Sida 174
Akter
(blef fredlös) inom den domstols område, som afkunnat domen. Om den fredlöse nu icke inom ett års förlopp infann sig inför domstolen och fullgjorde lagens bud, afkunnades öfver honom en strängare akt (Aberacht, Oberacht, Königsbann), hvarigenom han dömdes till fullkomlig fredlöshet på ett visst område äfven utanför den domkrets, inom hvilken domen blifvit fälld. -- Den akt, som medförde dessa verkningar inom hela tyska riket, kallades riksakt (Reichsacht) och afkunnades ofta under medeltiden för förbrytelser mot kejsaren och tyska riket. Den, som tog någon i akt förklarad i beskydd, blef sjelf förklarad fredlös. 1706 afkunnades den sista egentliga aktsförklaringen, nämligen mot kurfursten af Bajern och dennes broder, kurfursten af Köln, med anledning deraf att de förblefvo Frankrikes bundsförvandter, oaktadt tyska riket var inveckladt i krig med detta land. Jfr Bann.
Aktaion, Grek. myt. Se Actæon.
Akter (inkommet i vårt språk från platt-tyskan eller holländskan, i hvilka språk achter betyder efter, bak, bakom. Ordet är slägt med Isl. aptr, Sv. efter, T. after), skeppsb., nyttjadt i samma bemärkelse som akterskepp, betecknar bakre delen af ett fartyg. -- Akter in, akter ifrån, akterlig (om vinden), sjöv., beteckna i allmänhet en riktning från aktern af ett fartyg mot fören; akter om, akter ut, akter öfver samt akterligt angifva deremot i allmänhet en riktning mot aktern. Akter om tvärs betecknar den riktning, i hvilken man från fartyget ser ett utom detsamma beläget föremål, hvilket befinner sig akter om den räta linie, som från en punkt midt på fartyget tankes utdragen åt båda sidor vinkelrätt mot fartygets längdriktning. -- Akterkant, sjöv., den mot aktern vända sidan af något föremål ombord på ett fartyg. -- Akterpik, skeppsb., den aktersta, skarpa delen af ett fartygs lastrum. Jfr Akterskarp och Pik. -- Aktersegel, sjöv., seglen akter om fartygets tyngdpunkt, således på enmastadt fartyg: seglen på bakre kanten af masten; på tvåmastadt: seglen på aktersta masten; på tremastadt: seglen på de tvänne akterste masterna o. s. v. -- Akterskarp, skeppsb., den nedre, skarpa delen af ett fartygs botten längst akterut. -- Akterskepp, skeppsb., den del af ett fartyg, som ligger akter om dess största tvärskeppsgenomskärning (det ställe, der fartyget har sin största bredd i vattenlinien).
Akterspegel, skeppsb., den akterligaste och öfverste delen af ett fartygs akterskepp, hvilken, under olika, här nedan beskrifna former, förenar de båda fartygssidorna. På spegelbeklädnaden äro vanligtvis bildhuggeriarbeten anbragta. -- 1) Flat akterspegel kallas den spegel, som har en obetydlig bukt och som således på de ställen, der han sammanträffar med fartygssidorna, bildar trubbvinkliga hörn med dessa. --
Fig. 1.
Den flate akterspegeln förekommer antingen med eller utan hvalf. Då hvalf finnes (fig. 1), utgör detta den underste, konkave delen af akterspegeln. Hvalfytan, som ligger mera lutad än spegelytan, bildar med denna sistnämnda en trubbvinklig knäck, den s. k. spegelknäcken. Mot hvalfvets ytter- och underkant stannar en del af fartygets bordläggning (yttre beklädnad).
Fig. 2.
Om deremot spegeln ej har hvalf (fig. 2), stannar den uppspringande bordläggningen vid spegelknäcken, som i detta fall utgör akterspegelns gränslinie på underkant. -- 2)Elliptisk akterspegel är en sådan akterspegel utan hvalf, som vid sin förening med fartygssidorna ej bildar några hörn, utan i stället en mellan spegelknäcken och hackbrädet (relingen längst akterut) från ena till andra sidan oafbrutet fortlöpande yta af elliptisk form. -- 3) Rund akterspegel är en sådan spegel, som tillsammans med fartygssidorna har en oftast ännu mer afrundad form än den elliptiske spegeln, och som icke häller har någon spegelknäck, der den underifrån uppspringande bordläggningen stöter tillsammans med den rundt om spegelns öfre del horisontalt löpande bordläggningen. I anledning af denna spegels i alla riktningar afrundade form säger man, att ett fartyg med sådan spegel är rundgattadt. -- Vattenspegel (fig. 1) kallas den spegel, som på en del äldre fartyg och under stundom äfven på nyare mindre sådana, t. ex. jakter, är belägen under hvalfvet och sträcker sig ned under vattenytan. Genom användning af vattenspegel får fartyget längst akter ut en tvärt afskuren undervattenskropp, som är olämplig för dess rörelse genom vattnet. Denna spegelform är också sällsynt. -- En del fartyg sakna helt och hållet akterspegel. På dessa går akterstäfven upp lika högt som fartygssidorna, hvarjämte bordläggningen löper in till akterstäfven alldeles på samma sätt som till förstäfven.
Akterstäf, skeppsb., kallas på träfartyg det rätliniga timmer, som uppreses på och "tappas" uti kölens akterste ände och uti hvilket ändarne af en del bordläggningsplankor äfvensom beslagen för rodret äro fästa. På propellerångfartyg går propellerhylsan ut genom akterstäfven, som på detta ställe har en
utsvällning, och akter om propelleröppningen finnes då en särskild stäf, vid hvilken rodret fästes och som derför fått namn af roderstäf (stundom, roderståndare). På jernfartyg är akterstäfvens underste ände utsmidd i knäform och förenad med kölen medelst lask (ett slags fogning). På propellerfartyg af jern äro akterstäfven, roderstäfven samt kölens akterste ände under propelleröppningen oftast sammansmidda till en ram, hvilken omsluter propelleröppningen. -- Akterstäfsföljare, som endast finnes på träfartyg, är ett till akterstäfvens förkant fogadt timmer, hvilket tappas uti kölen på samma sätt som akterstäfven. R. N.
Källa: Project Runeberg ·
