Sida 494
Arboga
produktiv-arbetareföreningar, för hvilkas förseende med nödigt kapital man ofta fordrar statsunderstöd. Då målet ej synes kunna nås utan en politisk omstörtning, söker man tills vidare genom arbetsinställningar dels väcka bitterhet mellan arbetsgifvare och arbetare, dels bereda de senare en allt större andel i produktionens resultat. Sättet att gå till väga sammanfaller derför till ej oväsentlig del med det, som iakttages af icke socialistiska "gewerk-vereine". Skilnaden är dock den, att de senare ej neka det berättigade deruti, att kapitalisten får en ränta, men söka hindra, att denna ej må blifva, efter deras uppfattning, oskäligt stor. C. G. H.
Arbetspenningar, kamer., en af de många skattetitlarna under mantalsräntan. Den förekommer i två af Sveriges eröfrade provinser, nämligen i Bohus län, der den från början var afsedd till byggningshjelp åt Bohus fästning (3 daler silfvermynt för hvarje mantal af krono- och skatte, hälften af frälse), och i Halland, der vid skatteregleringen tre år efter Brömsebrofreden krono- och skattebönderna bland andra ständiga afgifter, hörande till mantalsräntan, som här kallas "terminsskatt", åtogo sig arbets- och dagsverkspenningar (4 daler silfvermynt för hvarje mantal). Kbg.
Arbil, stad i turkisk-asiatiska ejaletet Bagdad, vid Tigris, s. ö. om Mossul. Se Arbela.
Arbin, Axel Magnus von, ingeniörofficer, f. i Stockholm 1717, deltog såsom löjtnant vid fortifikationen i det finska kriget 1741 och såsom major i det pommerska 1757-62, under hvilket han utmärkte sig både som ingeniör och soldat. Det då i Sverige rådande partiet hindrade likväl hans befordran. Emellertid adlades han 1761 af tyske kejsaren och 1762, efter krigets slut, äfven af Adolf Fredrik. 1773, blef han direktör för fortifikationen. 1773 och 1782 var han præses i Vetenskapsakademien, af hvilken han blef ledamot 1772. Han tog såsom generallöjtnant afsked ur krigstjensten 1784 och dog 1791. - Under pommerska kriget upprättade A. en för sin tid vacker och utförlig Rekognosceringskarta öfver såväl svenska Pommern med Rügen som den del af preussiska Pommern, der armén agerat. Bland de få, men värdefulla skrifter han efterlemnade må här nämnas endast det tjenstgörings-reglemente för fortifikationen, hvilket trycktes i Greifswald 1761 under titel En svensk ingenieurcorps uti fält, med dess tillhöriga sysslor.
Arbiter l. Arbitrator, Lat., skiljesman, kompromissarie, se Skiljedomstol, Skiljesmän. - Arbitrium, ett af skiljedomstol eller skiljesmän fäldt utslag. - Arbitrio, Ital., tonk., godtfinnande, godtycke. - Arbiträr, godtycklig, egenmäktig.
Arbiter bibendi, Lat. ("dryckes-konung"), kallades hos romarna den person, som hade att föra ordet och dirigera nöjet vid ett dryckesgille. Han valdes genom lottkastning och benämndes äfven rex (magister) convivii, hos grekerna symposiarchos.
Arbitrage [-trasch], Fr., ungefärlig uppskattning; utslag af skiljedomare; handelst., ett uttryck, med hvilket man förstår en noggrann jämförelse emellan de vid samma tid på olika orter rådande kurs- och prisskilnaderna för att derigenom utröna, hvarest penningar, vexlar, aktier eller varor m. m. kunna med största fördel köpas eller säljas. Jämte kännedom om pris- och kursnoteringar fordrar arbitraget äfven en stor förtrolighet med de speser (omkostnader), provisionsberäkningar och andra handelsbruk, som gälla på de olika handelsplatserna. Efter de olika affärsgrenar, inom hvilka man begagnar sig af arbitrage, kallas detta penninge-, vexel-, aktie-arbitrage o. s. v. - Subst. Arbitrageur [-sjör].
Arbitrator, Arbitrium, Arbitrio, Arbiträr. Se Arbiter.
Arbo, Peter Nikolai, norsk historiemålare, föddes i Drammen 1831, blef 1847 student i Kristiania och egnade sig derefter åt målarekonsten. Hans egentlige lärare blef K. Sohn i Düsseldorf, der A. uppehöll sig åren 1852-61. Sedermera vistades han flere år i Paris, men återvände efter kriget 1870-71 till sitt fädernesland och bosatte sig då i Kristiania. - I sina bästa och mest kända arbeten har A. behandlat ämnen ur den nordiska mytologien och Norges äldre historia: Valkyrian, 1865 (i Nationalmuseum i Stockholm), Åsgårdsrejen (i Nationalgalleriet i Kristiania) m. fl. A. är äfven en ansedd porträttmålare. Y. N.
Arboga, uppstad i Vesterås län, Åkerbo härad, belägen på båda sidor om Arbogaån, 11/2 mil från dennas utlopp i Mälaren. 3,524 innev. (1874). Hufvudnäringarna äro handel och sjöfart. Af industriella anläggningar märkes en större mekanisk verkstad. Station vid Köping-Örebrobanan. Inom staden finnas 2 kyrkor, den ena för stadsförsamlingen ("Nerkyrkan"), den andra för landsförsamlingen ("Uppkyrkan"), båda belägna norr om ån och med sina höga, spetsiga torn synliga vidt omkring i trakten. N. v. om staden ligger, omgifven af vackra planteringar, en bland de tidigast kända mineralkällorna i landet.
Arboga, som fick sitt namn efter läget vid en krökning af ån (det fornsv. arbughi betyder "åbåge" eller "åböjning"), var redan under den tidigare medeltiden en betydlig ort. 1330 nämnes det första gången såsom eget stadssamhälle (civitas) med stadssigill (dess vapen, en fläkt enhöfdad örn, begagnas ännu). Det för samfärdseln särdeles gynsamma läget vid en segelbar å midt i landet gjorde A. till en ofta anlitad plats för allmänna riksmöten. Utom en mängd rådsmöten och herredagar höllos der riksdagar åren 1435 (den första kända svenska riksdag), 1436, 1471 och 1517, allmänna kyrkomöten 1396, 1412, 1417, 1423 och 1474. Staden egde tre kyrkor. S. Nicolai (då stadskyrka, nuv. landskyrkan), S. Laurentii (belägen s. om ån) och S. Olofs (ödelagd redan på 1300-talet), ett helgeandshus och ett franciskankloster (tidigast omnämndt 1286), hvilket äfven hade en särskild kyrka (som sannolikt är grunden till nuv. stadskyrkan). A. fortfor ännu i hundra år efter medeltidens slut att tillhöra rikets betydligare städer. Såsom riksföreståndare upprättade Gustaf I der ett mynthus, i hvilket 1522
Källa: Project Runeberg ·
