Sida 173
Akt
Under det romerska väldet uppfördes n. ö. om Parthenon ett romerskt rundtempel för Roma och Augustus, af hvilket spridda qvarlefvor finnas kringströdda. -- En mängd altaren och bildverk smyckade Akropolis platå, bland hvilka vi nämna framställningar i grupper af gigantomachien, amazonstriden, Marathonslaget och den pergamenske konungen Attali seger öfver gallerna samt, vid uppgången, Marius Agrippas staty.
I akropolisbergets sidor finnas flere heliga grottor: på norra sidan Pansgrottan och Klepsydra samt Aglavrosgrottan, på östra sidan en till mysterierna invigd grotta, på södra sidan grottan vid Trasylli monument. På den södra sluttningen ligga mot vester Regillas (eller Herodes Atticus') Odeon, mot öster den berömda Dionysos-teatern. -- 1801 bortfördes en stor del af Parthenons och Erechtheions skulpturer af den engelske ambassadören Lord Elgin till England, der de nu finnas uppställda i British Museum under namnet Elgin marbles. Gräfningar företogos på Akropolis 1834--1862. Fransmannen Beulé upptäckte bl. a. en i de nedre befästningarna befintlig antik port (en af ingångarne framför Propyleerna), som efter honom fått namnet Beuléska porten. L. D.
Akrostikon (af Grek. akros, öfverst, ytterst, och stichos, rad) kallas en dikt, i hvilken versradernas eller strofernas begynnelsebokstäver (mera sällan slutbokstäfverna) sammanlagda bilda ett eller flere ord (namn, årtal) eller en mening. Ex.
Sverige! Än i obefläckad ära Vare framgent du hvad förr du var! Egen fana må du högrest bära, Rätt till henne blodigt köpt du har. Ingen utländsk veklighet dig kränke; Genomsvenskt du handle och du tänke! Endast så din sköld kan glänsa klar.
Vanligen äro sådana stycken mycket korta. -- Denna diktforms ursprung är att söka långt tillbaka i tiden. Redan i de sibyllinska böckerna och hos den romerske skalden Ennius finnas verser med akrostisk anordning. Jfr Alfabetiska sånger.
Akroterion, Grek., Acroterium, Lat., plur. Akroterier, byggnadsk., de på en gafvels trenne hörn
anbragta små fotställ, hvilka äro afsedda att bära skulpturprydnader, och hvilkas estetiska betydelse är att motväga intrycket af de sluttande gafvelliniernas nedskjutande rörelse. De grekiska och romerska templens akroterier buro vanligen symboliska prydnader, såsom gudabilder, lejon, gripar (på Athenes tempel, fig. 1), troféer, trefötter, lyror (på Apollos
tempel), skålar o. dyl., men ofta äfven stiliserade afbildningar af växtformer, i synnerhet palmetter, hvarvid man på gafvelns öfverste spets satte ett helt och på hvardera af de båda lägre hörnen ett halft blad (fig. 2). Akroterion kallar man vanligtvis icke blott den lilla stenplatt, som tjenar till fotställ, utan äfven den på densamma uppställda prydnaden.
1. Aksakov, Sergei Timofejevitsch, rysk skriftställare, f. 1791, d. 1859. A. öfversatte pjeser af Molière, skref kritiska artiklar, naturskildringar m. m. Hans hufvudarbete är Seméinaja Chronika ("Familjekrönika"), som innehåller en ur verkligheten hemtad, fastän konstnärligt bearbetad familjhistoria i tre generationer, och som i behaglig form gifver intressanta upplysningar om det ryska samhällets utveckling i det senaste århundradet.
2. Aksakov, Konstantin, rysk skriftställare, den förres son, f. 1817, d. 1860. I lustspelet Knjas Lupoviskij ställde han ryska folkets sunda naturalism emot de högre ståndens öfverförfining. I anledning af lifegenskapens upphäfvande skref han det ofulländade arbetet Samjetschania na ustroistvo krestjan ("Anmärkningar om bondeförfattningen"), i hvilket han visade sig såsom en entusiastisk beundrare af det forna slaviska bondeväsendet.
Aksu, stad i östra Turkistan (Lilla Bokariet), 56 mil n. ö. om Jarkend och 550 mil från Peking. Omkr. 50,000 innev. A. är hufvudorten för det vestra Kinas handel i östra Turkistan. Karavaner och köpmän från Ryssland, Turkistan, Kasjmir och Indien samlas årligen derstädes. Industrien är ganska betydlig. Befolkningen är välmående och anses vara särdeles skicklig i tillverkning af bomullsväfnader samt metall- och läderarbeten.
Akt. 1) (Lat. actus, af agere, handla, verka), handling, yttring af en verksamhet; högtidlig förrättning; hufvudafdelning i ett skådespel. -- 2) (Lat. actum, se Actum och Acta) skriftlig handling, dokument, urkund. Jfr Act.
Akt (T. acht) eller Bann kallades i den gamla tyska rätten det tillstånd af fredlöshet, hvartill en person dömdes, som brutit landets och lagens frid eller vägrat att inställa sig inför domstol för att vederlägga en anklagelse eller försona ett brott. Sedan nämligen en person trenne gånger blifvit kallad att infinna sig inför rätten, men icke hörsammat kallelsen, träffades han först af en lindrigare akt (Unter-acht), hvarigenom hans förmögenhet togs i beslag och han sjelf sattes utom lagens skydd
Källa: Project Runeberg ·
