Sida 34
1. Abrantes
Abrahamiter kallades medlemmarne af en deistisk sekt i Böhmen, hvilken i förlitande på kejsar Josef II:s toleransedikt öppet framträdde 1782. De påstodo, att de bekände sig till den religion, som Abraham hade före omskärelsen, och att de derför voro hans rätta barn. Abrahamiterna ville ej vara judar och ej häller kristna. Af bibeln gillade de endast läran om en Gud samt de Tio buden och Fader vår. Sekten blef med våld undertryckt 1783.
Abrahamson, Peter, rättslärd, föddes i Stockholm 1668. Efter slutade juridiska studier i Upsala och ett par års väl vitsordad tjenstgöring i Svea hofrätt utnämndes han 1693 till häradshöfding i Erlinghundra, Håbo, Sollentuna m. fl. härad i Upland. Redan året derpå anklagades han för icke mindre än fyrtio större och mindre tjenstefel samt blef till följd deraf genom hofrättens dom afsatt. Han återfick likväl sin syssla 1704 och vann 1718 transport till Stockholms läns lagsagas första höfdingedöme, men tog afsked från detta ämbete 1719. Sedan lefde A. som privatman, sysselsatt med juridiska studier. Han utgaf Lands- och stadslagen, 1702, samt Landslagen med anmärkningar, 1726. Sistnämnda skrift, ett mästerstycke för sin tid och ännu i dag en nästan oumbärlig hjelpreda vid studiet af den i Sverige före 1736 gällande civil- och kriminal-lagen, gaf A. ett framstående rum bland vårt lands juridiske författare och skaffade honom adelsdiplom (1727). Död 1741.
Abrahamson, Eufrosyne, född Leman, sångerska, f. i Stockholm 1836. Sedan hon 1852--55 i Stockholm gjort sina första, grundläggande studier under Jul. Günthers ledning, debuterade hon 1855 å k. teatern såsom Pamina i Trollflöjten. För att ytterligare utbilda sig begaf hon sig kort derefter till Paris, der hennes musikaliska uppfostran fulländades i Duprez' artistiska hem. Efter slutade studier och ett kort besök i sitt fädernesland fick hon anställning vid Teatre de Oriente i Madrid 1858 och gjorde der furore såsom Elvira i Ernani. 1859 uppträdde hon med stor framgång på italienska operan i Wien, men lemnade der den offentliga konstnärsbanan och gifte sig samma år med grosshandlaren Aug. Abrahamson i Göteborg. Invaldes 1868 till ledamot af Musikaliska akademien i Stockholm. Död 1869. -- I Göteborg delade hon sin tid mellan välgörenheten och konsten och uppträdde der, liksom stundom i Stockholm, på konserter. Hennes röst var stor, hennes uppfattning klar och hennes koloratur glänsande.
Abrahamson, Hans Verner Frederik, f. 1744, d. 1812, dansk artillerikapten och författare i flerehanda ämnen, märklig såsom en af de första och skarpaste motståndarne mot tyskheten i danska hären under förra seklet. Denna gick så långt, att det vid kadett-akademien i Köpenhamn var vid straff förbjudet att tala danska, hvarför A., som var född i staden Slesvig och från barndomen talat tyska, måste stjäla sig till att lära danskan. Hans djerfva opposition mot detta och andra missförhållanden ådrog honom så mycken ovänskap, att han tidigt utträdde ur tjensten. Han qvarstod likväl som lärare vid kadett-akademien. A. uppträdde för öfrigt som skald, språkforskare och literär granskare. Tillsammans med Rahbek och Nyerup utgaf han Udvalgte danske Viser fra Middelalderen, I-V (1812--14). C. R.
Abrahamsrot, bot., ett stundom förekommande namn på vissa arter af växtslägtet Geranium.
Abrahamstrup, den forna benämningen på det å Själland belägna slottet Jægerspriis.
Abrakadabra, en magisk formel, troligen af persiskt ursprung. Amuletter, på hvilka detta mystiska ord var i triangelform uppskrifvet, buros fordom såsom skyddsmedel mot feber. Nu är ordet liktydigt med osammanhängande, meningslöst pladder.
A B R A K A D A B R A A B R A K A D A B R A B R A K A D A B A B R A K A D A A B R A K A D A B R A K A A B R A K A B R A A B R A B A
Abram. Se Abraham.
Abramis, braxen-slägtet, zool., en afdelning af Cyprinidernas (karp-fiskarnes) familj (jfr Cyprinider). Namnet Abramis, af grekiskt ursprung och först användt om någon Nil-fisk, upptogs på 1500-talet af Bellonius såsom namn på braxen. Den grupp, för hvilken det numera användes såsom genusnamn, upptogs först af Cuvier såsom underslägte i slägtet Cyprinus bland Malacopterygii abdominales (jfr Abdominales). -- Braxenslägtet utmärker sig genom sin långa gump-(anal-)fena, hvilken har minst dubbelt så många strålar som ryggfenan; buk-kanten är skarp endast bakom bukfenorna. Genom dessa båda karakterer skiljes braxenslägtet lätt från alla våra andra karp-fiskar. Detta slägte är utbredt öfver Europa, norr om Alperna, samt närgränsande delar af Asien äfvensom öfver Nordamerika och är i Skandinavien representeradt af fyra särskilda arter, nämligen Braxen, Fliran, Vimban och Björknan. F. A. S.
Abranchiata, gällösa, zool., är ett ordningsnamn dels för maskar, dels för snäckor. Till de förra höra bl. a. daggmaskarne och de i våra färskvatten rätt vanliga små borstmaskarne (Naiderna); till de senare några skal-lösa snäckdjur, som krypa på tång, stenar o. s. v. i hafvet. -- Namnet antyder, att inga särskilda organ finnas utvecklade för respirationen, hvilken försiggår genom huden samt hos de nämnda maskarne jämväl genom den bakre delen af tarm-kanalen. F. A. S.
1. Abrantes [abrangt], Andoche Junot d', [rättelse nf:aa0005] marskalk af Frankrike, hertig af A., en af Napoleons mest fräjdade generaler, vanligen känd under namnet Junot, f. 1771. Han ådrog sig Napoleons uppmärksamhet vid belägringen af Toulon (1793), blef derpå dennes adjutant och följde honom på hans fälttåg så väl till Italien som till Egypten; utnämndes 1800 till kommendant i Paris, deltog i slaget vid Austerlitz och blef 1806 guvernör i Paris. Då hans uppförande på denna senare plats väckte
Källa: Project Runeberg ·
