Sida 679
Aura
till Alger, der lian ådagalade stor tapperhet, men återvände i Sept. 1841 till Frankrike, i anledning af en febersjukdom. Vid sitt triumftåg in i Paris i spetsen för sitt regemente var han tillika med tvänne sina bröder, hertigarna af Orleans och Nemours, utsatt för ett mordförsök af Quessinet. 1842 blef han brigadgeneral och gick å nyo öfver till Afrika. Der utmärkte han sig i synnerhet genom öfverrumplingen (d. 16 Maj 1843) af Abd-el-kaders "smålån" (rörliga läger), och fick såsom belöning derför generallöjtnants rang och öfverbefälet i Con-stantine. Den 21 Sept. 1847 utnämndes han till ståthållare i Alger och mottog såsom sådan i Dec. Abd-el-kaders kapitulation. Då Februarirevolutionen 1848 omstörtade faderns tron, nedlade han sitt befäl och begaf sig till England, der han sedan mest egnade sig åt skriftställareverksamhet. (Indragningen af orléanska familjens gods, som egde rum 1852, berörde föga hertigen af A., som 1830 arf t den gamle hertig Henriks af Bourbon-Condé hela förmögenhet.) I "Revue des deux mondes" skref han åtskilliga värdefulla uppsatser i krigshistoria. Såsom svar på ett angrepp, som prins Napoleon i den franska senaten riktat mot det orléanska konungahuset, offentliggjorde han 1861 Lettre sur Vhi-stoire de France, hvaruti han å sin sida underkastade kejsardömet en sträng och bitter kritik. Ett framstående arbete af A. är Histoire des prmces de Condé gendant les 16:e et 17 :e siécles, hvilket utkom i två band 1863-64. Under psevdonymen "Verax" skref han 1865-1866 i den belgiska tidskriften "L'étoile beige" en serie kritiska bref öfver kejsaredömet; 1867 utgaf han Les institutions militaires de la France. Under det tysk-franska kriget 1870 gjorde hertigen flere gånger anbud såväl hos den kejserliga som hos den republikanska regeringen att inträda i den franska armén, men fick alltid af slag. 1871 återkom A. till Frankrike och blef invald i nationalförsamlingen. 1873 invaldes han till ledamot af Franska akademien. S. å. var han president i krigsrätten öfver Ba-zaine och öfvertog sedan generalkommandot öfver 7:de armékåren (BesanQon). - 1844 äktade han Marie Carol. Aug., dotter af prins Leopold af Salerno (f. 1822, d. 1869), och fick med henne två söner, Ludvig Filip, prins af Condé (f. 1845 i Paris, d. 1866 i Sidney under en resa till Australien), och Frans, hertig af Guise (f. 1854 i Twickenham, d. 1872 i Paris).
Aumonier [åmonié], Fr., almoseutdelare. Se d. o.
Au m ont [åmons], gammal fransk slägt, känd sedan 1100-talet. Jean d'A., f. 1522, d. 1595, blef af Henrik III utnämnd till marskalk af Frankrike. - Jacques, hertig af A., f. 1732, slöt sig tidigt till revolutionen, blef t. o. m. jakobin och generallöjtnant i republikens tjenst. Död 1799. - Louis Marie Alexander, hertig af A., den förres bror, f. 1736, var en af Ludvig XVI-.s tillgifnaste anhängare. Misstänkt att hafva varit denne behjelplig vid hans flykt, måste han emigrera. Efter restaurationen återvände han och blef pär. Död 1814. - Louis
Marie Céleste, hertig af A., den förres son, f. 1762. Han är mera känd under namnet hertig afPienncs, hvilket han bar under faderns lifstid. Vid försvaret af Tuilerierna d. 28 Febr. 1791 blef han sårad, lemnade derefter Frankrike, kämpade i Spanien mot den republikanska hären och avancerade dervid till öfverste. Efter freden i Basel 1795 begaf sig hertigen till de franske prinsarna i Tyskland. 1807 inträdde han i svensk tjenst såsom chef för ett svenskt regemente, bestående af några tiotal franska fångar och af Gustaf IV Adolf ämnadt till stomme för en fransk emigrant-armé under dennes vanvettigt förda krig mot Frankrike. A. uppehöll sig i Stockholm 1810 under Fersenska mordet och åtföljde efter denna katastrof Fersens syster, grefvinnan Piper, under hennes flykt från Stockholm. Vid restaurationen återkom han till Frankrike och blef generallöjtnant. Napoleons återkomst jagade honom till England. Från de normandiska öarna företog han till Ludvig XVIII:s förmån en djerf landstigning i depart. Calvados. Denna landstigning hade sannolikt slutat olyckligt, om icke de allierade just då inryckt i Paris. Hertigen blef nu pär samt öfverintendent för opera comique i Paris. Han dog 1831.
A una corda, Ital., musikt., "för en sträng", antyder i fiolmusik, att det sålunda betecknade stället skall utföras på en enda sträng; i pianomusik, att man skall använda venstre pedalen, som orsakar hammarens anslående mot endast en sträng.
Aune [ån], Fr., "aln", ett fordom brukligt franskt längdmått, som hade olika längd på olika orter. Mest gängse var Aune de Paris = 1,188 meter (l meter = 3,368 fot), som äfven i södra Tyskland, Schweiz och Ehenprovinsen, under namn af stab, nyttjades som mått för sidentyg.
Au n is [anis], landskap i vestra Frankrike, motsvarande norre delen af depart. Nedre Charente.
Au porteur [å portör], Fr., handelst., till framlemnaren, ett på värdepapper, vexlar o. d. brukligt uttryck.
Aura, Lat., luft, fläkt. Aura populäris, folkgunst.
Aura (Finska Aurajoki), en å, som rinner upp på Sälpaus-selkä i Pöytis socken i Egentliga Finland och faller ut i Erstafjärd. Vid henneso mynning ligger Finlands forne hufvudstad, Åbo. Straxt utanför är den för sina vackra ekelunder berömda ön Kurnsala belägen. - "Aura" plägar ofta, i synnerhet i poetiskt språk, användas såsom namn på hela Finland (Suomi). Kuneberg talar om "Auras lärosalar" i betydelsen af Åbo universitet. s.0
Aura, en vitter kalender, utgifven uti Åbo i två häften, 1817 och 1818. Den har sin betydelse såsom en representant för Finlands vitterhet under tiden närmast efter detta lands afskiljande från Sverige. De poetiska stycken kalendern innehåller (förnämligast af A. I. Arvidsson och A. G. Sjöström) hafva mestadels ett romantiskt skaplynne, som visar frändskap med fosforisternas i Sverige, ehuru de visserligen ej uppträda med på långt när så stora anspråk. Några nationella drag finner man alls
Källa: Project Runeberg ·
