Sida 632
Astrometer
1247
Astrognosi-Astrometer.
1248
nämligast fotometrien, fotografien och spektral-analysen (jfr dessa ord).
Genom användning af mer fullkomnade fotometriska metoder blef det möjligt att omsorgs-fullare än förut bestämma stjernornas olika ljusstyrka äfvensom förändringarna af densamma. I synnerhet visade sig fotometriska bestämningar af pl.aneternas och månens lysande vara af största vigt, alldenstund man derigenom kunde draga åtskilliga slutsatser rörande den fysiska beskaffenheten af dessa himlakroppars ytor, förnämligast öfver dessa ytors rcflexionsförmåga. - Fotografien har visat sig såsom ett särdeles lämpligt hjelpmedel i flere afseenden, särdeles vid undersökningar af solytan. På åtskilliga Observatorier föranstaltas oafbrutet fotografiska afbildningar af solytan, hvarigenom man sättes i stånd att noga följa de förändringar, som försiggå på densamma, d. v. s. förändringar af fläckarnas antal, form och utseende i öfrigt samt läge på solytan.
Måhända har dock spektral-analysen den mest genomgripande betydelsen vid astro-fysikaliska undersökningar. Genom denna undersökningsmetod är man icke allenast i stånd att sluta till de kemiske beståndsdelarna af den yta, som utsänder ljusstrålar till oss, utan man kan äfven afgöra, huruvida man har en gasmassa eller en fast kropp framför sig. . Kännedomen af nebu-losor m. m. har sålunda genom spektroskopiska undersökningar vunnit ett omfång och en säkerhet, som man ännu för några årtionden tillhaka var långt ifrån att förmoda. H. G.
Astrognosi (af Grek. öster, stjerna, och griö-sis, kunskap), stjernkunskap, kunskapen om de på himmelen synliga stjernornas namn och grupperingar. Astrognosien är den beskrifvande delen af astronomien (se d. o.) o. B.
Astrolabium (af Grek. öster, stjerna, och lam-banem, taga), astron., ett instrument, som i äldre tider användes för att mäta himlakropparnas höjd öfver horisonten. Det bestod af en vertikal, graderad cirkel, försedd med visirlinial, hvilken, då han inriktades på ett föremål, med sin index angaf dess höjd i grader. Det var allmänt i bruk hos sjöfarande, till dess sextanten och o k tan te n blefvo kända. Under benämningen astrolabium nyttjas för fältmätning ett instrument, som skiljer sig från det förstnämnda derigenom att cirkeln är horisontal. o. B.
AstrolatrT (af Grek. öster, stjerna, och latreia, tjenst, dyrkan), stjerndyrkan.
Astrolog (af Grek. aster, stjerna, och lo'gös, tal), stjerntydare.
Astrologi (se föreg, o.), stjerntydningskonst, den förmenta konsten att af himlakropparnas rörelser och inbördes ställningar sluta till men-niskors öden. Astrologien, som förskrifver sig från den aflägsnaste forntiden-hon tyckes hafva uppkommit hos kaldeerna - hade sin anledning i ett vidskepligt begär att utforska det hemlighetsfulla och i det oriktiga antagandet, att de händelser, som närmast röra menniskorna, stå i samband med stjernornas lopp, samt måhända äfven i vissa personers egennyttiga beräkningar, att nämligen - genom den förmåga, att förkunna kommande händelser, hvilken de
ansågos ega - draga nytta af andras okunnighet. Den satsen må vara sann eller ej, att allt hvad som tilldrager sig i verlden står i något - mer eller mindre medelbart - samband, det förefaller likväl egendomligt, att man ville sammanställa så skilda saker, som himlakropparnas naturbestämda lopp och menniskornas till stor del af deras egen fria vilja beroende öden samt påstå sig hafva utforskat de lagar, på hvilka detta samband skulle bero. Huru oberättigadt detta påstående var, finner man af den godtycklighet, hvarmed astrologerna gingo till väga.
De astronomiska fenomen, vid hvilka astrologerna fäste den största uppmärksamheten, voro "aspekterna" och bland dessa isynnerhet konjunktionerna (se d. o.), hvilka inträffa, då två himlakroppar skenbart komma hvarandra mycket nära. Då planeterna Jupiter och Satur-nus kommo i konjunktion med hvarandra, kallades detta "stor konjunktion"; en sådan ansågs vara orsaken till mycket vigtiga händelser. Genom att på något sätt medelst storcirklar dela himmelssferen i 12 delar, uppkomma s. k. "hus", bland hvilka det första kallades "horoscopus". Att för den stund, då en person föddes, bestämma dettas läge till horisonten kallades att ställa denne persons horoskop, och påstod man sig derigenom kunna bestämma hans lefnads-öden. Att månen fullbordar sitt lopp kring jorden på ung. 28 dagar, gaf astrologerna anledning att dela ekliptikan i 28 s. k. "månhus", hvilka äfven tjenade dem såsom medel för spådom. Hvarje timme på dygnet beherskades af en bland de 7 himlakroppar, som förr kallades planeter. Dessa voro, i den ordning de ansågos aflägsna från jorden, följande: Saturnus (mest aflägsen), Jupiter, Mars,' Solen, Venus, Mer-curius, Månen. Veckodagen uppkallades efter den planet, som beherskade dygnets förste timme. Så beherskade t. ex. på söndagen solen den l:ste timmen, Venus den 2:dre o. s. v., Månen den 4:de, Saturnus den 5:te, Solen åter den 8:de, den 15:de och den 22:dre, Venus den 23:dje, Mercurius den 24 samt derefter Månen den l:ste timmen följande dag, hvilken derför uppkallades efter månen.
I samband härmed må äfven påminnas om de vida naturligare försök, som gjorts för att utröna himlakropparnas, i synnerhet månens, möjliga inverkan på väderleken på jorden. Äfven i dem har man fullkomligt misslyckats. - Genom den vigt, som astrologerna tilldelade konjunktionerna, har astronomien skördat en vinst, derigenom att observationerna på dessa lemna en större säkerhet, än som var möjlig med tillhjelp af forntidens mycket ofullkomliga instrument. Först i sextonde årh. började astrologien gifva vika för upplysningen. Dock må nämnas, att ej ens vår tid saknat utöfvare af astrologien. Så ställde Pfaff (d. 1835) Napoleon I:s död i samband med den "stora konjunktion", som kort derefter inträffade. E. j.
Astrometer l._Astro-fotometer (af Grek. öster, stjerna, phös, ljus, och metrein, mäta) är ett instrument, som tjenar till uppmätning af himlakropparnas relativa ljusstyrka. Steinheiljs s. k. prism-fotometer och Zöllners astrofotometer
Källa: Project Runeberg ·
