Sida 155
Ahn
långvariga studier, hvilkas teoretiska resultat han framlagt i sin finska metrik (Runousoppi, utg. 1863 som specimen för professur). Endast i afseende å produktiviteten har Ahlqvists poetiska gåfva lidit intrång af hans trägna vetenskapliga verksamhet, ty hans dikter utgöra endast ett litet band. Ett ringa fåtal af dem är tillgängligt i svensk öfversättning i R. Hertzbergs diktsamling "Från Saimens och Päijänes stränder", och Ahlqvists skaldskap torde derför vara föga kändt utom Finlands gränser, ehuru det icke förtjenar mindre erkännande än hans vetenskapliga verksamhet. Som skald framträder han under namnet Oksanen (en afledning från det finska ordet oksa, qvist). O. E. T.
Ahlström, Johan Niklas, tonsättare, f. i Visby 1805, d. i Stockholm 1857. Han blef student i Upsala 1824, men emedan han saknade medel att fortsätta sina akademiska studier, ingick han såsom orkesteranförare vid en resande teatertrupp. Sedan han 1831 tagit direktörsexamen vid Musikaliska akademien, blef han 1832 musiklärare vid gymnasiet i Vesterås och orgelnist vid dervarande domkyrka. Han flyttade sedermera till Stockholm, der han blef kapellmästare vid d. v. Mindre teatern, hvilken tjenst han innehade från 1842, då denna teater öppnades, till 1854, hvarefter han i samma egenskap tjenstgjorde vid Humlegårds- och Ladugårdslandsteatrarna. 1847 utnämndes han till musikdirektör vid Konungens andra lifgarde och 1854 till orgelnist i Hedvig Eleonora (Ladugårdslands) församling. Han valdes till orgelnist i Stora Skedvi i Dalarne 1857, men hindrades af döden, som träffade honom s. å., från att tillträda denna befattning. -- A. var ej någon tonsättare af högre rang, men han gjorde sig känd och aktad genom sin stora musikaliska verksamhet, hvilken han företrädesvis egnade åt teatrarna. Bland hans arbeten må nämnas musiken till Agne, Positivhataren, Ringaren i Notre Dame, Hinko och Urdur. Dessutom komponerade han öfver 300 mellanaktsstycken, en stor pianokonsert och vokalsymfoni, åtskilliga pianosaker samt arrangerade svenska folkvisor och folkdansar. Han utgaf äfven (1852) Musikalisk fickordbok, af hvilken flere upplagor utkommit.
Ahmedabad. 1) Distrikt i engelska Ostindien, presidentskapet Bombay, riket Gudjerat. Utbreder sig från Cambay-viken på båda sidor om floden Sabermatti. Omfattar en yta af 205 qv.-mil, med omkr. 830,000 innev.
2) Hufvudstad i nyssnämnda distrikt på Sabermattis venstra strand, med 117,000 innev. Var fordom Vestra Indiens mest betydande stad och enligt en infödd författares omdöme "den vackraste staden i Hindostan, ja kanske i hela verlden" samt berömdt dels för sin näringsflit och sina vidsträckta handelsförbindelser, dels för sin rikedom på de härligaste byggnader. Af dessa finnas återstoder, tillräckliga att väcka förvåning öfver det myckna arbete och den prakt, som slösats derpå. A. står medelst jernvägar i förbindelse med Surat och Bombay.
Ahmednagar. 1) Distrikt i engelska Ostindien, presidentskapet Bombay, riket Gudjerat beläget emellan floderna Gor i s. v. och Godavari i n. ö. Omkr. 250 qv.-mil med 773,938 innev. (1872).
2) Stad i nyssnämnda distrikt, uppbyggd på ruinerna efter en äldre stad af samma namn. Omkr. 33,000 innev. Utmärkta väfnader och guldarbeten. Staden har gått hastigt framåt under engelsk styrelse. Han skyddas mot fienden dels genom en vall, som omgifver hela staden, dels ännu mer genom en 20 fot hög "törn-häck, så tät, att ingen kan genomtränga honom, och så rik på saf, att han omöjligen kan antändas". 1803 intogs staden och fästningen af general Wellesley (sedermera hertig af Wellington). -- Flere andra orter af samma namn finnas i Hindostan, men utan betydenhet eller historiskt intresse.
Ahmed Sjah, grundläggare af afganernas eller duranernas rike, son af Seman Kan af abdalistammen, föddes omkr. 1724. Han upptogs i den persiske sjahen Nadirs lifvakt, men begaf sig efter dennes mord, 1747, tillbaka till Afganistan, hvars förnämste män af ovilja mot persisk öfverhöghet kallade honom till konung. Han antog då namnet Durr Duran ("tidens perla"), efter hvilket sedermera hela hans stam, samt äfven afganerna, fingo namnet duraner. Genom en rad af lyckliga strider och eröfringar bildade han på den korta tiden af fem år (1748--52) ett väldigt rike, som sträckte sig från Korasans vestliga gräns till Sirhind och från Oxus till Persiska och Indiska hafven. För att styrka och skydda detta rike företog han sedan åtskilliga andra krigståg, bland hvilka ett mot Delhi, som utplundrades, och ett mot Persien. Sina sista år egnade han åt rikets inre förvaltning samt åt befästandet af sin och sin ätts makt. Han dog 1773 och efterträddes af sin son Timur Sjah.
Ahmes, egyptisk konung, som fördref de s. k. Hyksos och förenade hela Egypten under sin spira samt grundlade den 18:de dynastien, under hvilken Egypten hade sitt mest lysande tidehvarf (1490--1231 f. Kr.).
Ahn, Joh. Franz, framstående tysk skolman, född 1796 i Aachen, lärare i moderna språk vid gymnasiet derstädes. Han utmärkte sig i synnerhet som en af förkämparne för den praktiska riktningen i undervisningen. I afsigt att förskaffa personer, som ville egna sig åt praktiska yrken, tillfälle att få en för dem afpassad undervisning bildade A. 1826 en privatskola, som i viss mån kan anses som en förelöpare till det realskoleväsende, som sedan utvecklat sig. Då skolan 12 år derefter upplöstes, blef A. lärare vid den med gymnasiet i Neuss förenade realskolan och fortfor med denna verksamhet till 1863. Död 1866. -- A. förvärfvade sig äfven ett namn som författare af läroböcker, bland hvilka hans lärobok i franska språket -- Praktischer Lehrgang zur schnellen und leichten Erlernung der franz. Sprache (Kurs I, Köln 1834, 179 uppl. 1871; Kurs II, Köln 1840, 42 uppl. 1870) -- blifvit öfversatt på de flesta europeiska språk och äfven i Sverige varit använd i många flickskolor. På senare tider har den likväl börjat utträngas af
Källa: Project Runeberg ·
