Sida 684
Australien
Ausser-rhoden, halfkanton i Appenzell.
Aussig, stad i norra Böhmen, der Bila flyter ut i Elbe. 13,280 innev. (1875). A. är Rafael Mengs' födelseort och eger en utmärkt madonnabild af denne konstnärs hand. Staden förstördes 1426 af husiterna. Åter uppbyggd, eröfrades han 1639 af svenskarna under Banér.
Austen [å'sten], Jane, engelsk romanförfattarinna, f. 1775, d. 1817. Hon skildrade på ett utmärkt sätt den högre engelska medelklassens hvardagslif. Bl. a. skref hon Sense and sensibility, Emma (öfvers. på svenska 1857) och Persuasion (utgifven efter hennes död).
Auster, Lat., romarnas benämning på sunnanvinden. Han kallades af grekerna Notos och framställdes på vindarnas torn i Athen såsom en yngling med en kullstörtad urna och med på ena sidan uppviken mantel.
Austerlitz, stad i Mähren, ö. om Brünn. Omkr. 3,800 innev. Den 2 Dec. 1805 stod der det namnkunniga "trekejsareslaget", som utkämpades mellan å ena sidan fransmännen under Napoleon och å den andra österrikarna och ryssarna under den ryske generalen Kutusov, i närvaro af kejsarna Frans och Alexander. Kutusovs plan var att afskära fransmännens förbindelse med Wien, som de nyss intagit, och kasta dem in i Böhmen. Efter en häftig strid vann Napoleon en lysande seger. De förbundne, som vid stridens början hade 83,000 man, förlorade omkr. 30,000 man och 180 kanoner. Napoleon hade omkr, 70,000 man, af hvilka han förlorade omkr. 10,000. Efter striden slöts först ett stillestånd i Austerlitz d. 6 Dec. och derefter freden i Pressburg d. 26 Dec. 1805.
Austin [å´stin], hufvudstad i nord-amerikanske staten Texas, vid floden Colorado. 4,428 innev. (1870).
Austral l. Australisk (Lat. australis], sydlig. Jfr Auster.
Austral-Asien. Se Asien.
Australien ("sydland", af Lat. australis, sydlig) var intill senare tider namnet på den femte verldsdelen: den samling af större och mindre öar, som äro belägna mellan Asien och Indiska hafvet i v. och Amerika i ö. Numera har man (närmast efter engelska geografers föredöme) börjat kalla denne verldsdel Oceanien och indela densamma i följande fyra hufvud-delar: 1) Australien eller det stora oceaniska fastlandet, förut kalladt Nya Holland, hvartill äfven räknas Tasmanien (Van Diemens land); 2) Melanesien, den krans af öar, som omgifver fastlandet i n. ö. och ö., näml. Nya Guinea, Amiralitetsöarna, Nya Irland, Nya Britannien, Nya Kaledonien och Rojalitetsöarna mellan eqvatorn och södre vändkretsen, samt Norfolk, Kermadec-öarna, Nya Zeeland, Chatham-, Aucklandoch Macquariöarna s. om samme vändkrets; 3) Mikronesien, ögrupperna i n. v., ungefär mellan eqvatorn och den norre vändkretsen, utgörande Marianerna (Ladronerna), Pelew-öarna, Karolinerna, Marshalls- och Gilberts-öarna, och 4) Polynesien eller de egentliga Söderhafsöarna österut mellan båda vändkretsarna, näml. Viti- eller Fidsji-, Samoa-, Tonga- eller Vänskaps-, Cooks- eller Hervey-, Sällskaps-,
Paumotu-, Mendanjas- eller Marquesas-öarna m. fl. ögrupper s. om eqvatorn och Sandwichs-öarna uppe vid norre vändkretsen. - I det följande meddelas en öfversigt af Australien i ordets ofvan angifna inskränktare betydelse.
Läge och gränser. Det australiska fastlandet kringflytes af Stilla och Indiska hafven, samt skiljes i n. från Nya Guinea genom Torres sund och i s. från Tasmanien genom Bass' sund. Ytinnehållet är 7,627,829 qv.-kilom. (138,529 qv.-mil). Afståndet från vestligaste punkten (Steep-point) till den östligaste (Kap Byron) är 40 längdgrader, från den nordligaste (Kap York) till den sydligaste (Kap Wilson) 28Va breddgrader. Läget är mellan 113° 8' och 153° 40' ö. lgd samt 10° 43' och 39° 9' s. br. I n. inskjuter den stora Carpentariaviken, i s. Spencer-, S:t Vincent- och Encountervi-karna. Kusterna, som för öfrigt äro tämligen jämna, ega rikedom på goda hamnar.
Berg och floder. Australien består hufvudsakligen af vidsträckta, frodiga grässlätter, glest be växta med resliga gummiträd. Bergsträckningarna äro hvarken många eller af någon betydligare höjd. Den vigtigaste löper längs östkusten, från stranden af Carpentariaviken ner till Kap Wilson. I södra Queensland kallas denne bergsrygg "the great dividing range" (den store vattendelaren) och skiljer Stilla hafvets flodsystem från Indiska hafvets. Vid gränsen mot Nya Syd-Wales uppskjuta flere höga toppar, såsom Mount Warning och Mount Lindsay (5,700, f.). Något längre söderut bilda dessa berg en rik och bördig högplatå. Liverpool-bergen, som utgöra deras fortsättning, uppnå en höjd af 4-6 tusen fot. Blå bergen ega en topp, Mount Kosciusko, som är 7,000 f. hög. De Blå bergens fortsättning åt s. v., Austral-alperna, hafva sina högste toppar (Latrobe 7,600 f. och Hotham 7,800 f.) snöbe-täckta större delen af året. Stuarts centralberg i det inre af landet höjer sig till 3,000 f. De öfriga bergen äro mindre betydande. Bland floder må nämnas Murray, med bifloden Darling, hvilken genomflyter Nya Syd-Wales' vestra slätter. Delvis segelbara äro äfven Hunter och Hawkesbury. För öfrigt är östra Australien rikt på smärre vattendrag, s. k. "creeks", som flyta fram öfver slätterna och genom skogssnåren.
Klimatet i Australien är mildt. Febrar och smittosamma sjukdomar äro der okända och anses i icke ringa mån förekommas af gummiskogarnas friska doft. Sommaren är varm, men hettan kännes aldrig tryckande, ty luften är hög, torr och ren. Äfven i det inre landet kan en europé uthärda klimatet, ehuru det är vida sämre der. Om vinternätterna inträffa der skarpa, bitande froster, hvilka kännas så mycket mera genomträngande, som dagarna äro varma, och om sommaren är solhettan ännu mera tryckande än vid kustsidan. Till det inre landet når aldrig någon svalkande hafsvind; blåser det en sommardag, så är det den hete, osunde nord-vestvinden, hvilken förhärjar all vegetation.
Växtriket och inhemska djur. De store skogar, som betäcka Australiens slätter, bestå hufvudsakligen af gummiträd, Eucalyptus. Dessa
Källa: Project Runeberg ·
