Sida 706
Babylon
spelen, såsom "Otto von Wittelsbach" m. fl., på sin tid mycket omtyckta. B. är den, som lyckligast efterhärmat Göthes "Götz von Berlichingen".
Babo, Lamprecht Joseph Leopold, friherre von B., tysk landtbruksförfattare, f. 1790 i Mannheim, d. 1862 i Weinheim, var lärjunge af Thaer och sjelf rationel landtbrukare. Hans skrifter, ett betydande antal, afhandla ej allenast det egentliga jordbruket, utan äfven vinskötseln. De utmärka sig i synnerhet derigenom, att de äro lämpade efter den obildade jordbrukarens fattningsgåfva. B. var tillika redaktör af flere tidskrifter och inrättade dessutom i Heidelberg en landtbruksträdgård i förening med en botanisk anstalt.
Babolna, by i ungerska komitatet Koinorn. I B. finnes ett berömdt stuteri, der arabiska fullblodshästar uppfödas.
Babord (af äldre bakbord, Fornisl. bakbordi, N. bakbord, D. bagbord), sjöv., den venstra sidan af ett fartyg, då man står vänd åt dess främre del. Motsatsen är styrbordsidan. Orden hafva sin förklaring deri, att styret på gamla tidens fartyg icke satt längst akter-ut, utan på högra "bordet", nära aktern, så att styrmannen, under det att han styrde, måste till en del vända ryggen åt venstra bordet. Babordsidan anses ringare än den andra, hvarför båt, som icke förer officer eller hans vederlike, bör lägga till om babord på ett örlogsfartyg. Af samma orsak bör last, proviant, vatten o. d. intagas på denna sida, då så ske kan. - Babords halsar. Ett fartyg säges ligga (eller segla) för babords halsar, då vinden kommer in om babord (från venstra sidan). Oftast begagnas detta uttryck om ett fartygs segling nära vinden (bidevind), men kan äfven begagnas om segling, då vinden är akterligare än tvärs. -Babord med rodret! eller blott Babord! äro kommandoord till rormannen att lägga rodret så, att fartyget, då det går framåt, svänger babord hän (åt venster). I denna mening begagnas numera dessa uttryck på svenska örlogsfartyg och på de flesta ångoch segelfartyg, som segla i hemlands-farvattnen; men å större fartyg på aflägsnare farvatten och i flere utländska mariner har motsvarande uttryck sedan gammalt alldeles motsatt betydelse. Detta bruk härleder sig från den tid, då icke roderhjul (drill, ratt) begagnades, utan blott roderpinne, med eller utan taljor. "Babord med rodret!" betecknade då att roderpinnen skulle föras åt babordsidan, till följd hvaraf fartyget svängde styrbord hän åt (höger). Se Roder. - Babords vakt, ena hälften af det vaktgörande manskapet på ett fartyg. På örlogsfartyg tillhöra babords vakt alla de, som fått sig jämna skeppsnummer tilldelade. Benämningen har sannolikt uppkommit af det allmänna bruket, att de, som utgjorde babords vakt, hade sina stationer om babord vid allmän manöver. Detta är fortfarande förhållandet på handelsfartyg, men på örlogsfartyg följes numera annan fördelning. De, som tillhöra babords vakt, kallas babölingar. Jfr Styrbord och Vakt. R. N.
Baboucher [-bu'scher] 1. Pampuscher (Fr. babouche, Turk. babusje, Pers. papusch, af pa, fot, och pusch, täcke), ett slags turkiska tofflor, vanligen af siden eller marokin, broderade och med uppåtböjd spets.
Babrius (Grek. -os 1. -as), grekisk fabeldiktare, lefde omkr. 150 f. Kr. Han samlade Æsopos' fabler och upptecknade dem i koliambiska verser. Hans samling ligger till grund för alla senare såväl poetiska som prosaiska bearbetningar af de Æsopiska fablerna. Af B:s egna fabler voro endast fragment kända, till dess greken Minoides Minas i klostret S:ta Laura å berget Athos upptäckte först (1844) 123 af dem och sedermera (1857) ytterligare 94. De äro utgifna i flere upplagor, bland hvilka de bästa äro Lachmanns (1845) och Lewis' (1846 och 1859) samt den, som finnes i Bergks Anthologia græca (1868). B. L.
Babulah, bot. Se Bablah.
Babur ("lejon"), eg. Sehir-eddin Muhammed, Indiens förste stormogul, ättling i sjette led af Timur, föddes år 1483 och ärfde vid 12 års ålder efter sin fader, sjeik Omar, herradömet öfver landen mellan Samarkand och Indus. Med list och våld underlade han sig derefter Kaschgar, Kandahar, Kabul m. fl. områden, och i afsigt att eröfra Indien, der den svage Ibrahim Lody då regerade, gick han i slutet af 1525 med en liten, men utvald här öfver Indus. På slätten vid Pannibet, nära Delhi, vann han d. 27 April 1526 en afgörande seger. Ibrahim flydde, och B. intågade i Delhi. Fjorton dagar derefter gaf sig äfven Agra, rikets andre stad. Efter fem års regering dog B., d. 28 Dec. 1530, och efterträddes af sin äldste son, Humajun. - B. var, såsom många österländska furstar, ofta grym och despotisk, men tillika vän af andlig odling. Sin lefnad har han sjelf på tatariska språket beskrifvit i Babernameh (Babur-boken, utg. af Ilminski, Kasan 1857, och öfversatt på flere europeiska språk, senast af Pavet de Courteille, Paris 1871).
Babuyanerna 1. De fem öarna, en till Filippinerna hörande ögrupp.
Babylon, gammal stad vid Eufrat, hufvudstad i det babyloniska riket. Babylon var stadens grekiska namn; det inhemska var Babilu, d. v. s. "Ils (Guds) port". I bibeln kallas det Babel.
Man känner nästan intet om Babylon, sådant det var under det babyloniska väldets äldsta tid (jfr Babylonien). I den gamla literaturen omtalas endast den genom Nebukadnesar utvidgade och nybyggde staden, hvars lemningar påträffats af nutidens forskare. Enligt Herodotos (f. 480 f. Kr.), hvilken sjelf hade besökt B., bildade staden en regelbunden qvadrat med 120 stadier i hvarje sida, således upptagande en yta af omkring 500 qy.-kilom. (9 geogr. qv.-mil), i diagonal riktning genomfluten af Eufrat. Af nyare forskare har i synnerhet Oppert sökt visa, att B. verkligen egde den af Herodotos angifna stora utsträckningen, men han har då dragit inom stadens område äfven städerna Borsippa och Kutha, hvilket sannolikt ej är riktigt. Nebukadnesar byggde kring B. dess murar, af hvilka åtskilliga lemningar ännu finnas qvar under en rad af kullar i v. och n. Hela ytan
Källa: Project Runeberg ·
