Sida 412
Anna
upp i Östersjön, från Lappland infalla i Ryssland och bemäktiga sig detta lands nordligaste delar, för hvilket ändamål han af sin svåger, konung Johan i Sverige, äskade en undsättning af 1500 hästar. Deremot förtäljer historien, att hon blandat sig i en annan, för hennes kön bättre passande angelägenhet, i det hon tillika med sin gemål uppgjorde förslag om sin broder hertig Karls förmälning med Maria af Pfalz. Anna afled d. 3 Mars 1610. Från henne nedstammade tvänne pfalzgrefllga grenar, af hvilka den ena utslocknade 1654, den andra fyrtio år senare.
2) Johan III:s dotter med Katarina Jagellonica, föddes på Eskilstuna slott d. 17 Maj 1568. Hon åtföljde 1587 sin broder Sigismund till Polen och var 1589 närvarande i Reval vid mötet mellan konungarna Johan och Sigismund. Vid den sistnämndes förmälning med Anna af Österrike, 1592, frambar hon de af konung Johan fängslade rådsherrarnas suppliker om att Sigismund och hans gemål skulle fälla förböner för dem hos konungen, hvarefter dessa herrar med orubblig trohet stodo på Sigismunds sida. 1595, då prinsessan Anna vistades på Stegeborg, lät hon der sammanviga Johan Gyllenstierna och grefve Per Brahes dotter Sigrid, ehuru denna förut var trolofvad med Erik Bjelke. År 1598 anträdde hon för andra gången en resa till Polen och då för att förmälas med markgrefven Georg Johan (Hans) af Brandenburg. Detta äktenskap gjordes dock om intet genom yttre förvecklingar. - Anna berömmes för sin stora välgörenhet, hvilken hon visade icke endast mot Sigismunds, utan äfven mot hertig Karls anhängare. Särskildt hade Karl Karlsson Gyllenhjelm hennes förbön att tacka för sin befrielse ur 12-årigt fängelse. Karl IX drog emellertid icke i betänkande att i sin rimkrönika framställa sin brorsdotter i en ganska ofördelaktig dager, i synnerhet med anledning af hennes förtroliga förhållande till Gustaf Brahe. Huruvida dessa anspelningar voro grundade, lär icke numera med visshet kunna sägas. 1605 erhöll hon starostiet Strassburg, hvarest hon bosatte sig. Hon dog d. 26 Febr. 1625 i Marienburg i Preussen, men i anledning af hennes trogna framhärdande i den lutherska läran afslog påfven Sigismunds anhållan att få låta högtidligen fira hennes begrafning, hvarför hon icke jordades förr än 8 år senare, då konung Vladislav i Polen lät föra hennes stoft till Mariakyrkan i Thorn.
3) Kon. Sigismunds första gemål, dotter till ärkehertig Karl af Österrike och dennes gemål Maria af Bajern. Född d. 16 Aug. 1573. Den 21 Maj 1592 blef hon i Krakau förmäld med Sigismund. Hon kröntes såsom svensk drottning i Upsala 1594 och dog i Krakau d. 10 Febr. 1598, då hennes femte barn föddes. Det var hon och hennes gemål, som på prinsessan Annas förbön (se ofvan) utverkade konung Johans nåd för de fängslade rådsherrarna. Till lifgeding fick hon Linköping, Söderköping och Stegeborg med underlydande län. C. S-e.
Anna, danska furstinnor. 1) Prinsessa af Brandenburg, gift 1502 med hertig Fredrik af Slesvig-Holstein, konung Kristian I:s son, sedermera dansk konung (Fr. I). Hon dog redan 1514, innan F. blef konung. Med honom hade hon sonen Kristian (III). - 2) Kristian III:s dotter, se .Anna, kurfurstinna af Sachsen. - 3) Kon. Fredrik II:s dotter, se Anna, engelska furstinnor. - 4) Anna Katarina, född 1575, dotter till kurfursten Joakim Fredrik af Brandenburg, gift 1597 med konung Kristian IV, åt hvilken hon födde 4 söner och 3 döttrar. Död 1612. - 5) Anna Sofia Reventlov, f. 1693, dotter till danske storkansleren grefve Konrad Reventlov. Hon bortfördes 1712 af kon. Fredrik IV, som med henne ingick ettmorganatiskt äktenskap, under det att drottning Louise ännu lefde, och upphöjde henne till "furstinna af Slesvig". När drottningen dog, 1721, lät han genast å nyo viga sig vid A. S., påsatte henne kronan och förklarade henne för drottning. Hans legitima barn, i synnerhet kronprinsen Kristian, hatade styfmodern, och efter konungens död (1730) förvisades hon genast till sitt fädernegods, Clausholm, i Jylland, och de gods, som hon fått af konungen, blefvo henne fråntagna. Död 1743. Kristian VI lät föra hennes lik till Roeskilde domkyrka, der ett eget grafkor inköptes åt henne. c. R.
Anna, ryska furstinnor. 1) A. Ivanovna, rysk kejsarinna 1730-40, f. 1693, dotter till Peter den stores äldre halfbroder, tsar Ivan III (V). Hon gifte sig 1710 med hertig Fredrik Vilhelm af Kurland, men blef redan följande året enka. Då med Peter II, den olycklige Alexeis son, huset Romanovs manliga gren 1730 utslocknade, blef Anna af rikets stormän upphöjd på Rysslands tron, med förbigående af Peter den stores dotter. Hon måste köpa sig tronen genom en sträng handfästning åt det aristokratiska partiet, men i en kort derefter sammankallad magnat-församling sönderref hon densamma och lät förklara sig för oinskränkt herskarinna. Sjelf bekymrade hon sig föga om statssaker, utan öfverlemnade styrelsen åt sin allsmäktige gunstling, Biron, hvilken styrde med jernspira och förföljde motpartiet med oerhörd grymhet. Under honom ledde Ostermann utrikespolitiken och Münnich krigsväsendet. A. dog 1740, sedan hon till sin efterträdare utnämnt sin systerdotters son, Ivan IV (VI), under Birons förmyndarskap. - 2) A. Petrovna, f. 1708, äldsta dottern till Peter den store och Katarina I. Gift 1725 med hertig Karl Fredrik af Holstein-Gottorp, Karl XII:s systerson. Efter sin moders död (1727) blef hon af Mensjikoff förvisad från Ryssland och begaf sig då till Kiel, der hon dog 1728. Hon var moder till Karl Peter Ulrik, som 1762 under namn af Peter III uppsteg på Rysslands tron, och blef sålunda stammoder för det nu regerande ryska kejsarhuset (Holstein-Gottorpska ätten). - 3) A. Karlovna, rysk regentinna 1740-41, f. 1718, dotter till hertig Karl Leopold af Mecklenburg och Katarina Ivanovna, en syster till Anna Ivanovna (se ofvan). 1739 blef hon gift med Anton Ulrik, hertig af Braunschweig-Wolfenbuttel, och deras 1740 födde son, Ivan, blef af kejsarinnan Anna bestämd till hennes efterträdare. Biron, som skulle blifva den unge kejsarens förmyndare, vardt
Källa: Project Runeberg ·
