Sida 331
Amortera
645 Amon - Amortera. 646
mumma, i äldre tider kallad Cardamomum majus. Af A. Melequeta Rosc., som växer i tropiska vestra Afrika, fås de som krydda och läkemedel förr mer än nu använda paradisfröna (Grana Paradisi). Se Paradisfrön. Många andra amomum-arters frukter och frön begagnas i sina hemland. O. T. S.
Amon, konung i Juda rike, Manasses son och efterträdare, regerade endast två år (643-641 f. Kr.). Hans korta regering utmärktes genom det kananeiska afguderiets tillväxt. A. mördades af några sammansvurna tjenare. G. O. L.
Amon l. Ammon, "den fördolde", namn på en egyptisk gud. Af greker och romare kallades han Zeus Ammon och Jupiter Ammon, och den stad, der han ifrigast dyrkades, det heliga Thebe, benämndes af de förre "Zeus stad", Diospolis (Egypt. No Ammon). A. framställdes i menniskoskapnad, sittande på en tron. På sitt hufvud bar han en röd krona, och för att antyda gudens förbindelse med solen och ljuset prydde man kronans spets med en solskifva. - Han ansågs som verldsalltets skapare. Emedan solen tycktes vara det naturföremål, hvari det gudomliga hade sin högsta uppenbarelseform, kallades han ock ursprungligen Amon Ra (solguden Amon). Men som verldsalltets skapare uppfattades han sedermera såsom stående utanför verlden och blef derför den osynlige, den fördolde. - A. var hufvudsakligen Thebes gud. Dock hade han äfven tempel på många andra ställen, äfven utom Egypten. Mest berömdt var hans i Ammons-oasen, tolf dagsresor vester om Memfis, belägna orakel. Hans dyrkan kom tidigt till Grekland - der han fick tempel i Thebe, Sparta och Megalopolis - och fördes derifrån till Rom.
Amonhotep, namn på flere fornegyptiska konungar af den 18:de dynastien, hvars regeringstid sträckte sig från 1490 till 1231 f. Kr. - 1) A. III lät uppföra den bekante Memnons-stoden, hvilken enligt sägnen sjöng, då han om morgonen träffades af den förste solstrålen. - 2) A. IV var ett slags religiös reformator. Han påbjöd mångguderiets afskaffande och dyrkan af en enda gud, som egde sin afbild i solen. Den nya religionen förföll dock genast efter sin stiftares död.
Amor, Rom. mytol., kärleksguden. Se Eros.
Amorbach, stad i bajerska regeringsområdet Nedre Franken, i Odenwald, vid floden Mudau. 2,380 innev. (1871). Tillverkning af knappar, tygvaror, läder, papper, tapeter och likörer. Vid A. ligger den jodhaltiga stålkällan Jordansbad.
Amorett (af Lat. amor, kärlek), liten kärleksgud. Vanligare Amorin.
Amoretti, Carlo, italiensk lärd. f. 1741 i Oneglia, d. 1816 i Milano. Han inträdde först i Augustinernas orden (1757), blef sedermera professor i kyrkorätt i Parma (1772) och bibliotekarie vid Ambrosianska biblioteket i Milano (1797). - A. utmärkte sig i synnerhet som mineralog, men sysselsatte sig äfven med paleografi och konsthistoria. I ett berömdt arbete, Nuova scelta d'opuscoli interessanti sulle scienze e sulle arti (27 bd, 1775-88), sökte han hos sina landsmän sprida kännedom om andra lands literatur och konst. Mest känd är han genom sitt arbete Viaggio di Milano ai tre laghi (Milano 1814), som utgör en naturvetenskaplig och politisk beskrifning öfver området kring sjöarna Como, Lugano och Maggiore.
Amorf (af Grek. amorfos, af nek. a och morfe, form) kallas, i mineralogien och kemien, ej kristalliserande ämnen i motsats till kristalliserande. Amorfa ämnen äro t. ex. glas och harts. P. T. C.
Amorgos l. Amurgo, grekisk ö bland Cykladerna. 3 qv.-mil. 2,198 innev, (1870). Rik på vin, olja, säd och sydfrukter. Äfven hufvudstaden heter Amorgos.
Amorin, äfven Amorett (af Lat. amor, kärlek), liten kärleksgud.
Amoriter, i forntiden en mäktig kanaanitisk folkstam, hvars namn stundom nyttjas för att beteckna alla Kanaans folk. Under Moses blefvo de till en del besegrade af israeliterna, och de östlige delarna af deras land tilldelades Rubens, Gads och halfva Manasse stammar. Josua öfvervann fem amoritiska konungar. Äfven domarena och konung Salomo kämpade emot dem. Under den sistnämnde blef deras makt helt och hållet bruten.
Amoroso, Ital., musikt., kärligt, innerligt.
Amorphophallus Blume, bot., växtslägte af nat. fam. Aroideæ, Monoecia Polyandria L. Arterna äro tropiska, de flesta från Indien. Några af dem odlas stundom. Ldt.
Amor proximi, Lat. ("kärlek till nästan"), var namnet på ett sällskap i den finske staden Lovisa åren 1786-1812. Dess syfte var, dels att hos sina medlemmar väcka kärlek till dygd och ära, dels att vårda och uppfostra värnlösa barn till dugliga tjenare. För det senare ändamålet hade sällskapet sin egen skola, der barn af båda könen undervisades i skrifning, handarbeten m. m. Sällskapets ledamöter ville icke räkna sig såsom egentliga frimurare, men stodo dock ganska nära dessa. - Högst sannolikt är ock, att detta brödraskap, utom de synliga ändamålen, åtminstone i början hade politiskt syfte, och att deri de planer förbereddes, hvilka sedan fingo sitt uttryck i Anjalaförbundet. Det vill synas, som hade Amor proximi utgjort en fortsättning af frimurarelogen Valhalla på Sveaborg, hvilken stod under inflytande af den bekante G. M. Sprengtporten, men upphörde, just samma år som Amor proximi grundlades (1786). Då nu S. samma år gick öfver i rysk tjenst, ligger den förmodan nära, att sällskapet blef flyttadt till en ort, som låg så nära gränsen som möjligt, för att dess lättare kunna främja hans planer. Också finner man bland medlemmarna i Amor proximi flere män, hvilka sedan blefvo ryktbara i Anjalaförbundets historia. V.
Amortera (af Fr. amortir, döda, omintetgöra), genom smärre, vanligen årliga eller halfårliga afbetalningar småningom döda en skuld. - Amortering l. amortissement kallas det belopp, som, utöfver stadgad ränta, årligen afbetalas å en skuld, för att hon efter en viss öfverenskommen tids förlopp skall vara till fullo gäldad. Ordet förekommer mest i fråga om statslån och andra dylika större penningtrans-
Källa: Project Runeberg ·