Sida 373
Andræ
729 Andorn - Andræ. 730
en annan uppgift, den sannolikaste, först omkring 442. Han tillhörde en förnäm slägt. Under det peloponnesiska kriget och tiden närmast derefter förde han ett verksamt politiskt lif såsom fältherre och sändebud. 415 invecklades han i den vidlyftiga s. k. Hermokopidprocessen och blef antingen på grund deraf eller till följd af sina aristokratiska tänkesätt landsförvisad. Under landsflykten egnade han sig åt handelsaffärer i flere främmande land, men sökte alltjämt bereda sig tillfälle att återvända till Athen. Omsider lyckades detta, efter de trettio tyrannernas störtande, på grund af den då beviljade allmänna amnestien (403). Tre år senare anklagades han för kränkning af de eleusinska mysterierna, men försvarade sig segerrikt. Till slut skall han dock med anledning af en misslyckad beskickning till Lacedæmon å nyo hafva blifvit drifven i landsflykt. Hans dödsår är icke kändt. Under Andocides' namn finnas i behåll fyra fullständiga tal. Af dessa kunna dock endast två anses såsom äkta. Andocides' stil är ren och enkel, men för öfrigt röjer han icke någon högre grad af begåfning eller konstmässig utbildning. Sin största betydelse hafva hans tal genom det rika historiska material, som de innehålla. A. M. A.
Andorn, Ballota Lin., bot., örtslägte af nat. fam. Labiatæ, Didynamia Gymnospermia Lin. Af andorn förekomma i svenska floran endast tvänne arter, af hvilka den ena svartnar vid torkning och derför kallas svart andorn. Dit hörande växtarter användes fordom i medicinen. De äro af ingen vigt i ekonomiskt hänseende. J. A.
Andorra, fristat på södra sluttningen af Pyreneerna, belägen mellan franska depart. Arriège (Foix) och spanska prov. Lerida (Katalonien). Området är omkr. 7 qv.-mil. Innevånareantalet uppgifves olika: 4-12 tusen. Befolkningen tillhör den kataloniska stammen och befinner sig ännu på herdelifvets patriarkaliska ståndpunkt. - Fristatens uppkomst tillskrifves Karl den store. Dess sjelfständighet har emellertid redan från dess äldre tider icke varit oinskränkt. År 1278 fingo grefven af Foix och biskopen af Urgel suveränitet öfver densamma. Då grefvarna af Foix blefvo konungar af Navarra, gick länsherrerätten öfver till Navarra och sedermera med Henrik IV till Frankrike, dock med bibehållande af de republikanska friheterna. En tribut betalas nu hvartannat år till Frankrike, hvartannat år till den spanske biskopen i Urgel. Staten styres af ett generalråd bestående af 24 medlemmar, som väljas af menigheten; ordföranden, som kallas syndicus, väljes af generalrådet. Lagskipningen ledes af två viguiers ("vikarier") och en civildomare. Dessa utnämnas af franska regeringen och biskopen i Urgel. En lagbok infördes i Andorra först 1846. Hufvudorten, Andorra, är en vanlig by med omkr. 900 innevånare.
Andrada, ett portugisiskt slägtnamn, som burits af flere i literaturhistorien omtalade män. - Diego de Payva d'A., f. 1528, d. 1575, deltog i kyrkomötet i Trident och skref en Defensio tridentinæ fidei catholicæ. - Francesco d'A., den förres broder, d. 1614, var historiograf hos konung Filip III och författade Chronica del rey don Joâo. - Diego d'A., dennes son, d. 1660, utmärkte sig såsom fornforskare och skref Exame das Antiquedades. - Pedro d'A., d. 1589, författade Poesias (ekloger, elegier, epistlar och epigram). - Antonio d'A., f. 1580, jesuit och missionär, d. i Goa 1634 såsom sin ordens provinsial, upptäckte Tibet, hvilket land han beskref i Novo descubrimento dos reynos de Tibet, 1626. - Jacinto Freyre d'A., f. 1597, d. 1657, är berömd genom sin på flere språk öfversatta Vida de dom Joâo de Castro, 1651. - I senare tid hafva tre bröder med detta namn uppträdt i Brasilien och tagit verksam del i dess frigörelse från Portugal. Den äldste, Jose Bonifacio d'A e Silva, f. 1763, på en gång statsman, mineralog och poet, utnämndes 1800 till professor i geognosi vid universitetet i Coimbra samt till generalintendent öfver det portugisiska bergväsendet. Han gick 1819 till Brasilien, der han redan 1822 blef minister. 1823 lemnade han detta ämbete och sändes s. å. till Frankrike, hvarest han vistades till 1829. Han var sedermera förmyndare för den omyndige kejsar Pedro II 1831-34, men afsattes genom ett upplopp och dog som privatman 1838. Utom flere vetenskapliga afhandlingar och politiska uppsatser utgaf d'A. Poesias d'Americo elyseo (1815), genom hvilka han vunnit rykte såsom en af Brasiliens bäste skalder. Af hans tvänne bröder, hvilka jämväl voro brasilianska ministrar, egde den yngste sönerna Jose Bonifacio d'A och Martim Francisco d'A., båda kända som diktare, den förre genom Rosas e goivos (1849), den senare genom Lagrimas e sorrisos (1847) samt dramen Januario Garcia (1849).
Andræ, Karl Kristoffer Georg, dansk statsman, föddes 1812, blef 1825 kadett och 1829 löjtnant vid "Vejcorpset". Efter en längre utrikes resa blef han 1839 anställd vid generalstaben och 1842 lärare vid krigshögskolan, der han utöfvade ett stort inflytande på undervisningens vetenskapliga grundlighet. 1848 blef han kungavald medlem af den grundlagsstiftande riksförsamlingen och fördes derigenom in i det politiska lifvet. Han kämpade för ett enkammarsystem (men med två slags val) och visade i allmänhet starkt liberala tänkesätt. Han blef 1849 medlem af folketinget och var i tre år dettas talman. 1853 valdes han i Köpenhamn till medlem af landstinget, men som han der hörde till oppositionen, blef han i April 1854 afskedad från sin lärareplats vid krigshögskolan. I Dec. s. å. ingick han som finansminister i Bangs ministèr och blef nu den egentlige upphofsmannen till helstatsförfattningen af den 2 Okt. 1855, i hvilken han lät införa ett egendomligt valsätt vid utseende af representanter till riksrådet (det s. k. "forholdstalsvalg", afsedt att skydda minoritetens rätt). A. visade sig nu för öfrigt som en afgjordt doktrinär byråkrat. Från Okt. 1856 till Maj 1857 var han tillika konseljpresident, derefter ensamt finansminister till Juli 1858, då han utträdde ur ministären, derför att han ej ville gå in på Holsteins skil-
Källa: Project Runeberg ·
