Sida 511
Arezzo
och kärleken till dessa fick ökad näring dels i Lund genom beröringen med K. A. Agardh, E. Fries och Nilsson, hvilka gingo den unge studenten till hända med uppmuntrande råd, dels genom botaniska resor till åtskilliga delar af fäderneslandet. Derunder drogs hans håg allt mer till algernas studium, hvaråt han sedan oafbrutet med förkärlek egnat sina krafter och hvarför han tillbragt längre tider dels i bohuslänska skärgården, dels vid Norges kuster, dels (1868) i nordvestra Frankrike. Dervid har hans uppmärksamhet varit riktad ej allenast på urskiljandet af arter och former, utan ännu mer på dessa växters anatomiska och fysiologiska förhållanden, hvarom en stor mängd vigtiga och intressanta iakttagelser i hans skrifter bära vittne. Såsom universitetslärare har han företrädesvis sökt verka för spridningen inom vårt land af den nyare, anatomisk-fysiologiska riktningens idéer och resultat, och särskildt har han kraftigt bidragit till ett vidsträcktare användande af mikroskopet vid botaniska studier. En annan sida af hans verksamhet finna vi i Göteborgs museum och samma stads vackra trädgårdsförening, hvilka båda till ej oväsentlig del hafva honom att tacka för sin tillvaro.
De af A. utgifna större och mindre skrifterna äro särdeles många; här må nämnas Plantæ cotyledoneæ floræ Gothoburgensis (1836), Symbolæ algarum rariorum floræ scandinavicæ (1838), Iconographia phycologica (1847), Phycearum minus rite cognitarum pugillus I & II (1841-43), Phyceæ scandinavicæ marinæ (1850), Corallinece i J. Agardhs Genera et species älgarum} Lärobok i botanik (1863), Observationes phycologicæ (1866, 1874-5). Synnerligen utmärkta äro dessutom hans exsiccat-verk: Algæ Scandinaviæ exsiccatæ (1:sta uppl. 1840-41, 2:dra 1861-72) och Phyceæ extraeuropææ exsiccatæ (1850-56). I "Lefnadst. öfver K. sv. Vet.-ak:s efter år 1854 aflidne ledamöter", b. l, finnes en af A. författad biografi öfver K. A. Agardh.
Areslöf. Se Araslöf.
Aretæus från Kappadocien, en berömd grekisk läkare i Rom. Enligt några var han samtida med Augustus, enligt andra med Trajanus eller Hadrianus. Hans arbeten, skrifna på den Joniska dialekten, hafva flere gånger utgifvits under 1700- och 1800-talen. De äro öfversatta till tyskan af Mann (Halle 1858).
Arethusa, Grek. mytol., en af Nereiderna, en källnymf, hvars källa på ön Ortygia vid Syrakusa ansågs hafva ett underjordiskt samband med floden Alpheus på Peloponnesus. Se Alpheus. - Flere källor i Grekland hade namnet Arethusa.
Aretin, bajersk friherrlig slägt, hvilken egt flere såsom ämbetsmän och skriftställare framstående medlemmar. Stamfadern, som tillhörde en kunglig armenisk slägt, kom såsom barn till bajerska hofvet och blef 1769 friherre. - Georg von A., f. 1770, d. 1845, gjorde sig mycket förtjent om arbetet med Donaumossarnas torrläggning. - Christoph von A., den föregåendes broder, f. 1773, d. 1824, öfverbibliotekarie vid centralbiblioteket i München och sedan president i appellationsdomstolen i Amberg, var en mycket flitig politisk skriftställare. - Karl Maria von A., den föregåendes son, f. 1796, d. 1868, deltog i krigen 1813-15, blef sedan diplomat och 1834 bajersk riksarkivarie. Han utgaf flere värdefulla historiska arbeten, alla i strängt katolsk anda. 1854 fick han af konungen i uppdrag att ordna det nyinrättade bajerska nationalmuseet, åt hvilket arbete han egnade större delen af sin återstående lefnad.
Aretino, Niccolò, italieiisk bildhuggare. Se Niccolò di Piero.
Aretino, Pietro, italiensk skald, f. 1492 i Arezzo, d. 1557 i Venedig. Med anledning af en satirisk sonett förvisad från sin födelsestad, begaf han sig till Rom, der han fick en liten syssla vid påfliga hofvet, men då han utgifvit sina Sonetti lussuriosi (16 skamlösa dikter), förvisades han äfven från denna stad (1524). Han fick likväl återvända, sedan han under tiden funnit mäktiga gynnare i Giovanni de' Medici i Florens och Frans I af Frankrike. Å nyo förvisad från Rom, tog han sin tillflykt till Venedig, der han kom till stort välstånd, ej minst genom gåfvor af furstar och förnäma herrar, som fruktade hans skarpa satir. Sålunda fick han t. o. m. af kejsar Karl V ett ganska stort årsunderhåll. För att åter försona sig med påfven, skref A. flere andaktsböcker, och Julius III gaf honom verkligen en rik belöning. Bland Aretinos satiriska och qvicka, men i hög grad anstötliga arbeten stå främst hans fem lustspel, Marescalco (1530), Cortigiana (1537), Ippocrito (1542), Talanta (1532), Il filosofo (1549) och sorgespelet Orazia. - A. räknas bland sin nations klassiska skriftställare. Han kallades af sina samtida "Il divino" (den gudomlige) och "Flagello de' principi" (furstarnas gissel).
Aretino, Spinello, italiensk målare. Se Spinello.
Aretinska stafvelserna, mindre bruklig benämning på den Guido från Arezzo (Aretinus) tillskrifna solmisationen (skalasången) ut, re, mi, fa, sol, la.
Arezzo. 1) Provins i konungariket Italien, omfattande sydöstra delen af Toscana. Arealen 60,04 qv.-mil. 234,645 innev. (1871). Silkesodling och väfnadsslöjd äro hufvudnäringar. Provinsen vattnas af Arno och Tiber samt genomstrykes i n. ö. af Centralapenninernas hufvudkedja. De bördiga dalarna frambringa säd, vin. frukt, oliver, kastanjer m. m. A. eger flere mineralkällor. - 2) Hufvudstad i nämnda provins, vid floden Castro, i en fruktbar, af höga berg omsluten dal. 11,154 innev. (1871). Det eger många präktiga byggnader från 13:de och 14:de årh. samt från renaissansens tid. Särskildt må nämnas kyrkan "Santa Maria delle Pieve" och den gotiska domen. Många bland kyrkorna äro berömda för sina fresker och skulpturer. Vid Piazza grande ligger stadens präktiga köpmans-loggier. I A. finnas dessutom en vetenskapsakademi, en konstakademi, ett rikhaltigt bibliotek och ett museum med antika samlingar. Från A. hafva ett synnerligen stort antal berömda män utgått: Mæcenas, Petrarca. Guido (notskriftens uppfinnare), påfven Julius III, botanikern Cesalpini, målaren och konst-
Källa: Project Runeberg ·