Sida 700
Azymiter
1383
Azorerna-Azymiter.
1384
vissa dithörande kalkstenar uti Kanada finna lemningar efter lågt organiserade djur, Eozoon canadense (se d. o.); andra hafva deremot förnekat Eozoons organiska ursprung. - Azoiska formationen kallas sammanfattningen af de azoiska berglagren, d. v. s. de under den kambriska formationen belägna. Jfr Metamorfosiska formationen och Ur-formationen. E. E.
Azorerna (Port. Açores, "hököarna", Eng. Western-Islands), arkipelag af 9 öar i Atlantiska oceanen, 37°-40° n. br. och 8°-12° v. lgd från Ferro. De tillhöra Portugal, men räknas än till Europa, än till Afrika. Arealinnehållet af samtliga öarna beräknas till 2,608 qv.-kilom. (47 qv.-mil) med 252,480 innev. (1868). De indelas i 3 grupper: 1) mot öster San Miguel och Santa Maria; 2) i midten Fayal, Pico, San Yorge, Graciosa och Terceira; 3) mot vester Flores och Coro. Hufvudstad för hela arkipelagen är Angra på Terceira. Öarna äro vulkaniska och ofta hemsökta af jordbäfningar; mest betydande är vulkanen på Pico 2,100 m. (7,000 f.). Klimatet är jämnt, mildt och helsosamt. Jorden är väl vattnad och utomordentligt fruktbar, men hennes skötsel förhindras, derigenom att hon är fördelad mellan några få stora godsegare, hvarför många utvandra från öarna. De vigtigaste produkterna äro säd (i synnerhet majs), grönsaker, oranger, mandlar och andra sydfrukter, vin, socker, yams, orseille, och medicinalväxter. Handeln är liflig, oaktadt bristen på hamnar. Hufvudbefolkningen är af portugisisk härkomst. - Azorerna synas hafva varit kända redan af kartagerna samt af norrmannerna och araberna. Likväl voro de i allmänhet obekanta för Europa, innan de 1432 upptäcktes och togos i besittning af portugiserna.
Azotos, grekernas benämning på Asdod. Se d. o.
Azov, stad i Ryssland. Se Asov.
Azteker, innebyggarna i Mejico på den tid, då detta land upptäcktes af européerna. Deras konung, vald bland företrädarens närmaste fränder, regerade med nästan oinskränkt makt, under medverkan af ett hemligt råd och skyddad af en stark lifvakt Alla landtegendomar voro i adelns och presternas våld; de fattigare klasserna plågades och förtrycktes. Aztekernas uppfostran var hufvudsakligen krigisk. Också var krigsguden, den förskräcklige Huitsilopoktli, hela folkets skyddsgud; det rök från hans altaren af offrade krigsfångars blod. Öfver honom och hela gudaskaran stod verldens skapare, Taotl. Aztekerna trodde på ett evigt lif: en himmel med alla slags njutningar och ett helvete med evigt mörker samt mellan dessa bägge ett tillstånd af "känslolöst välbefinnande". Presterna hade stort inflytande och besörjde barnens undervisning. Se vidare Mejico.
Azuni, Dominico Alberto, italiensk rättslärd, f. 1749 i Sassari på Sardinien, d. 1827 såsom ledamot af öfverkonsulats-tribunalet i Cagliari. Han skref sin fäderneös historia (Histoire de Sardaigne, 1802) samt ett utmärkt arbete i allmän sjörätt (Sistema universale del principi del diritto marittimo dell' Europa, 1795; sedermera i ny bearbetning undertiteln Droit maritime de l'Europe, 1805).
Azur, (af arabiskt ursprung), detsamma som lasursten (se d. o.); en blå färg, äfven kallad ultramarin; himmelens blåa färg.
Azurit 1. Kopparlasur, miner., ett i vackra, kornblåa kristaller förekommande mineral, bestående af basiskt kopparkarbonat. I Sverige finnes azuriten endast i ringa mängd och på tämligen få ställen; utomlands stundom i tillräcklig mängd för att kunna nyttjas till koppars utsmältning. P. T. C.
Azymiter (af Grek. nekande a och zyme, surdeg), en religiös sekt. Bland de tvisteämnen, som i 11:te årh. slutligen framkallade en bestämd brytning mellan den österländska och den vesterländska kyrkan, var äfven frågan om nyttjandet af syradt eller osyradt bröd i nattvarden. Anhängarna af den sistnämnda kyrkan, inom hvilken bruket af osyradt bröd infördes redan i 9:de årh., kallades med anledning deraf azymiter, en benämning, som användes om dem först af den grekiske patriarken Mikael Cerularius i Konstantinopel (1053). Äfven några partier inom den grekiska kyrkan (armenianer och maroniter) gingo under samma namn. Den österländska kyrkans anhängare kallades i motsats dertill prozymiter. J. H. B.
Källa: Project Runeberg ·