Sida 366
Andersson, Karl Johan (Charles)
715 Andersson. 716
universitet 1845-46. Han utnämndes 1846 till lärare i lefvande språk vid Vexiö gymnasium, 1849 till lektor i filosofi och 1853 till rektor derstädes. A. studerade 1861, på statens uppdrag, undervisningsväsendet i Danmark och Tyskland. 1862 blef han kyrkoherde i Grenna. Allt ifrån 1865 har han varit censor vid mogenhetspröfningarna. Vid kyrkomötena 1868 och 1873 var han presterligt ombud för sitt stift. Han blef kontraktsprost 1873 och presiderade vid prestmötet i Vexiö 1874. - A. gjorde sig tidigt känd som tillfällighetsdiktare och har sedan författat flere broschyrer och smärre uppsatser. 1853 framträdde han med en öfversättning af Goethes "Faust", som, den första i sitt slag på svenska och förrådande en mer än vanlig talang, väckte stort uppseende och mottogs med högljudt bifall. "En novus homo, hvars lärospån är ett mästerstycke", yttrade Atterbom. Öfversättningen utgafs å nyo 1854, då i en illustrerad praktupplaga. "Faust" följdes 1854 af "Götz von Berlichingen" och "Stella", 1855 af "Egmont" och "Clavigo".
Andersson, Nils Johan, botanist, professor, föddes d. 20 Febr. 1821 i Gärdserums socken af Kalmar län. Af sin fader, hvilken 1828 var ledamot af bondeståndet och lifligt intresserade sig för inrättandet af Nya elementarskolan, insattes han i detta läroverk, som han lemnade 1840, då han blef student i Upsala. Filos. doktor 1845. Docent i botanik 1846. År 1847 blef han lärare (1852 lektor) i naturalhistoria vid den ofvannämnda skolan och lemnade denna befattning först 1874. - Redan tidigt (1843) började han sina ovanligt vidsträckta resor, under hvilka han icke blott genomvandrat hela Sverige och Lappland - på Sulitelma har han varit tvänne gånger: 1843 och 1864, det sistnämnda året åtföljd af sin fru, A. E. A. Tigerhjelm, känd som målarinna - utan äfven besökt de flesta andra land i Europa. Såsom botaniker medföljde han fregatten Eugenie på "verldsomseglingen" 1851-53, hvilken han skildrade i bref till tidningen Aftonbladet, sedermera omredigerade och utgifna under titel En verldsomsegling, skildrad i bref (1853, 54). Från denna resa hemförde han rika botaniska samlingar. - Sedan 1848 har han varit Svenska trädgårdsföreningens sekreterare. 1855 blef han botanices demonstrator vid Lunds universitet och 1856 intendent vid Naturhistoriska riksmusei botan. afdelning samt lärare vid Bergianska trädgårdsskolan i Stockholm. Ledamot af Vetenskaps-akademien 1859. Vid de flesta skandinaviska naturforskaremöten har han fungerat dels som sekreterare, dels som ordförande i den botan. sektionen. Såsom Sveriges kommissarie öfvervar han de internationella trädgårdsutställningarna och botan. kongresserna i London, Paris, Amsterdam, Wien, Florens, Köpenhamn och Köln, hvarjämte han 1868 anordnade trädgårdsutställningen i Stockholm. Under sin 27-åriga verksamhet som lärare gjorde A. gagn särskildt genom en lärokurs, som infört en mindre speciel och stel terminologi och lagt större vigt vid det morfologiska, åskådliggjordt genom en mängd i texten införda illustrationer, och genom flere planschverk, hvilka sedermera blifvit hos oss allmänt nyttjade hjelpmedel vid undervisningen. Bland dithörande arbeten må nämnas Lärobok i botanik (I-III. 1851-53); Inledning till botaniken (1859; flere uppl.); Atlas öfver den skandinav. florans naturl. familjer (1849); Väggtaflor för åskådningsundervisningen i botanik (20 pl, 1861, 62) samt det af A. och lektor K. F. Thedenius utgifna verket Svensk skolbotanik (1851-53). - Bland hans floristiska arbeten må nämnas Salices Lapponiæ (1845), Monographia salicum (1867) och Plantæ Scandinaviæ (1849, 52; utgifna äfven på svenska 1850, 52). - På den beskrifvande botanikens och växtgeografiens områden har A. i en stor mängd uppsatser och afhandlingar beskrifvit Lapplands, Skandinaviens och åtskilliga under jordomseglingen besökta trakters vegetation (t. ex. Om Galapagos-öarnas vegetation, 1854, i hvilken han sökte fullständigt belysa dessa öars växtlighet ur den s. k. Darwinska synpunkten). Dessutom har A. till vetenskapliga tidskrifter lemnat en mängd bidrag af större eller mindre omfattning.
Andersson, Karl Johan (Charles), Afrikaresande och naturforskare, son till den engelske björnjägaren Lloyd, föddes 1827 i Elfdalen i Värmland. Han genomgick Vänersborgs läroverk och blef student i Lund 1847. År 1849 begaf han sig till England för att genom försäljandet af en naturalie-samling, "frukten af mången munter jagtutflykt till hans fäderneslands berg, skogar och sjöar", förskaffa sig medel att tillfredsställa sin reslust. I London sammanträffade han med Francis Galton, som vid denna tid stod i begrepp att begifva sig till södra Afrika. I dennes sällskap begaf sig A. till Kap, dit de båda resande anlände midsommardagen 1850, och inträngde derpå från Walwisch bay in i Damaraoch Ovambolanden. Det utsatta målet, Ngami-sjön, uppnåddes emellertid ej på denna färd, utan besöktes af Andersson ensam 1853. Derefter återvände han till Europa och utgaf i London sin första resebeskrifning, Lake Ngami (1855, öfv. på svenska 1856 under titeln Sjön Ngami). Samma år återvände han till Afrika och anställdes som förvaltare vid några grufvor i Damara- och Namaqua-landen, men öfvergaf snart denna befattning för att fortsätta sina upptäcktsresor. Under stora faror uppnådde han derefter floden Okavango (1859). Denna färd skildras i The Okavango river (Lond. 1861, öfv. på svenska s. å. under titeln Floden Okavango). Vid sin återkomst till Kap gifte A. sig och bosatte sig derefter i Otjembinque i Damaralandet. I kriget mellan stammarne från detta land och Namaqua understödde han de förre, hvarvid han i en fäktning svårt sårades. Af fattigdom tvungen att å nyo börja sitt mödosamma jägarelif, drog han sig 1866 längre norrut. Det var nu Anderssons mening att gå öfver Cunenefloden och försöka att från de portugisiska besittningarna norr om floden få en lättare kommunikation med Europa än på den förut kända vägen öfver Walwisch bay och Kap. Till följd af brist på medel kunde han ej komma öfver Cunene, utan måste vända om, men dog på vägen till Ondonga, en dagsresa från konung-
Källa: Project Runeberg ·




































