-musik" af larmande blås- och slaginstrument. - 2) Den harmonimusik, hvilken i somliga operor ("Nor-ma", "Rigoletto", "Profeten" m. fl.) placeras på sjelfva scenen. - 3) Gruppen af slaginstrument i orkestern. A. L.
Banda. 1) Kike i Afrika, Öfre Guinea, n. v. om Asjanti, med hufvudstad af samma namn. - 2) Britiskt distrikt i nordvestra Indien, prov. Bundelkund. - 3) B. oriental, f. d. namnet på Uruguay. - 4) Ögrupp. Se Banda-öarna. Banda (Cavalieros de la banda, Equites fascice riibrce, riddare af den röde bindeln), spansk riddareorden, stiftad 1330, för dem bland den högre adelns yngre söner, som tjenat i 10 år vid hofvet eller under lika lång tid kämpat mot morerna. Orden uppnådde sin högsta blom-string vid slutet af 14:de årh., sjönk derefter och upphörde af sig sjelf under Filip Y.
Bandage [-äsch], Fr., med., kan i viss mån öfversättas med förband. Likväl nyttjas ordet bandage uteslutande om mera sammansatta förband, d. v. s. sådana, som ej afse skyddandet af sår, utan reglerandet af skefställningar eller missbildningar af någon kroppsdel, de må hafva uppkommit af hvilken orsak som hälst. I synnerhet gäller detta om de s. k. "ortopediska" apparaterna. ESI-.
Bandaks-vandet (-vattnet), insjö i Telemarken, Bratsbergs amt i Norge, belägen 60 m. (202 f.) öfver hafvet. B. samt de i omedelbart samband med densamma stående insjöarna Hvi-tesejd- och Flåvand hafva en längd af nära 60 kilom. (7-8 mil) och ett ytinnehåll af omkr. 3,150 hekt. (6,378 tnld). Alla tre sjöarna befaras af flere ångfartyg, som stå i regelbunden förbindelse med ångbåtslinierna på de öfrige telemarkske insjöarna och kanalerna. I B. utfaller den från det högt belägna Totakvand kommande Songa-elfven, hvilken, efter att hafva genomflutit denne sjö, ytterligare fortsätter sitt lopp och slutligen, sedan hon tillrygga-lagt en våglängd af 175 kilom. (15,5 norska mil), vid Ulefors faller ut i Nordsjön (se d. o.). Under sitt lopp upptager Songan flere mindre vattendrag och bildar sålunda afloppet för en stor del af norra Telemarkens vattensystem. Bandaks-vandet besökes nu årligen af en mängd resande, som ditlockas af de vackra och delvis storartade omgifningarna.
På södra stranden, i Bandaks-lierna, har man gjort en storartad väganläggning, som förer till södre delen af Telemarken, under det att från Dalen, vid sjöns vestre slutpunkt, en utomordentligt brant väg förer den resande till Eids-borgs träkyrka, som är belägen 660 m. (2,217
48
Källa: Project Runeberg ·
