Sida 53
Achmed
fritt från all rörelse och förändring. Det nämnda beviset lyder: Af två föremål, som äro stadda i rörelse åt samma håll, men befinna sig på något afstånd från hvarandra, kan det ena aldrig uppnå det andra: den snabbfotade Achilles kan ej ens hinna en trög sköldpadda, som är i förväg för honom. Han måste nämligen först tillryggalägga den sträcka, som befinner sig mellan hans egen utgångspunkt och sköldpaddans; derefter måste han hinna fram till den punkt, dit sköldpaddan kommit, medan han sjelf genomlopp det första mellanrummet, och så i det oändliga. Afståndet mellan dem bägge förminskas visserligen oupphörligt, men kan aldrig helt och hållet försvinna. - Stödjepunkten för detta bevis ligger i den sanningen, att rummet är delbart i oändlighet. Men rummet eger äfven en motsatt egenskap, nämligen kontinuitet, eller sammanhang - något som Zeno icke tog i betraktande i detta bevis - och genom denna möjliggöres både rörelsen och upphinnandet. G. S.
Achilleshäl, en persons svaga sida. Se första art. Achilles (mot slutet).
Achilles-sena, anat., den starka, strängformiga, genom huden känn- och synbara senan på underbenets baksida. Hon är fäst på hälen (bakre knölen af hälbenet) och utgår från de stora vadmusklerna. Då dessa sammandragas, lyftes hälen och sträckes foten, en rörelse, som eger rum vid tåhäfning, språng m. m. - Senan har fått sitt namn efter Achilles. Enligt Homeri berättelse blef nämligen denne hjelte vid Trojas belägring dödad af en pil, som träffade honom i hälen. Sannolikt står denna sägen äfven i samband med den tro hos forntidens läkare, att sår och slitning på Achilles-senan skulle medföra stora vådor, något som icke bekräftas af nutidens erfarenhet. Se Tenotomi. G. v. D.
Achilles Tatius, grekisk författare från Alexandria, som lefde i medlet af 5:te århundradet e. Kr. Skref en erotisk roman Leucippe och Clitophon, som mycket lästes under medeltiden.
Achillini [akhillini], en bolognesisk slägt af lärde, bland hvilka 1) Alessandro A., död 1512, kallad "den andre Aristoteles", var en framstående skolastisk filosof. Han har äfven i medicinens historia fått ett berömdt namn som anatom. - 2) Claudio A., född 1574 i Bologna, der han studerade juridik och medicin och äfven verkade såsom professor. Vistades någon tid i Frankrike vid Ludvig XIII:s hof, der han gjorde lycka såsom sonettförfattare. Hans dikter (Rime e prose) förråda ett starkt inflytande af Marinis manér och äro nu för längesedan glömda. Han dog 1640.
Achimenes R. Br., växtslägte, hörande till nat. fam. Gesneriaceæ, Didynamia Angiospermia L. De talrika arterna, utmärkta af mjukulliga blad och tämligen stora, vackra och mångfärgade blommor, förekomma i Mejico och Central-Amerikas varma skogstrakter. De höra till de största prydnaderna i våra varmhus, der de vissna mot hösten, men perennera med sina knöllika stamdelar under jordytan. A. grandiflora DC. är en af de äldsta arterna, men derjämte uppdragas årligen ett stort antal frambragta varieteter eller former, med vackra, purpurröda eller blå blommor. A-n.
Achlath, stad i Armenien. Se Aklath.
Achlya prolifera Ag. (Saprolegnia ferax Gruith.), svamp af nat. fam. Saprolegniaceæ, lefver parasitiskt på ruttnande snäckor, salamander-larver, flugor, grodor och fiskar. Den uppträder äfven hos lefvande djur, hvilka då ofta dö deraf. Svampen består af buskigt hopade enkla eller gaffellikt delade trådar med grått cellinnehåll. A-n.
Achmed I, turkisk sultan, f. 1589, uppsteg på tronen 1603 efter sin fader Muhammed III. Han fortsatte det krig, som 1593 börjats mot tyske kejsaren Rudolf II. Men då han derjämte anfölls af Persien, och hans provinser i Asien gjorde uppror, nödgades han att söka fred med kejsaren. En sådan slöts i Sitvatorok 1606, och genom den köpte sig Österrike fritt från den skatt, som det dittills erlagt till turkarne. Persien tvingade han till fred 1612. Sina sista år använde A. till att fastare ordna sitt rike och till att försköna sin hufvudstad. Från hans tid förskrifver sig en präktig moské derstädes, som bär hans namn. A dog 1617. Han efterträddes af sin broder Mustafa I.
Achmed II, turkisk sultan, f. 1642, upphöjdes af janitsjarerna år 1691 till sin broder Soliman III:s efterträdare. Två månader efter hans tronbestigning besegrades hans storvesir Köprili-mustafa af österrikarne, under markgrefven Ludvig af Baden, i det afgörande slaget vid Salankemen 1691. Achmed dog år 1695, lemnande riket åt sin kusin Mustafa II.
Achmed III, turkisk sultan, f. 1673, efterträdde 1703 sin af janitsjarerna afsatte broder Mustafa II. Det var hos denne sultan, som Karl XII sökte skydd efter slaget vid Pultava 1709. Det krig med Ryssland, hvartill den svenske konungen lockade Turkiet, slutades med freden vid Prut 1711, då ryssarne återlemnade Asov. Kort derefter började A. ett krig med venetianerna och fråntog dem Morea. Detta förmådde österrikarne, med hvilkas hjelp Venedig förut tagit denna halfö från turkarne, att förklara Porten krig. Under prins Eugène besegrade de turkarne vid Petervardein och Belgrad. Achmed såg sig då tvungen att sluta den för Turkiet ofördelaktiga freden i Passarovitz 1718. - Under Achmeds regering togos de första stegen för införandet af europeisk civilisation i Turkiet: från denna tid förskrifver sig t. ex. det första boktryckeriet derstädes. Men dessa reformer och ett olyckligt krig med Persien föranledde ett uppror bland janitsjarerna och A:s afsättning, 1730. Achmed dog i fängelse 1736, troligen förgiftad.
Achmed, pascha i Acre, fick för sin grymhets skull tillnamnet Djessar, "slagtaren". A., som var född i Bosnien, blef slaf hos Ali Bej i Egypten, men förstod att genom sitt mod och sina kunskaper svinga sig upp till pascha. Han utmärkte sig för det tappra försvaret af Acre, då det 1799 belägrades af Bonaparte. Senare gjorde han flere uppror mot Porten, hvilka
Källa: Project Runeberg ·