Sida 758
Bamberg
land och grundade sjelf 1847 den fria församlingen i Nordhausen, hvars föreståndare han allt sedan dess varit. B. har äfven deltagit i det politiska lifvet. 1848 var han medlem af Vorparlamentet i Frankfurt och s. å. medlem af preussiska nationalförsamlingen. Han har ut-gifvit många skrifter af religiöst, filosofiskt och social-vetenskapligt innehåll. B. är en ifrig anhängare af den s. k. vegetarianismen, som han ock förfäktat i flere af sina arbeten. G. o. L.
Balunda, socken i Vestmanland. Se Badelunda.
Balustrad, ett vanligen af små sten-, metall-eller trä-kolonner af starkt utsvälld form (s. k.
dockor, Fr. balusires) bestående bröstvärn kring altaner, balkonger, altaren, terrasser, vid trappor, broar o. s. v.
Bal U ze [-lys], Etienne, fransk historieskrifvare, f. 1630 i Tulle, blef 1670 professor i kanonisk rätt vid universitetet i Paris, men lemnade denne plats 1700. Några år derefter (1707) blef han dirigent af College royal, men ådrog sig Ludvig XIV:s onåd genom sitt verk Histoire généalogique de la matson d'Auvergne (1708), afsattes 1710 och förvisades från Paris. 1713 erhöll han tillåtelse att återvända, men fick ej sin förre plats tillbaka. Död 1718. B. inlade stora förtjenster såsom utgifvare af urkunder. Bland dylika samlingar bör främst nämnas Capitularia regum francorum.
Balvay [-va], Ch. C., fransk kopparstickare. Se Bervic.
Balza, ett slags farkost. Se Balsa.
Balzac, franskt familjenamn, buret af många ätter, som ej äro beslägtade med hvarandra. - HenriettedeB., markisinna af Yerneuil, Henrik IV:s älskarinna, och Marie Touchet de B., Karl IX:s älskarinna, tillhörde en slägt, som var bördig från Auvergne. - Jean Louis Guez de B., f. 1594 i Angouléme, d. 1654, var gunstling hos kardinal Kichelieu, medlem af Franska akademien, kungligt statsråd och hi-storiograf. Han var en i stilistiskt hänseende rätt god författare; genom sitt korrekta och regelbundna språk utöfvade han ett stort inflytande på utvecklingen af den franska prosan. Bland hans arbeten omtalas såsom de bästa: Lettres, Le Socrate chrétien och Le prince.
Balzac, Honoré de, en af Frankrikes mest frejdade romanförfattare och novellister, föddes 1799 i Tours. Redan som ung sammanskref han under olika psevdonymer en mängd romaner, hvilka dock rönte föga uppmuntran. 1829 utgaf han i sitt eget namn romanen Les der-niers chouans, som väckte mycket uppseende. Sedan utgaf han i rask följd ett stort antal romaner och noveller: Louis Lambert, Eugénie Grandet, Le médecin de campagne, La physiologie dit mariage m. fl., af hvilka åtskilliga finnas öfversatta på svenska. Sina samlade romaner utgaf han under den geinensarnme titeln La comédie humaine (1842-48). Hans Oeuvres complétes hafva sedermera utkommit i flere upplagor. - B. är en fin kännare af mennisko-hjertat, men har med rätta blifvit klandrad för öfverdrift och onaturlighet i sina skildringar. För öfrigt är den sedlige halten i hans romaner ej alltid den bäste. Hans uppfinningsförmåga är stor, men utförandet i allmänhet ojämnt. - B. försökte sig äfven som dramatisk författare, men med ringa framgång. Död i Paris 1850.
Bam ba ja, italiensk bildhuggare. Se Bus ti, A.
Bam bar a 1. Barnbar ra, ett negerrike i det inre Afrika vid öfre Niger (Joliba), sträckande sig från 10° till 15° n. br. Arealen omkr. 238,800 qv.-kilom. (4,300 qv.-mil). Landet är till störste delen en sumpig, men fruktbar skoglös slätt och genomflytes af en mängd floder. Spaiimål, ris, maj s och yamsrötter äro hufvud-alstren. Bland de mångfaldiga trädslagen märkes i synnerhet sji- eller smörträdet. Innevånarna (omkr. 2 mill.) tillhöra mandingo-stammen och äro ett krigiskt folk, som till 1861 styrdes af inhemska konungar, men nu lyder under Fellata-furstar. Hufvudorten, Segu (omkr. 30,000 inne v.), vid Joliba, drifver, liksom landets öfrige större platser, en betydande handel med spanmål, guld, salt (från Sahara), slafvar och indigofärgade bomullstyger af utmärkt beskaffenhet, hvilka tillverkas af landets qvinnor. Alla husgeråd, smycken och vapen (dock icke skjutgevär) samt krut förfärdigas i landet. - Våra underrättelser om B. ega vi genom skotten Mungo Park och den franske löjtnanten Mage, hvilken besökte landet 1865.
Bamberg. 1) Stad i bajerska regeringsområdet Ober-Franken, vid Kegnitz, nära denna flods utlopp i Main. 26,958 innev. (1875). Säte för en ärkebiskop, ett katolskt och ett protestantiskt dekanat samt för Ober-Frankens appel-lationsdomstol. B. är en regelbundet och prydligt byggd stad, som utbreder sig dels i dalbottnen på ömse sidor om Kegnitz' båda armar, dels amfiteatraliskt på de omgifvande kullarna, hvarigenom det får ett synnerligen pittoreskt utseende. Af byggnader böra nämnas: den. högt belägna, med fyra torn försedda domkyrkan - med dess många grafmonument och andra konstverk - en af den senromanska arkitekturens yppersta verk, byggd 1004-12 och under åren 1828-37 fullständigt restaurerad af konung Ludvig I; vidare det gamla och det nya biskopspalatset, det 1009 grundade bene-diktin-klostret (nu inredt till hospital), S:t Ja-kobskyrkan (byggd 1073-1109) och det gamla rådhuset. I det forna jesuitkollegiet finnes ett stort bibliotek, som bl. a. innehåller en mycket dyrbar samling handskrifter (2,600) och inkunabler (omkr. 5,000). B. eger vidare ett af de äldsta boktryckerierna (Albr. Pfisters, anlagdt 1453), nästan lika gammalt som det gutenberg-ska i Mainz. Af högre undervisningsanstalter eger staden numera endast ett katolskt lyceum, en qvarlefva efter det berömda, 1585 grundade universitetet. - Bambergs handel, af gammalt ganska betydlig,, underlättas genom stadens läge
Källa: Project Runeberg ·
