Sida 352
Ancile
687 Anceps - Ancile. 688
Anceps (Lat., "oviss", "tvetydig"), kallas i (Grek. och Lat.) grammatiken en stafvelse, hvilken efter omständigheterna kan vara antingen lång eller kort (tecknas ). - I metriken brukar man med syllaba anceps förstå en sådan plats i versen, som, utan att verstakten förändras, kan fyllas lika väl af en kort som af en lång stafvelse. Detta är bl. a. förhållandet med slutstafvelsen i hvarje vers, på grund af den efter denna inträdande pausen. A. M. A.
Ancher, dansk rättslärd. Se Kofod Ancher.
Anchietea salutaris S:t Hilaire, bot. (Noisettia pyrifolia Mart.), en till nat. fam. Violarieæ DC, Pentandria Lin. hörande slingrande buske i Brasilien, af infödingarne benämnd Çipo Çuma. Roten, brasilianernas Raiz de azougue vegetal, nyttjas såsom ett kraftigt medel mot den veneriska sjukdomen och framkallar (liksom qvicksilfver) ymnig spottflytning, hvilket är anledningen till nyss anförda portugisiska namn, som betyder "vegetabiliskt qvicksilfver". Dess helsobringande verkan är uttryckt genom speciesnamnet salutaris (helsosam). Man använder den krypande, högst fingertjocka roten, som i färskt tillstånd är mjuk, böjlig, saftig, med äcklig lukt och smak. Större doser kunna orsaka koleraliknande symptom. Nyttjas äfven mot kikhosta, halssjukdomar och flere andra lidanden. Roten innehåller en alkaloid, anchietin. O. T. S.
Anch io sono pittore [ank i´o så´nå...], Ital., "Äfven jag är en målare". Detta yttrande lär Correggio hafva fällt, när han en gång i Bologna såg Den heliga Cecilia af Rafael.
Anchises, Gfrek.-rom. mytol., en ättling af Dardanus, herskade i staden Dardanus, vid Idaberget i Troas. Med Aphrodite hade han sonen Æneas. När han omtalade sitt förhållande till gudinnan, blef han till straff derför dödad, bländad eller förlamad af Zeus' blixt. Enligt Virgilius blef den lame Anchises vid Trojas förstöring räddad af sin son Æneas, hvilken han sedan åtföljde på hans irrfärder. Han dog vid Æneas' första besök på Sicilien och blef begrafven på berget Eryx. J. F. J.
Anchitherium, paleont., fossilt slägte af hästfamiljen, Equidæ. Under det att hos det lefvande slägtet Equus hvarje fot har bara
[illustration]
en tå, hafva de fossila slägtena Anchitherium, Hipparion m. fl. på hvarje fot 3 med hofvar beklädda tår, af hvilka dock den mellersta vida öfvertraffar de öfriga i storlek. Hos Anchitherium (a), som lefde under den yngre eocen- och den äldre miocen-tiden, voro sidotårna ännu så stora, att de nådde till marken. Det skilde sig från de nu lefvande hästarna äfven genom kindtändernas antal och form. Deri närmade det sig åter till det tapir-lika Palæotherium, från hvilket det således bildade en öfvergång till de egentlige hästarna. Under den yngre miocen-tiden och under pliocen-tiden efterträddes Anchitherium af Hipparion (b), hos hvilket sidotårna minskats, så att de ej nådde marken, utan hängde fria vid sidan af den stora tån. Slutligen framträdde slägtet Equus (c), hos hvilket sidotårna alldeles försvunnit. Dessas forna tillvaro antydes endast genom de förkrympta metatarsalbenen. - Såväl i Amerika som i Europa har man funnit flere arter af slägtet Anchitherium. De voro öfver hufvud mindre än de nu lefvande hästarterna. G. L.
Anchusa Lin., bot., ett växtslägte inom nat. fam. Boragineæ, Juss. eller Asperifoliæ Lin., Pentandria Lin., käntecknadt genom femklufvet blomfoder, trattlik blomkrona med skålformigt bräm och rak pip, hvars mynning är tillsluten genom hvalflika knölar. Frukten består af 4 små kantiga, glatta nötter. Slägtet omfattar i den europeiska floran något öfver 20 arter, hvilka i allmänhet äro något storväxta och sträfhåriga örter. I Sverige växer A. officinalis Lin., oxtunga, tungört, tämligen allmänt vid vägar, åkerrenar och å torra backar, hälst i granskapet af menniskoboningar. Roten, örten och blommorna af denna art användes fordom i medicinen - under namn af Radix, herba et flores Buglossi l. linguæ bovis - såsom medel mot lungkatarrer. Nyttjas ännu i Sibirien mot rasande djurs bett. De torkade blommorna hörde till Flores quattuor cordiales, "de fyra hjertstärkande blomstren". Jfr Alkanna. O. T. S.
Anchusin l. Alkannarödt. Se Alkanna.
Anciennetet (Fr. ancienneté), ålder i tjensten, särskildt inom militärståndet. I allmänhet ligger ancienneteten till grund för befordran. I svenska armén sker befordran efter tjensteålder till och med kaptens- och ryttmästaregraden, men all befordran till högre grader skall ske efter förtjenst. W. G. B.
Ancien régime [a'ngsiäng resjim], Fr., "den forna styrelsen, det gamla regeringssättet", ett uttryck, som efter en statshvälfning ofta nyttjas för att beteckna det näst förut bestående regeringssättet; äfven: förra tillståndet, forna tiders anda. - Egentligen förstås med A. r. sammanfattningen af de åsigter och det samhällsskick, som med ett slag bortsopades af den första franska revolutionen.
Ancile, en långrund, på båda sidorna urringad sköld,
[illustration]
hvilken enligt sagan nedföll från himlen på den romerske konungen Numas tid. Då Numas maka, nymfen Egeria, förklarade, att verldsväldet var fäst vid besittningen af denna sköld, lät Numa för att försvåra dess bortröfvande förfärdiga 11 alldeles likadana sköldar. Vården om dessa 12 ancilia förtroddes åt de af
Källa: Project Runeberg ·
