Sida 616
Assemani, Guiseppe Simon
Assa, konung i Juda rike. Se Asa.
Assab-baj, en vik af Röda hafvet, vid Danakil-kusten i Afrika. Den köptes från infödingarna år 1869 af ett italienskt ångbåtsbolag, som följ. år der anlade en ångbåtsstation.
Assai (Lat. ad satis, Fr. assez), Ital., musikt., ganska, tämligen.
Assam, prov. i eng. presidentskapet Bengalen, ligger mellan 25° och 28° n. br., samt 108° och 114° ö. lgd. Det gränsar i n. till Butan och Tibet, i ö till Birma, i s. till eng. distriktet Munneepoor, i v. till Bengalen. Omkr. 92,250 qv.-kilom. (omkr. 1,000 qv.-mil.). A. utgör ett af Himalaja-bergen och deras utgreningar omgifvet lågland, som till hela sin längd genomströmmas af Bramaputra, medan denna flods 24 bifloder från s. och 36 från n. rikeligen vattna sidodalarna. De norra, från Himalaja kommande floderna öfversvämma regelbundet om vårarna. Klimatet är mera tempereradt än i Bengalen; jordmånen är fruktbar, men det egentliga åkerbruket försummadt. Silkesodlingen är högt uppdrifven. I A. odlas sockerrör, tobak, betelnötter, opium, peppar, ingefära, ris, bomull och te, hvilket sistnämnda der är inhemskt och hvars odling raskt tilltagit under nyare tider. I Bramaputras bifloder vaskas guld; vidare träffas i stor mängd stenkol, salt och bergolja. Stora skogar, mest af tropisk växtlighet, upptaga de norra gränssluttningarna. Äfven förekomma många värdefulla färgväxter. Skogarna äro rika på vilda djur, såsom bufflar, vildsvin, noshörningar, tigrar, leoparder m. fl., särskildt på elefanter, af hvilka minst 500 årligen fångas och tämjas samt dessutom många dödas för elfenbenets skull. Innevånarna, som vid 1871 års folkräkning uppgingo till 2,207,453, äro hufvudsakligen hinduer, som till störste delen bekänna sig till brahmaismen; 1/6 är muhammedaner. Landet indelas i Nedre A. och Öfre A., hvilka bägge hvar för sig delas i 3 distrikt. - A. utgjorde förr ett sjelfständigt konungarike, som 1823 eröfrades af birmanerna och 1825 kom i engelsmännens våld, först såsom skyddsland och sedan, 1839, såsom omedelbar besittning.
Assamar (af Lat. assare, grädda, rosta, och amarus, bitter), kem., kallas de i kemiskt hänseende högst obetydligt kända, bruna och bittert smakande ämnen, som uppstå vid röstning af bröd, stärkelse, socker, kött o. s. v. P. T. C.
Assanerna, tatarisk folkstam. Se Asanerna.
Assasiner (Arab. hasjisjin, af hasjisch, ört, indisk hampa), en fanatisk muhammedansk sekt, hvilken stiftades i slutet af 11 årh. af Hassan Ibn Sabah (d. 1124). Denne, som till börden var perser, samlade, efter ett omvexlande lif, omkring sig en skara kraftfulla ynglingar, s. k. "fedavi", hvilka blindt utförde alla hans befallningar. Sekten sönderföll i flere grader. I spetsen för dem stod "den gamle från berget" (sjeich ul djebal). Sektens lagbok (i 7 kapitel) var författad af Hassan. Den högste lagen var dock sjeich ul djebal sjelf. De medel, genom hvilka man hos medlemmarna framkallade den lydnad och den fanatism, som i nära två århundraden utgjorde Asiens skräck och fasa, voro följande. Ynglingarna döfvades med en dryck, beredd af indisk hampa, och fördes i medvetslöst tillstånd till en särskildt för detta ändamål inrättad trädgård, der alla slag af de mest raffinerade njutningar stodo dem till buds. Under en å nyo företagen bedöfning fördes de bort från denna vällust. Troende sig hafva varit i paradiset, gåfvo de gerna sin jordiska tillvaro till pris för att genom lydnad och dödsförakt för evigt vinna detta paradis med alla dess fröjder. I sjelfva verket torde denna sekt hafva varit en af de fruktansvärdaste makter, som någonsin funnits, och ingen af hennes motståndare var säker för sektmedlemmarnas dolkar. Hon bemäktigade sig flere borgar i Persien, och först genom detta lands eröfring af mongolerna blef hennes makt derstädes bruten (1256). De bibehöllo sig deremot längre i Syrien, hvarest deras sista fäste fråntogs dem (1272) af den egyptiske sultanen Bibars. Under namn af islamiter ega assasinerna såsom religiös sekt ännu bestånd på Libanon. Deras antal uppgår endast till 5 l. 6 hundra familjer. - Af denne sekts namn härleder man de franska orden assassin, lönmördare, assassiner, lönmörda, m. fl.
Assche, Henry van, belgisk landskapsmålare, föddes i Bruxelles 1775 och dog derstädes 1841. På en tid, då ett konventionelt maner var förherskande i landskapsmåleriet, sträfvade han till ett troget återgifvande af naturen, och såsom målare af vattenfall torde han vara öfverträffad af få. Hans arbeten finnas företrädesvis i engelska, holländska och belgiska samlingar.
Ass dur, musikt., kallas den tonart, som har ass till grundton; förtecknas med fyra "b". Jfr Dur.
Assekurans [-ans l. -angs] 1. Assekuration (af Med.-Lat. assecurare, försäkra mot fara), försäkring mot fara eller skada. - Assekurans-kompani, försäkringsbolag. - Assekurans-polis, försäkringsbref. - Assekurans-premie, försäkringsafgift. Jfr Assurans. Se Försäkring.
Assekurera (jfr Assekurans), försäkra mot fara eller skada, ställa säkerhet för. Jfr Assurera.
Asselyn (Asselin), Jan, holländsk landskaps-, djur- och batalj-målare, f. i början af 1600-talet, antagligen i Diepenheim, d. 1660 i Amsterdam. Han kom tidigt till Rom, der Pieter v. Laer blef hans förebild i figurstaffaget och Claude Lorrain i landskapet; det oaktadt visar A. äfven i sina italienska landskap en äkta holländsk uppfattning af naturen. Arbeten af honom finnas i många större samlingar, särskildt i konstakademien i Wien. Köpenhamns museum har Gustaf Adolf i slaget vid Lützen (måladt redan 1634), och i Stockholms Nationalmuseum finnes ett Landskap med byggnader och figurer.
Assemani. 1) Giuseppe Simon A., italiensk lärd, maronit, föddes i Tripolis i Syrien 1687. Han studerade i Rom - dit han från tvänne resor i österlandet (1715-17 och 1735-38) bragte en mängd handskrifter, mynt och fornsaker -, utnämndes till föreståndare för
Källa: Project Runeberg ·
