Sida 673
Augustenborg
nord-amerikanska staten Georgia, vid Savannah. 15,389 innev. (1870). Eger ett högre läroverk (Richmond academy).
Augustäna confe'ssio, Lat. Se Augsbur-giska bekännelsen.
Augustäna-synoden (jfr Synod) kallas, efter Augsburgiska bekännelsen, det skandinavisk-lutherska kyrkosamfundet i Förenta staterna. Grunden till detsamma lades af L. P. Esbjörn, en svensk prest, som 1849 utvandrad e till Amerika för att i andlig måtto betjena dervarande landsmän. I And o ver i Illinois stiftade han 1850 en evangelisk-luthersk församling. Efter hand uppstodo flere församlingar, och snart blef de från Sverige komne prestmännens antal otillräckligt. Behofvet af en egen prestbildnings-anstalt gjorde sig allt mera gällande. Till en början inrättades (1858) medelst frivilliga bidrag en skandinavisk professur vid Illinois-stats-universitetet i Springfield; men när inom kort den skandinaviske professorn (Esbjörn) på grund af åtskilliga trakasserier ansett sig tvungen att lemna sin befattning o*ch begifvit sig till Chicago, följd af nästan alla sina lärjungar, hölls (1860) ett sammanträde af den skandinaviska konferensen i norra Illinois-synoden (till hvilken redan 1851 de skandinaviska församlingarna hade slutit sig), hvarvid man beslöt att utträda ur detta samfund och bilda en egen synod med eget seminarium. Detta blef Augustana-synoden, som vid sin uppkomst bestod af 36 svenska och 13 norska församlingar med omkr. 5.000 kommunikanter. 1875 funnos 30,127 kommuni-kanter. Sistnämnda år var pastorernas antal 103, församlingarnas 248, kyrkornas 140. Kyrko-. medlemmarnas antal var s. å. 55,815. Synoden egde vid samma tid 184 söndagsskolor och 98 församlingsskolor. Seminariet, som skulle hafva tre professorer, hade sitt säte i Chicago till 1863 och i Paxton till 1875, då det flyttades till Rock Island. Till dess bibliotek skänkte Karl XV 5,000 volymer. B. M.
AugustcTor, gammalt sachsiskt guldmynt, af samma värde som en Friedrichsd'or, omkr. 15 kr. Det fans hela, halfva och dubbla Augustd'orer.
Augustenbad, kallvattenkuranstalt. Se Bie.
Augustenborg, ett slott vid vestra kusten af ön Als. Det byggdes i midten af 1600-talet af hertig Ernst Gunther, hvilken uppkallade det efter sin gemål, Augusta af Gliicks-borg. Den nuv. hufvudbyggnaden uppfördes åren 1770-76.
Augustenborg, hertiglig slägt, en sidogren af det danska (oldenburgska) kungahuset. Den härstammar från Kristian IILs yngre son, hertig Hans d. y., hvilkens sonson Ernst Gunther, f. 1608, d. 1689, byggde slottet Augustenborg, hvarefter linien fick namnet Slesvig-Hol-stein-Sönderborg-Augustenborg. Hans yngste son, Fredrik Vilhelm, f. 1668, d. 1714, var gift med Sofia Amalia, dotter till den danske storkansleren Fr. Ahlefeld. Denne var, liksom hans son Kristian August (f. 1696, d. 1754) och hans sonson Fredrik Kristian (f. 1721, d. 1794), general i dansk tjenst. Den sistnämnde var gift med Charlotta Amalia, dotter till den siste hertigen af den Holstein-Plönska linien,
och hade med henne tre söner. Den yngste af dessa, Kristian August, f. 1768, blef 1810 svensk tronföljare under namnet Karl August (se d. o.). Den andre sonen, Fredrik Karl Emil, f. 1767, d. 1841, var gift med en dansk fröken Scheel och hade en son, Vol de mar, f. 1810, d. 1871 som preussisk general. Den tredje och äldste, Fredrik Kristian, f. 1765, gifte sig 1786 med den danska prinsessan Louise Augusta, Fredrik VI:s enda syster (f. 1771, d. 1843). Samtidigt blef han dansk minister. 1788 universitetets patron och 1805 president i den nya direktionen för universitetet och de lärda skolorna. Han hyste stort intresse för vetenskap och konst och var sjelf en vetenskapligt bildad man, men å andra sidan ärelysten och fåfäng. Missnöjd öfver att Hol-stein (1806) införlifvades i danske staten, hvilket han ansåg stridande mot sin (agnatiska) rätt, drog han sig tillbaka till sina gods på Als. Spänningen mellan honom och konungen blef ännu större, då hertigen misslyckades i sin plan att efterträda Karl August som svensk tronföljare; han ansåg nämligen sin kunglige svåger vara skulden till planens omintetgörande. Fredrik Kristians uppförande i denna fråga var obestridligen mycket tvetydigt; han ville i ex. ej öppet erkänna, att han önskade blifva vald. 1810 tog han emellertid afsked från sin befattning som minister och förblef på Als till sin död, 1814. Han efterlemnade en dotter, Karolina Amalia, f. 1796 och 1815 gift med Kristian VIII, samt två söner, hvilka han uppretade mot det danska kungahuset, medan han samtidigt arbetat på att få dem upptagna till medlemmar af detsamma. Den äldste af sönerna, Kristian, f. 1798, fick dansk uppfostran och gifte sig 1820 med Louise Sofie af Danneskjold-Samsö (f. 1796, d. 1867). Han gjorde sig i början känd endast genom sin ifver för kapplöpningar och fullblodshästar. I politiskt hänseende visade han sig som en afgjord aristokrat och lojal legiti-mist. Först 1837 började han verka för den plan, som han sedan så hårdnackadt fullföljde till Danmarks olycka, nämligen att komma i besittning af hertigdömena Slesvig och Hol-stein (samt derjämte möjligen äfven af konungariket Danmark), och han grundade sin rätt till dessa bägge land på den slesvig-holstein-ska läran om deras oupplösliga förbindelse och om den manlige stammens uteslutande arfsrätt. En af honom författad anonym flygskrift "Die erbfolge in Schlesvig-Holstein" (Halle 1837) gaf uppslag till en utbredd journalistisk agitation, som bedrefs dels af hertigen sjelf, dels af legda personer. Derunder sökte»han uttränga danska språket i Nordslesvig och upphetsa befolkningen emot Danmark samt var derjämte den hemlige ledaren för oppositionen i de sles-vigska ständerna. Då det kongl. brefvet om tronföljden utkom, 1846, uppträdde han öppet som oppositionens anförare. När upproret i Holstein var på väg att utbryta, i Mars 1848, skyndade han till Berlin och vann Fredrik Vilhelm IV på sin sida. Samtidigt blef hans familj förjagad från Als af de danske bönderna. Under sjelfva kriget spelade han ingen rol, och,
Källa: Project Runeberg ·