Sida 60
Acrel
Acquit [akhi; af Fr. quitte; Lat. quietus, lugn, fri], Fr., handelst., emottagningsbevis, qvitto. Biljardsp., första stöten, genom hvilken en spelare utlägger sin boll för medspelaren. -- Per l. pour acquit, handelst., såsom qvitto; betaldt (på vexlar, räkningar).
Acqvirera (af Lat. ad, till, och qværere, söka, sträfva efter), anskaffa, förvärfva, ernå, tillegna sig, eröfra. -- Acqvisition, förvärfvande, eröfring; fördel; någonting som man förvärfvat.
Acre [ekör] l. Acre of land (jfr Lat. ager, Sv. åker), engelskt och amerikanskt ytmått (4,840 qv.-yards), motsvarande 4,591 qv.-ref (0,8198 svenskt tunnland). -- Acre [akr], ett i Frankrike förr nyttjadt ytmått, hvars värde var olika i olika provinser.
Acre, S:t Jean d' [säng sjang dakr], äfven kalladt Acca, i Bibeln Akko, en starkt befäst sjöstad på Medelhafvets östra kust, i turkiska distriktet Bejrut, ej långt från berget Karmel. Hufvudstad i paschalikatet af samma namn. Den uppgrundade och för hafvet öppna hamnen anses vara den bästa på den hamnfattiga syriska kusten. A. är stapelort för landets bomull. Har omkr. 12,000 innev., af hvilka vid pass 2,000 äro kristna. Söder om staden utfaller floden Naamani, de gamles Belus, hvars sand fenicierna använde för sin glastillverkning. A. var först en fenicisk koloni, men kom sedan i persernas händer. Under den egyptiske herskaren Ptolemæus Lagi (323--285 f. Kr.) fick staden namnet Ptolemais, hvilket han behöll under hela medeltiden. Under romarnes så väl som under arabernas välde egde han stor betydelse både såsom militärisk stödjepunkt och som liflig handelsort. Under korstågen kämpade kristna och sarasener med yttersta ansträngning om denna vigtiga punkt. Staden intogs 1104 af korsfararne, återtogs 1187 af Saladdin och eröfrades 1191 för andra gången af de förre under anförande af Richard Lejonhjerta. I 100 år var A. sedermera konungariket Jerusalems egentlige hufvudstad och derjämte Johannitordens säte, en präktig och väl befäst stödjepunkt för de kristne, till dess det 1291 -- då korsfararnes sista plats -- stormades och uppbrändes af sultanen af Egypten. Napoleon Bonaparte försökte förgäfves under den egyptiska expeditionen 1799 att intaga staden, som försvarades af Achmed Pascha och engelsmannen Sidney Smith. Ibrahim Pascha, adopterad son till vicekonungen af Egypten Mehemed Ali, intog 1832 A., hvilket i freden 1833 mellan Turkiet och Egypten stannade i det senares händer. En förenad turkisk, engelsk och österrikisk flotta tvang likväl staden 1840 efter en häftig bombardering att gifva sig, hvarefter han jämte hela Syrien återlemnades till Turkiet. O. A. S.
Acrel, Olof, adlad: af Acrel, på sin tid [rättelse nf:aa0005 nf:ar0405] Sveriges störste kirurg, föddes i Österåker i Roslagen 1717 och dog i Stockholm 1806. Efter slutade studier vid Upsala universitet, så väl i språk och filosofi som medicin, begaf han sig 1735 till Stockholm för att lära kirurgi. Sådant skedde den tiden genom privat undervisning af någon ansedd fältskär, i hvars hus man inackorderade sig. Redan 1738 hade A. vunnit sådan insigt, att den då ålderstigne stadskirurgen S. Schützer kunde anförtro honom nästan hela sin praktik. Ytterligare kirurgisk erfarenhet och anatomisk kunskap förvärfvade sig A. under sina utrikes resor. Det österrikiska successionskriget pågick då som bäst. A. tog tjenst vid franska armén 1743, och förordnades inom kort och utan ansökan till öfverfältskär vid fälthospitalet i Lautersburg samt ålades att tillika hålla föreläsningar i kirurgi för sina 24 medhjelpare. Efter fästningens intagande af österrikarne, och sedan A. erhållit ett hedrande afsked såsom chirurgien major samt afböjt anbudet att blifva prosektor i Strassburg, återvände han hösten 1744 till fäderneslandet. Kort efter sin hemkomst blef han, efter förutgånget prof, ledamot af kirurgiska societeten, och meddelade sina landsmän sin vunna erfarenhet i en 1745 utgifven skrift Om friska sårs egenskaper, en skrift, som icke allenast är den första svenska vetenskapliga afhandling i kirurgi, utan äfven, enligt Hallers omdöme, var den då fullkomligaste i sitt ämne. Vetenskapsakademien kallade honom 1746 till sin ledamot, och uppdrog åt honom att afgifva förslag till inrättandet af ett lasarett i Stockholm, en fråga, som varit å bane allt sedan 1739 års riksdag. A. fullgjorde uppdraget, och 1752 öppnades Serafimerordens lasarett för sjukas emottagande. A. blef dess första öfverkirurg, fick 1755 professors fullmakt och åtog sig att hålla offentliga föreläsningar. Han utgaf 1759 sina Kirurgiska händelser, anmärkte och samlade i k. lasarettet och annorstädes. Snart nog öfversattes dessa på tyska och, af sjelfva Sandifort, på holländska. A. var emellertid nästan lika så utmärkt läkare som kirurg. Det heter om honom, att "han var en. så kallad lycklig läkare, emedan han med sin skicklighet förmådde mästra lyckan", samt att, "när allt annat hopp gafs förloradt, hade man vant sig att ännu liksom vädja till hans åtgärd". Upsalas medicinska fakultet erbjöd honom också medicine doktorsgraden 1760; men A. ville icke emottaga denna värdighet utan föregången pröfning. Han afreste kl. 3 en morgon från Stockholm, var kl. 8 i Upsala, examinerades af Linné och Rosenstein, och efter väl förrättadt ärende återvände han kl. 7 om aftonen till hufvudstaden för att göra sina mest angelägna sjukbesök. A. blef sålunda den första "medico-chirurgus" i Sverige, och dermed började äfven utplånas den dittills inom vårt land varande skarpa gränsskilnaden mellan läkare och kirurger. 1776 förordnades A. att vara "general-direktör öfver sjukskötseln vid alla lasaretter i riket", och 1780 blef han adlad. Hedrad äfven i utlandet -- han var ledamot af flere utländska lärda samfund -- tog han slutligen vid 83 års ålder afsked från generaldirektörs-befattningen. Serafimer-gillet ville då af erkänsla för hans tjugofyraåriga lönlösa tjenstgöring tillställa honom en gåfva af 1,000 rdr i silfver. Men A., som dock gifvit en betydlig del af sin förmögenhet till offentliga inrättningar, mottog blott räntan, och begärde, att kapitalet måtte anslås till förbättring
Källa: Project Runeberg ·
