Sida 297
Alvastra kloster
År 1616 kallades Alvastra gård herresäte och innehades derefter af regeringspresidenten i Pommern, M. Palbitsky, efter hvilkens död, 1677, den genom reduktionen fråntogs hans arfvingar. Något senare anslogs egendomen till boställe åt öfverstelöjtnanten vid Första lifgrenadierregementet, men indrogs såsom sådant 1847 och innehafves nu af detta regementes löningsfond. - Den ort, som åsyftas i berättelsen om slaget "i Olustrom" 1229 (Gamla eller Erikskrönikan, v. 39-42) var sannolikt icke Alvastra utan en by i Södermanland nära Torshälla eller ock Olu-ström, d. ä. Olandsån, i Upland.
Alvastra kloster, beläget invid Alvastra gård, är det äldsta svenska kloster, om hvilket man eger något tillförlitligt vittnesbörd. Konung Sverker I (1133-1155) och hans gemål Ulfhild, hvilka af nitälskan för den kristna läran önskade befästa densamma genom att utbreda det i södra Europa blomstrande klosterväsendet, inkallade munkar från det nyanlagda klostret i Clairvaux, hvars förste abbot, den helige Bernhard, hade förvärfvat sig en ryktbarhet, som fört hans namn ända till Norden. Åt några af dessa munkar uppbyggdes ett kloster på drottningens morgongåfvogods Alvastra; de öfrige nedsatte sig på Lurön i Vänern, men flyttade snart derifrån till Varnhem. Den orden de tillhörde kallades efter moderklostret och dess abbot cistercienseller bernhardin-orden. En gammal sägen uppgifver väl, att Alvastra redan tidigare upplåtits till fristad åt några benediktinmunkar, men historisk visshet derom finnes icke.
Endast småningom lyckades man bibringa folket den öfvertygelsen, att man genom gåfvor till klostren och andra fromma stiftelser kunde förtjena förlåtelse för sina synder. Efter hand började dock sådana gåfvor och testamenten att blifva allt flere och rikare. Något som i hög grad bidrog till Alvastra klosters förkofran var, att dess kunglige stiftare utvalt sin grafplats inom dess murar. Detta exempel manade till efterföljd, och många af landets förnämste söner och döttrar gåfvo betydande jordagods till klostret för att derigenom köpa sig rättigheten att blifva begrafna i A. och sålunda äfven inneslutna i de förböner, som "allt intill domedag" der skulle hållas öfver de derstädes jordade personernas själar. Alvastra kloster kunde väl aldrig i rikedom mäta sig med klostren i Vadstena och Nydala, men vid reformationstiden uppgåfvos mellan 4 och 5 hundra gårdar såsom skattskyldiga under klostret, hvilket dessutom hade icke obetydliga jordegendomar under eget bruk.
Konungarne af Sverkers ätt: Karl Sverkersson, Sverker Karlsson och Johan Sverkersson, ärfde stamfaderns välvilja för klostret, och deras stoft hvilar invid hans. Det äldsta konungabref man känner rörande Alvastra kloster och som förvaras bland urkunderna från denna tid är utfärdadt af konung Erik Eriksson (1222-1230), hvilken dermed tilldelade klostret ersättning för den förlust det lidit derigenom, att hans fader till en af sina hofmän bortskänkt ett gods, hvarpå klostret gjorde anspråk. Under Folkungarnes regeringstid tilltog klostrets välstånd betydligt genom ökade gåfvor, och det hände dessutom, att munkarne fingo för underpris lösa till sig gårdar, hvilkas egare derigenom tillätos att friköpa sig från vissa dem ådömda förpligtelser (pilgrimsresor o. d.). År 1279 fritog konung Magnus Ladulås klostret från alla utskylder till konungen, och i början af det följande århundradet utsträcktes denna frihet ännu längre, då påfven Bonifacius VIII befriade hela cisterciens-orden och alla dess underlydande egendomar från skyldigheten att erlägga tionde och alla andra pålagor. Till sitt och sin faders, hertig Eriks, själagagn skänkte Magnus Eriksson klostret ett nybygge på Holaveden samt lemnade klostret ofta beskydd vid uppkomna egorättstvister. Dessutom gaf han munkarne rättigheten till den under medeltiden indrägtiga falkfångsten vid Svärtinge i Östergötland. Under senare delen af medeltiden blef det ett antaget bruk, att nyvalda konungar efter tronbestigningen stadfäste de frioch rättigheter deras företrädare gifvit kyrkan, och att klostret i Alvastra dervid icke blef lottlöst, ådagalägges af flere ännu bevarade urkunder. Klostrets abboter voro följande: Gerhardus. Paulus 1363. Henrik 1208. Olaff Gase (?). Suno 1223. Johannes 1374. Rudolphus (?) 1240. Tideman 1383. Daniel (?) 1262. Mathias Knopp 1408. Johannes 1276. Johannes 1417. Nicholaus 1285. Magnus 1430. Johannes 1289. Andreas 1437. Abraham 1294. Rudolf 1460. Birger 1312. Andreas 1471. Peter 1330. Magnus 1494. Ragvald 1336. "Mäster" Hakon 1513. Daniel 1358. Thorkillus 1520-1529. Dessa abboter i Alvastra egde stort anseende. De hade uppsigt öfver ordens öfriga kloster i landet och blefvo alltid rådfrågade, då nya kolonier af samma orden skulle anläggas. Klostren Juleta i Södermanland och Husaby i Dalarne leda sitt ursprung från Alvastra, och åtminstone det senare invigdes af en abbot från moderklostret. Under hela 1400-talet voro dessa abboter ordens kollektorer i Sverige, d. v. s., att i deras händer uppsamlades den årliga uppbörden af dotterklostren, hvilken synes hafva uppgått till 2 rhenska floriner för hvarje kloster. Någon gång hände det, att abboterna i Alvastra råkade i delo med den verldsliga makten, såsom då abboten Johannes 1417 anklagades för att hafva till biskopen i Skara skrifvit ett bref, hvari han liknade konung Erik vid kejsar Nero. Abboten nekade dock till denna anklagelse. En annan gång lät riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture) stämma abboten i Alvastra till rätta med anledning deraf, att klostret ansågs hafva med orätt tillvällat sig några gårdar.
Klostrets anseende växte genom de många utmärkta personer, som der ingingo såsom munkar och af hvilka någras namn äro bevarade åt efterverlden. Stephanus, Sveriges förste ärke-
Källa: Project Runeberg ·
