Sida 56
Ackommodation
bidrag, som nu alla trifvas i våra park- eller buskanläggningar. Flere af dessa, såsom Robinia pseudacacia, dö dock bort vid första allvarsamma frost. Då flere gynsamma år följa på hvarandra, blifva de ofta ganska frodiga och högväxta, men om en föga varm sommar eller en bister vinter inträffar, förfrysa de ända ned till marken, för att möjligen nästa år skjuta nya, men kortlifvade skott, såsom Castanea, Ailanthus m. fl. vid Stockholm. Man har iakttagit, att flere prydnadsbuskar, som om hösten hemtats utifrån, väl uthärdat den första vintern här, men skadats eller gått ut den andra, hvilket naturligtvis kommer sig deraf, att de skott, som de förut i sitt hemland framalstrat, äro härdigare än de, som utbildas under våra kortare somrar. -- Om det ock sålunda är klart, att en naturalisering och deraf följande framalstring af egendomliga varieteter eller lokalformer i det nya landet endast då kan lyckas, när yttre klimatförhållanden äro något så när likartade -- ej blott luftens, utan jordmånens, nederbördens och vindarnes -- och deras inverkan ej så stor på de under vegetationsperioden nybildade delarne, skotten och knopparne; så kan man dock genom ändamålsenliga anordningar med framgång odla rätt många växtarter, som under vanliga förhållanden icke hos oss skulle kunna komma upp eller vinna någon synnerlig utbildning. Dessa anordningar afse hufvudsakligen att bereda växterna en längre sommar och högre värmegrad än den, som hos oss vanligen är rådande. Man använder glas- och varmhus, man drifver upp växterna på våren under glas, vid spalier på en varm och skyddad plats, på sandblandad jordmån, der skottbildningen icke omåttligt gynnas, och på ett läge, som hvarken är för fuktigt eller för frostländigt. Att det i vårt land, med dess egendomligt lokala förhållanden, skall råda en öfver måttan stor olikhet, t. ex. mellan vestkusten och östlandet, mellan söder och norr, mellan bergstrakter och slättbygder, är naturligt. Växtförhållandena i Göteborg med sitt hafs- eller öklimat och Stockholm med sitt mera kontinentala; i trakter, som hvila på kalk eller andra yngre formationer, och på granitgrund; i Upsala och Stockholm o. s. v. äro ytterst olika, hvarför vi se särdeles skiljaktiga busk- och trädarter förekomma på det ena och på det andra stället. Genom att på olika ställen af landet anställa noggranna och fleråriga försök kan man derför få reda på de lagar, som gynna eller motverka sådana växters acklimatisation; och det är för sådant ändamål vi se de botanisk-fysiologiska anstalterna, acklimatisationsträgårdarne o. s. v. i utlandet hafva uppstått och arbeta. Till dessa hafva vi i vårt land ty värr ännu icke något motstycke, oaktadt det gifves några trakter, äfven här, hvarifrån meddelanden tid efter annan blifvit gjorda om åtskilliga i detta hänseende anställda försök. Och i hvilken hög grad främmande vedväxter äfven hos oss blifvit spridda och odlade, huru allestädes i de nya anläggningarna kring flere städer och större egendomar dylika alster blifvit införda, är icke obekant för någon, som gläder sig åt att akta på den betydliga utveckling, som trädgårdskonsten särdeles i detta hänseende hos oss uppnått under de senare åren. A-n.
Ännu vigtigare för menniskan hafva de resultat varit, som erhållits af acklimatisering utaf djur. I främsta rummet ställa sig härvid de husdjur, som åtföljt menniskan på hennes utbredning öfver snart sagdt hela jorden (jfr Husdjur). Hufvudvilkoret har härvid varit, att dessa djur kunnat lämpa sig efter de temperatur- och näringsförändringar, hvilka de gemensamt med menniskan blifvit underkastade på den nya vistelseorten. För att i detta hänseende pröfva ännu flere djurs förmåga och derigenom visa deras lämplighet att träda i menniskans tjenst, har man på flere ställen inrättat särskilda s. k. acklimatisationsträgårdar, och de bekanta s. k. zoologiska trägårdarne arbeta likaledes härför. Åtskilliga försök hafva der blifvit gjorda; men ännu är det en sanning, att menniskan icke under historisk tid med ett enda verkligen nyttigt djur lyckats föröka antalet af sina husdjur. F. A. S.
Acklimatisera, vänja djur eller växter vid ett främmande luftstreck; göra hemmastadd i ett annat land. Se Acklimatisation.
Acklinga, socken i Vestergötland, Mariestads län, Vartofta härad. Arealen 6,017 tunnland, 20 7/8 ofm., 15 fm. mtl. 551 innev. (1874). Acklinga utgör tillsammans med Ångarp och Baltak ett regalt pastorat af 2:a kl., Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Ackommodation (af Lat. ad, till, och commodum, fördel, beqvämlighet), lämpande efter någons beqvämlighet, efter tid och andra omständigheter; jämkning af ens egen lära efter en annans uppfattningsförmåga. 1) I teol. betydelse skiljer man emellan en formel eller negativ a., som endast angår sättet för en läras bibringande, och en materiel eller positiv a., som har afseende på lärans innehåll. Formel a. eger rum, när läraren i sin sträfvan att kläda sina tankar i en för okunniga åhörare fattlig form, likasom sänker sig till deras ståndpunkt och från deras tankekrets lånar föreställningar, i hvilka han inlägger en ny och högre mening, sålunda småningom höjande lärjungarne upp till sig. Men om läraren för att ej stöta sina åhörare för hufvudet, med afsigt hemlighåller vissa sanningar och i sitt föredrag upptager andras falska föreställningar, så kallas detta en materiel a. Semler, i spetsen för förra århundradets tyska rationalister, uppställde i den s. k. ackommodationsteorien det påståendet, att Jesus i sina läror om änglar, djeflar o. s. v. i sistnämnda mening lämpat sig efter de samtida judarnes föreställningar, och att derför dessa lärosatser ej utgjorde Jesu sanna lära, utan borde från denna utmönstras. Mot denna uppfattning protesterade det djupare kristliga medvetandet och sökte häfda den i dessa föreställningar liggande andemeningens kristliga betydelse.
2) Fysiol. Ögats ackommodation. Dermed förstås den förmåga hos ögat, hvarigenom det kan inrätta sig för seende på olika
Källa: Project Runeberg ·
